En annan sak som en ställts inför är att inte ha fått tvätta på snart två veckor. När en har gemensam tvättstuga så är det bara att vänta ut karantäntiden. Men fy så mycket tvätt det blir när en är sjuk och den andre skurar hela världen (nåja, lägenheten) ren. Men nu på söndag ska tvättberget väck!

I och med att maken blev sjuk så skulle en själv också isolera sig, både från omvärlden men även mot honom eftersom jag inte gärna vill bli sjuk. Hej luftmadrass i vardera rum! Men så efter nästan en vecka när det med all tydlighet visat sig att jag inte är team luftmadrass, så hade maken krafter nog att hjälpa mig putta undan fikonträden och ställa i ordning sängarna. Men tro för den skull inte att jag lämnat vardagsrummet! Nej, det är ju här jag jobbar och sover i min säng (himla tur att dubbelsängen gick att dela)! 

 

 

 

I tider av isolering har en tacksamhetens tanke självklart gått till Sophia som hjälpt oss handla mat när jag själv inte kunnat handla. Och om jag har velat gå! I dessa tider handlar jag i fantasin minst två gånger per dag,  vad jag är sugen på svänger från dag till dag och ibland från timme till timme! Men jag har inte tvingat min stackars granne handla så ofta...Ett viktigt tillägg. Vi bara måste prata om det här med att packa upp matpåsarna. Det har varit som lilla julafton, på riktigt! Man blir ganska lättroad när man sitter i karantän och bara umgås med sig själv. Lättroad och oerhört TACKSAM.

Gällande handlingen så har en självklart känt av hur oerhört sårbar man är när en inte ens får göra sådana vardagliga saker som att handla. Och jag har såklart undrat vem hjälper de som inte har några vänner eller släktingar som bor nära? Av den anledningen skrev jag i våras upp mig på Karantänsamverkan och senare även GodHjälp. En handling kan göra så mycket 💓