Bror önskade sig ett korsstygnsbroderi i födelsedagspresent och jag som är glad i att sy korsstygn nappade förstås omedelbart! Blev dock lite mer tveksam när jag fick höra exakt vad han ville ha broderat, men tillsammans med en ram bestående av gammalt hjässevirke, så fick den ändå en lite mildare touch. Ramen kan jag själv inte ta åt mig äran för, utan det är min möbelsnickrande sambo som fick rycka ut. 

Så är hösten här, med klar luft och färgsprakande färger. Jag har börjat studera igen och läser ett masterprogram inom landskapsarkitektur. Programmet som sådant heter Outdoor Environments for Health and Well-being och är på distans. Så en gång i månaden har jag veckoträffar nere i Malmö, men resten av tiden spenderar jag här i Lindesberg, när jag inte sitter på tåget eller i bilen vill säga.

Men tänkte att jag skulle dela med mig av en liten bildkavalkad från förra kursträffen (Läs: första). Solrosorna blommar för fullt borta i sortimentet och sprider glädje till både människor och djur.

En annan dag drog jag och Robin hit för att köpa pizza, stans bästa pizzeria med en riktig vedeldad ugn. Den sena middagen intogs nere på stranden tillsammans med Linus och Daniela. Kvällen slutade med att jag liftade hem med Robin och njut av kvällssolen från pakethållaren.

 

 

 

 

Jag hade för mig att jag skrev ett inlägg om det i somras, men jag kan rakt inte hitta åt det! Så här kommer det som jag tänkte skriva, ett litet inlägg om guldmjölk (golden milk).

För en handfull år sedan fick jag ett presentkort på en ayurvedisk matlagningskurs i Stockholm. Jag passade på att utnyttja presentkortet dagen efter en bal på Karlbergs slott. Innan tyckte jag att det var bra planerat, men det tyckte jag inte där på morgonen när jag fick springa för att hinna in genom dörren innan klockan slog nio. Nåväl, ett av de recept som jag uppskattade mest på hela matlagningskursen var den gyllene mjölken. Receptet föll dock ur minnet, tills jag nu i sommar kom på mig själv med att känna ett sug efter just denna dryck.

En av ingredienserna i denna magiska dryck är färsk gurkmeja. Inom den österländska traditionen har gurkmeja använts i tusentals år och är högt värderad för sina medicinska egenskaper. Golden milk, eller turmetic latte som drycken också kallas, består av mandelmjölk, gurkmeja, kryddor och dadlar. Den kan drickas varm som kall, jag själv föredrar dock att dricka den varm. Den värmer gott ruggiga höstkvällar när mörkret sänker sig utanför fönstret.

 

Sommaren har bjudit på ett antal loppisfynd. Jag har ramlat över dem lite varstans, så som i en lada mitt ute i ingenstans, hos en bekants farmor och så vidare. Bland annat så har jag kommit över en hel del fint porslin. Men även glasburkar, en och annan kakburk, ett helt gäng kakformar samt någon kofta har jag lyckats släpa med mig hem. Till min sambos stora förvåning så orkade vitrinskåpet faktiskt svälja allt som jag drog hem i porslinsväg. Han hävdar dock att det börjar bli aningens fullt…

 

Den stora flaskan, på den undre bilden, använder jag som vas. Just nu står däri några aroniakvistar som börjat skifta i rött. Av presenttekniska skäl så syns dock inte alla loppisfynd på bilderna, men ni kan räkna med att få se resten av fynden i framtiden!

 

 

 

 

Tänkte att går den inte att rädda med lite sprayfärg så är ingen större skada skedd. Precis som jag misstänkt så var de på färghandeln inte supernöjda över att få höra att jag ville måla på en glaserad yta. De trodde inte att vanlig färg skulle fästa. Skulle något bita på en sådan yta behövde jag först slipa den ordentligt och sedan spraya på med sprayfärg, då skulle det kanske fungera. Urvalet var inte enormt på färghandeln, men jag traskade i alla fall ut med en blå kulör. Hade helst av allt velat ha en något mörkare och mer dov nyans, men eftersom jag ville skrida till verket direkt så fick det bli den enda blå nyans som fanns inne.

