Jag tänkte att vi skulle ta en titt på mina nio mest gillade bilder 2019, ett år som varit en virvelvind av glädje, pirr men också lite sorg och oro. Allting har varit upphöjt till två i år, mycket har hänt och det har känts så himla mycket. Avslutande av projektanställning, uppstart av eget företag, färdigställande av mastodontexjobb, bröllopsresa, men också exjobbsångest och tunga avsked. Toppar och dalar längs livets väg. Men åter till de ögonblick som fångats med kameralinsen. Här kommer de mest gillade bilderna i ordning 9-1. Och mina tankar kring dem. Kram!

På åttonde plats kommer den här bilden från vardagsrummet, eller djungeln som den också kallas. Direkt vi var klara med renoveringen och flyttade in valde vi att skärma av rummet med ett stort skåp för att skilja min skrivhörna från den lite mer ombonade soffhörnan.

 

”Bland palettblad och pelargoner,

avokadoträd, papyrus, elefantöron

Står en utskuffad fåtölj.

Här dricker jag mitt kvällste

Och njuter av min lilla djungel”

På sjätte plats kvalar bilden från årets löpartävling in, knäppt av svärmor precis efter målgång. Bilden symboliserar mer än trötta löpare, utan även avslutet på bröllopsresan. När svågern tog sig friheten att bestämma hur tre veckors semester skulle avrundas var svaret enkelt-MUDRACE. 8 kilometer och si sådär 50-60 hinder i högst varierande svårighetsgrad tog oss strax under timmen att avverka. Maken var en klippa på de högre hindren, medan mitt pannben hjälpte till under själva löpningen- Två styrkor som tog oss i mål.

På femte plats kommer min då, nya frisyr. Jag klippte mig på sjukhuset och valde att donera mitt avklippta hår för att göra någon annan människa varm i hjärtegropen ❤ Går ni i samma tankar som jag gick i då, så rekommenderar jag er att läsa detta inlägg som jag skrev precis efteråt. Jag själv klippte mig hårtrimmer-kort i nacken och lämnade en lugg som var precis så där lång att den nästan gick att stryka bakom örsnibben.

 

På fjärde plats kommer min yngsta bild, tagen när dagen gryr och dimman lättar. Nu i december när jag kom hemhem till Norrland möttes jag av ett sagolandskap med snötyngda träd och fluffig, vit snö på marken. Jag åkte upp lite innan jul för att hinna stöka undan ett projekt som jag haft för händerna ett tag. Att kombinera projekt med en visit hos fina vänner slår aldrig fel, eftersom just dessa råkar vara av samma skrot och korn som mej själv. I söder var man visst svältfödd på snö, så denna bild på slingerstormhatten som frusit till is på sin färd uppför björkstammen blev en succé. Och händerna blev kalla, för det var – 17 grader ute, men det gäller att passa på att fotografera när solljuset dyker upp, eftersom i Ammarnäs skymtas inte solen förrän i andra halvan av januari.

På tredje plats skymtar en vy från byn vid vägs början där jag greppar morgonkaffekoppen. Ska strax föreläsa om Potatisbacken-Sveriges åttonde underverk, men passar först på att dricka lite kaffe. Platsen är vald med omsorg, Potatisbackens högsta höjd. Vädergudarna är med mig- solen sken, fåglarna kvittrade och alla som kommit för att lyssna var både pålästa och nyfikna. Mitt föredrag fick äran att avrunda boksläppshelgen av Att känna doft av frostrosor, som tillråga på allt blev en av mina absolut bästa föreläsningar (trots minimal förberedelse). Jag tackar fjälluften

På andra plats kommer en tillbakablick från 2018, bröllopet med stort B. Båten sjönk inte, men musikernas tält blåste bort. Men framförallt så var det den dagen då jag och Nils blev man och hustru ❤ Dagen då jag gick sönder, men samtidigt blev hel. Det var inte förrän i somras jag på riktigt började bli mitt vanliga jag igen, med mitt vanliga Lisa-driv och nyfikenhet. Nödbromsen var tvungen att dras. Jag rekommenderar ingen att skriva exjobb och planera ett stort bröllop på distans. Men nu är det gjort och jag tänker aldrig göra om det. 

”Bomullsbröllop heter det visst när en firar ettårig bröllopsdag. Tänk att ett år redan har passerat! ❤ Vi har varit man och hustru i ett år! ❤❤❤❤❤❤❤ Och så här i efterhand kan jag konstatera att med släkt och vänner kan en förflytta berg 🏔 Jag hade inte behövt vara så förfärligt orolig! Hoppat över mina sömnlösa nätter, som började månader innan bröllopet. Rädsla att allt skulle gå åt fanders kunde fullkomligt lamslå mej. Men tältet blåste inte bort (inte det stora i alla fall), efter oräkneliga liter såpa blev tältet tillslut hyfsat rent. Båten läckte inte in vatten. Pappa rodde inte på grund. Eldningsförbudet upphävdes i sista stund och vi kunde grilla den där renen. Alla kablar som bandet behövde kom på plats. Ljud och ljus fungerade. Flitiga händer hjälpte till med stort som smått, det byggdes podium, lövades med björkris, hackades grönsaker, plockades blommor och mycket, mycket mer. Det var febril aktivitet på Nolsia. Och det var den största och finaste gåvan vi kunde få ❤❤❤ #kärlekpånolsia

Nåväl, gott nytt år fina vänner, jag är så tacksam att ni vill läsa det jag skriver och ser fram mot nästa år tillsammans!