Vilken vecka! Jag har jobbat, vabbat och åkt genom Sverige- sett virvlande höstlöv bytas ut mot snö som snabbt smält bort. Delat turen med en barndomsvän som jag kommit betydligt närmare igen. Vi har gemensamt sagt adjö till en väldigt betydelsefull person som format oss till dem vi är idag. 

Men som prästen så fint citerade C.S Lewis, "den smärtan jag känner nu är den lycka jag hade innan."

Och det har inte bara varit sorg dessa dagar, utan även lyckliga stunder...

Jag har varit på namngivningscermoni där moderkakan begravts och navelsträngarna eldats upp tillsammans med lyckönskningar inför framtiden. Jag har varit på kusinmys och kusinpromenad. Hälsat på vänner uppe i backen och hjälpt till att organisera i stallet. Jag har värmt fötterna framför kakelugnen och haft långa samtal med min föräldrar. Diskat gammalt porslin som jag fått i gåva och som landade i vitrinskåpet. Jag har packat potatis och kramat farfar och slutligen handlat och storkramat en kär vän. Nu sitter jag på bussen, för även fast det varit gudomligt att vara ute på egna äventyr så saknar jag såklart min dotter och min man. Men snart är jag tillbaks med dem och då är det jul ❤️