När jag befann mig i Enaforsholm så kom jag i kontakt med massor av trevligt folk. Bland annat visade det sig att förr i tiden så hade trädgårdsmästaren i uppgift att inventera den fenologiska linje som löper från Storsnasens topp ner i dalen till Enaforsholm och sedan upp på Högåsen. Det fungerade som så att trädgårdsmästaren arbetade en dag i trädgården och dagen därpå traskade upp på Högåsen alternativt Storsnaseen. Snacka om hästjobb, för detta skulle göras löpande över hela sommaren!

Nu var det ju inte så att Kungliga skogs- och lantbruksakademien (förkortas KSLA, vilket var min arbetsgivare) fick för sig att jag skulle ut och vandra var och varannan dag, men en av hedersledamöterna upplyste mig om saken. Några dagar senare visade det sig att ett forskarteam från diverse instanser i Sverige och Norge, var på väg till Enaforsholm för att göra denna inventering! Jag kunde tyvärr inte delta under samtliga exkursioner, men en kväll samt en heldag spenderade jag med galet kompetenta och trevliga personer. Planen var den att vi skulle flyga upp på Storsnasen och sedan traska ner, men ingen av dagarna var så pass stabila att helikoptern ville lyfta. Eftersom helikoptern inte ville flyga, så traskade vi istället. Det blev att vi inventerade och fastställde fyra rutor, detta beroende på att de lägre hade de sedan tidigare inventerat och de högre avrådde vädergudarna oss från att ta.

Madicken, en van fältarbetare då matte jobbat som forskningsledare på Norges motsvarighet till SLU.

Men nu kanske du sitter och klurar på vad fenologi egentligen är. Jo, det kan jag berätta! Det är läran om de periodiska företeelsernas uppträdande inom växt- och djurriket. Termen används när man vill beskriva ett områdes växt- och djurvärld är tidpunkten för fenologiska faser samt startpunkten, slutpunkten och längden på den biologiska växtsäsongen viktiga faktorer.

• Dauerbinda (för stukade fötter)
• Första förband (för att stilla ev. blödningar)
• Skavsårsplåster (skavsår kan dyka upp när som helst och du behöver kunna ta dig ner)
• Regnkläder (man har inte alltid tur med vädret)
• Termos med varmt vatten/litet gaskök (det är viktigt att fylla på med energi, helst varm sådan)
• Energi i form av mat (typ grönpåse) & energitillskott (bars, nötter, bärremmar etc.)
• Vätskesystem (typ Camelbak, min absoluta favorit från lumpen) Att dricka medan man går, det är grejer det! Vill man inte införskaffa ett vätskesystem så är en vanlig vattenflaska ett måste.
• Kamera/mobil (för digitala minnen, om du inte svimmar på toppen)
• Mössa och vantar (du ska upp på en glaciär)
• Stegjärn &/ eller stavar (åter igen, du ska upp på en glaciär tillika Sveriges högsta berg)

 Inte direkt en toppturspackning, utan mer en fjällvandringspackning

 

Det senare saknade jag litegrann, ett par stegjärn hade inte varit så pjåkigt. Har inte direkt världens bästa grepp med mina Meindel kängor på snö/is. Att däremot ge mig ett par stavar hade nog inte varit så god idé, för jag hade nog mest varit förbaskad på dem. Tror att det är bra att ha övat och blivit lite van vid sina ”förlängda armar” innan man ger sig ut bland all sten. För förstå hur många hål det finns som man kan fastna med staven i!

Gällande minikitet med sjukvårdsutrustning så är det en kvarleva från min tid som sjukvårdare inom det militära. Fötterna är A och O, så det är bra att ha med sig lite saker utifall att olyckan skulle vara framme. Och för att klara fötterna så bra som möjligt kan jag varmt rekommendera ett par stadiga, väl ingångna kängor. Tillsammans med ett par vandringsbyxor samt en funktionströja som andas och en vindjacka, så är man redo för en topptur. Vill du ha mer info om vad du ska tänka på och hur du kan packa, så har Johanna skrivit mer utförligt om detta. Oavsett vad så kan det kanske vara roligt att få en annan ur gruppens perspektiv på en minnesvärd dag.

