Det var bättre förr. Då var det minsann kvalitet på saker och ting. Särskilt på sytråd! Björntråd finns mig veteligen inte att köpa längre. Kanske var det också därför jag köpte dem. Blev lite tagen. Dels för att de faktiskt går att använda och för att de ser superfina ut i syskrinet. Men också för sago-feelingen. Ni minns väl Snövits små mösskompisar som vilar benen? Eller att Nils Karlsson Pyssling använde dem som bord? För att inte tala om mina favoriter Lånarna som använde dem som piedestaler.

Och när fantasin ändå är på högvarv så kan man nog tänka sig att jag ska komma på ett framtida användningsområde till dem. Så snart jag sytt upp all kvalitetstråd vill säga.Och så mycket som jag syr, så kan det ju dröja. Undertiden så får jag roa mig med de trådrullar som redan är tomma.