Lyxhelg
Vilken helg! Efter en superintensiv vecka och efter en fredag där jag "vaknat i källaren"* hoppade jag på tåget mot Enköping där jag blev upplockad av tjejerna. Världens bästa tjej skulle bli firad och ordentligt bortskämd. Ett plåster på såren för ett framflyttat bröllop samt en peppkaramell inför nästa år.
Vi inledde med att besöka Bergianska trädgården, ett super mysigt ställe där jag absolut kunnat spendera en hel dag om det inte varit för att det spöregnade och att vi var där på för-möhippa.
Vi tog skydd från regnet inne i det gamla orangeriet. Medan regnet smattrade mot rutorna drack vi varmt och fikade. Choklad i fast och flytande form blev det för min del. Det märks att det är höst.
Sedan gav vi oss i kast med att utforska de olika husen inne i Bergianska trädgården...
Svärmorskudde som kaktusen här ovan heter, såg inte precis inbjudande ut, men kanske är det ett lämpligt namn?
Jag kommer definitivt komma tillbaks lite tidigare under vegetationsperioden med ett tomt minneskort, för att fånga växtligheten innan det mesta har blommat över. Gärna en dag när inte regnet står som spön i backen.
Mätta och belåtna styrde vi sedan hemåt i regnovädret. I Enköping blev det pralinkurs! Och det var inte vilken kurs som helst utan kursen hölls av Nina som pluggat på Culinary Arts Academy i Schweiz! Vilken lärare och vilka praliner hon hjälpte oss att skapa! Att kunna göra fina praliner, det är att bemästra ett riktigt hantverk! Bakom varje pralin döljer sig många steg och en hel del pill. Så som att sprita och sedan stänkmåla formarna som var ett av de första stegen, efter att fyllningarna gjorts och ställts för att svalna. Att skapa formar av choklad (så som Nina visar här ovan), fylla och locka är tidskrävande, men roliga steg.
Extra roligt var det att sent där på kvällen föreviga våra kreationer med choklad-, saltkaramell- och mangofyllningar.
Någonstans mellan kväll och natt hann vi också fylla på energidepåerna med fantastisk mat!
Carro serverade ugnsbakad torskrygg på en bädd av spetskål tillsammans med smörstekta kantareller och parmaskinka tillsammans med ett mos på sötpotatis. Mums!
Morgonen därpå, begav vi oss ut på nya äventyr...
Steam hotel i Västerås stod på agendan, ett gammalt ångkraftverk som gjorts om till hotell och spaanläggning.
En del av relaxavdelningen, med fantastisk utsikt över vattnet. Här slog vi oss ner i väntan på våra drinkar.
och spanade ut över hamnen.
Men skålade, det gjorde vi ute på terrassen invid utomhus bassängen.
Efter ett par härliga timmar som fullkomligt flög iväg (jag är ju ett riktigt blötdjur, så jag hade gott kunnat bada hela dagen), gjorde sig tillslut hungern påmind och vi strosade ner till orangeriet för att inta lunchen. Och vilket ställe !
De rosa sammetssofforna hade gärna fått följa med mig hem, älskade det övre avslutet på ryggstödet!
Lite mer avskalad bistrokänsla, här stannade jag upp för att titta på lamporna.
Den perfekta blå soffan, som dessutom råkade vara i sammet, det material som min kära make fullkomligt avskyr, men kuddarna med William Morris-motiv hade jag nog kunnat sälja in!
Något som verkligen gick hem var min caesarsallad, himmel så god den var! Tror att jag också ska börja med inlagd lök i små bitar, det borde ju rymmas mer i burken då...? Efter den mycket sena lunchen var uppäten var det dags att krama om tjejerna och hoppa på tåget. Och hux flux hade en vecka försvunnit, för nu är det åter helg igen!
"När jag är låg då tror jag att det sociala kommer göra det jobbigare. Så då kan det hända att jag avbokar. KATASTROF! För det är ju precis tvärtom" -Citat från Underbaraclara som också vaknade i källaren här om veckan. Det är ju när en puffar igång sig själv och börjat umgås som energidepåerna fylls på! Vänner ger en kraft <3
Kommentarer
Trackback