Mitt i alla tillbakablickar från denna sommar så kommer en aktuell händelse! Idag ska jag både frisera mitt burr (läs: håret) samt träffa kusinvitamin som kommer ner för konferens. Passar därför på att göra en halvdag inne i Örebro och planerar att avrunda vistelsen med en kaffe på Kafé Kulör tillsammans med Johanna. Tror nämligen att hon kommer att uppskatta detta krypin...

 

För min del räckte det med ett besök för att jag skulle bli fast- färgstark inredning och gott fika. En guldstjärna i himlen får de också för att de inte anser att det är några som helst konstigheter med allergier. "Vi har inget laktosfritt alternativ" kan faktiskt höras lite här och där i denna stad, trots att året är 2016. Men de orden yttras inte här. Tack och lov!

 

 

Kaféet har fått sitt namn efter den färgglada inredningen som lokalen inhyser och hittas på hörnet mellan Slottsgatan och Olaigatan. Vegetariskt, veganskt och raw food samt en liten mängd kötträtter serveras här. Det mesta är dock raw food, eftersom man strävar efter att behålla enzymerna i maten som annars förstörs vid upphettning.

Varken näringshalt eller enzymer förstörs vid tillagningen av de olika bakverken, vilket jag gillar skarpt! Sist jag var där mumsade jag i mig denna lilla skönhet, en mangochoklad tårta på mandelbotten. Kan rekommendera den å de varmaste!

En av sommarens höjdpunkter var att traska upp på Kebnekaises sydtopp. För två år sedan, när jag och mina vandringskamrat Marja gick sträckan Abisko- Nikkaluokta, så tältade vi faktiskt precis vid foten. Vi var då lite sugna på att gå upp, men tog lyckligtvis vårt förnuft till fånga. Vi var trötta och slitna efter 9 mils vandring- Marja hade ont i ryggen och jag som gett mig ut med en stukad fot, hade lyckats dra på mig hälseneinflammation i den andra (det konstaterade farbror doktor när jag senare haltade in på Sjukan och senare hoppade ut på ett par kryckor). Men detta var bara en utsvävning och har inget som helst att göra med sommarens äventyr!

 

 

 

Tror det var i slutet på min andra arbetsperiod i Enaforsholm som Nils svängde förbi och hämtade upp mig. Jag slutade där vid tre, fyra, så vi kom inte upp till Sorsele förrän efter midnatt. Där och då rustade vi sedan för topptur, Hurtigruttresa samt Lofotenvistelse. Fick sedan några timmars sömn innan vi tillsammans med min bror och hans flickvän samt en av mina kusiner, rullade mot Nikkaluokta. Väl framme traskade vi bort till Kebnekaise fjällstation och ännu en liten bit till, innan vi slog basläger sent där på kvällen. Vi hann faktiskt värma upp sovsäckarna innan det var dags att klä på sig igen och börja traska. För vädergudarna var på vår sida, strålande sol och klarblå himmel gjorde att vi faktiskt kunde rusta för topptur. Men vi var lika medvetna om att allt hängde på vädrets makter. För hade det varit dåligt väder, med dimma och regn, så hade det bara varit att packa ihop och bege sig tillbaks till Nikkaluokta fjällstation. Vi hade enbart en dag på oss att ta toppen, eftersom vi dagen efter skulle sammanstråla med våra familjer uppe i Abisko.

