Idag var det vintagemässa i stan och jag var självklart på plats. Eller ja, sent omsider kom jag mig dit. Körde först ett dubbelpass innan jag fixade lite hemmavid och sen cyklade bort till härligheten. Möttes av Alice i underlandets kafferep innan jag klev in i ett hav av vackra vintageklänningar. Det kändes som jag transporterats tillbaks till femtiotalet för alla inklusive jag själv bar tidsenlig klädsel. Glad livemusik strömmade ner från scenen, gott fika serverades och stämningen var på topp. Jag kan inte minnas att jag varken fått eller gett så många komplimanger på en och samma dag. Idel välvilja mötte en var än man än vände sig. För att inte tala om sinnesstämningen i provrummet, för ja det var bara ett provrum. Där alla färger och former samsades, celluliter blottades och komplimangerna haglade. Jag hjälpte främlingar dra upp dragkedjor eller knäppa knappar i ryggen, medan samma tjänst erbjöds mig när jag började vifta med armarna allt för mycket. Det var kanske sista gången vintagemässan anordnades, vilket jag tycker vore hemskt synd. För även fast jag inte gjorde årets klänningsfynd så kommer detta event värma länge i hjärtegropen.