Jag skulle inte handla något. Men inget blev mycket och det blev inte bara mycket, utan det blev stort också! För så fort jag sjönk ner i Emmafåtöljen visste jag det, den skulle få följa med hem. Hem på cykeln fick den åka, likaså kakburken, några hyllplanskonsoler, en stor vas som liknar en kotte samt några rankor av humle. Så mycket för att inte shoppa. Men jag tröstar mig med att pengarna faktiskt går till välgörenhet och att jag ägnar mig åt en shopping som inte tär på den redan ansträngda miljön.