Ibland behöver man bara komma bort. Så jag tillämpade eskapism i dess rätta bemärkelse och följde med en vän till stallet. Det var verkligen evigheter sedan jag sist satt upp i sadeln, med tanke på att jag tidigare spenderat i stort sett all min lediga tid i stallet så var det lite sorgligt. Att träna tio hästar på en dag det gick bara bra det och knappt kände man sig mör efteråt, Annat är det idag! Inte för att mina ben håller på att ramla av, men nog måste jag erkänna att jag har lite träningsvärk idag. För Svante han kan han, men igår tyckte han att vi skulle ta det lite piano och ville inte riktigt kännas vid skänklarna. Inte alla gånger i alla fall, men så ser jag gårdagen som en premiärtur, lite som att lära känna varandra och säga hej.

 

Summa summarum av gårdagskvällen är att det verkligen var skönt att komma in genom stalldörren. Att kvällen verkligen var guld och nu håller jag bara tummar och tår för att det kan få bli av, det där som jag går och suktar efter. Till dess så ska jag leva på känslan av en mjuk mule, doften av läderfett och stöv. För att inte tala om alla de underbara ljud som bara tycks kunna uppstå i ett stall och som är så underbara att somna till, för självklart har jag både en och två gånger sovit i en hästbox.