Jag är lite som en sköldpadda, jag har mitt hus med mig. Jag trivs på de flesta platser, men en plats som hjärtat bakar lite extra för är Ammarnäs. Kanske för att där finns ett gediget snötäcke, ett skyddande täcke som sveper in perennerna i sin vinterdvala. För att det är så fantastiskt när solen tittar fram i mitten på januari eller för att det har en tendens att virvla runt snöflingor som är stora som tumvantar.

Denna bild knäppte jag på Instagram en dag förra veckan när jag traskade hem från stallet. I bakgrunden skymtar skidbacken. Ammarnäs skidbacke tycker jag personligen får på tok för lite uppmärksamhet. Tycker att det borde vara ett paradis för barnfamiljer, inga hutlösa priser för liftkort samt mer utförsåkning för pengarna. Detta eftersom man inte behöver ägna en tredjedel av tiden till att köa. Men det är bara en tanke. Liksom att Tärna förr var jämställt med Ammarnäs gällade utförsåkningen, eller att Ammarnäs ett tag till och med ansågs bättre.