Som tar en upp till denna minidal (fotot är taget rakt framifrån)

När jag tittade bakåt såg jag dessa två finisar- Bror och sambo

Riktlinjen är 10-14 timmar, kort sagt en ganska bra dagsvandring. Jag hade hört mig för med vänner och börjat förbereda mig på det övre spannet. Skjutsgrus och en hejdundrande stigning, såg jag för mitt inre, för det var det jag hade hört. Så jag hade verkligen stålsatt mig för det värsta, att ta tre steg upp och kasa två steg bak. Men riktigt så illa var det inte, för det visade sig vara STEN och inte grus som vi gick på! Det var förvisso brant hur man än gick och vi fick vara med om ett miniras under den tidigare delen av stigningen, men tack och lov så blev ingen träffad av stenarna som bestämde att röra på sig. Men det var ändå trevligare att gå uppför än nerför!

När man sedan hade avverkat ett antal höjdmeter och stod och tittade ner i Kaffedalen, så undrade man nästan om det ens var möjligt att gå nedför och sedan uppför igen, gick där verkligen någon stig?! Men stigen fanns där och den var fullt gångbar.  Väl nere i Kaffedalen, så blev det inte kaffesörplande som jag föreställt mig. Det var för varmt, utan istället blev det godisstund och iskallt vatten. Bärremmarna som jag och sambon tillverkat av jordgubbar och kiwifrukter var verkligen pricken över i:et och med lite torrkött till, så var båda salt- och sockerbalansen återställd. Sedan traskade vi upp och tog toppen, glaciären, i strålande sol och klarblå himmel.

Kaffedalen har vi lämnat bakom oss och börjat stigningen mot den riktiga toppen.

 

Framme!

Från vä: Heidi, Lars, Johanna, jag och Nils

 

Ett tips för den höjdrädde, titta inte ner när du tagit dig upp! Man tycker att kroppen skulle ha förberett sig, att den haft åtskilliga höjdmeter på sig, men väl uppe så kom det visst som en överraskning för min knopp att jag befann mig på toppen av Sveriges högsta berg. Benen vek sig och jag blev alldeles illamående, så det där fotograferandet överlät jag till de andra medan jag vilade mig i form där på glaciärtoppen. En topp som jag hade trott skulle vara betydligt större än vad den visade sig vara, därmed så var det ganska trångt. Det var nämligen fler än bara vi som tyckte att den 20 juli var en förträfflig dag för en långpromenad.

 

Men jag var ganska glad över att det var en glaciär ändå, för det innebar att de första metrarna kunde man åka på rumpan! Perfekt när benen kändes som kokt spagetti, vilka tursamt hade stelnat till sig lagom till att all sten tog vid igen. Drygt 10 timmar tog vårt lilla äventyr oss och ändå hade vi supertur med vädret. Hade det börjat regna på vägen ner så hade jag väl varit kvar där än. För hala vassa stenar och brant lutning hade både varit trixigt att gå på, men sedan så hade även olycksrisken varit än mer överhängande. För det måste poängteras, ingen i gänget skadade sig. Alla kom vi skadefria ner till baslägret, utan att jag ens behövt röra mitt sjukvårdskit.  Glada och nöjda över dagens bedrift var det skönt att vaska av sig, äta en kantarellpasta och krypa ner i sovsäcken.

Imorgon så kommer det ett litet inlägg om 10 saker att packa ner i toppturssäcken. Det ni!

Hej där! Nu var det ett tag sedan jag tittade in här. Kanske även du också, om du inte är en ny läsare som håller på att skumma igenom arkivet. För det börjar bli ett gediget arkiv nu, började blogga 2008 och har sedan dess hållit igång (även fast jag stundtals har behövt sänka min ribba och inte varit fullt så produktiv). Men här är jag och det bara bubblar inom mig av att få berätta om vad denna sommar har bjudit på. Så håll i hatten! Här är en snabb resumé i form av rubriker som kommer att dyka upp på bloggen den närmsta tiden: Top of Sweden, Tio saker att packa ner i toppturssäcken, En trädgårdsmästare summerar, Trädgårdsdagen, Fenologisk inventering, Inte bara bars, Attacken, Loppissommaren, Golden milk, Brodera mera!, Framgångsreceptet, Hurtigrutten, Lofoten, Den långa vandringen, Herr Kantarell, Att sylta & safta, Kretsloppshuset, Sommarens guldglimtar samt Ett steg är början på en sjumilafärd.