Ett år är en ganska lång tid.

Eller väldigt kort.

Det gångna året har fullkomligt rusat förbi!

Det har gått väldigt snabbt, men det beror på att jag har haft väldigt roligt. Och det känns helt absurt att idag är det precis ett år sedan jag stod ute på kaserngården i Karlskrona i vinande snöstorm och väntade på min tur att få hämta ut mina saker. Fullt av folk var det och inte ett endaste välkänt ansikte så långt ögat kunde nå. Långt hemifrån var jag också. Och nog så nervös. För hur skulle det bli? Skulle jag klara av lumpen? Skulle det bli kul? Skulle jag skaffa en massa vänner? Hur skulle mina befäl vara? Och vart var egentligen Kungsholmen*!?

 

Flygfoto över ön där jag gjorde min GSU.

Kungsholmen

 

Så fick man stå där i snöstormen i en tunn jacka och dra på sig den första snuvan. Bli pålastad massvis med saker som man knappt kunde bära och sedan utslussad till ett kallt ställe där vi skulle invänta båten.

En kille tappade sin namnbricka och blev utskälld av ett befäl, som jag till min förskräckelse fick reda på skulle bli mitt, till lika killen med tappad namnbrickas, befäl! Skrika kunde han minsann och rädd som bara den blev jag för honom. Måtte jag inte tappa min namnbricka tänkte jag och tryckte fast den lite hårdare på jackan...

 

Kom fram till ön som Gud glömde (smeknamnet på ön där jag skulle spendera de kommande tre månaderna).  Det folk som man under båtresan lärt känna skiljdes man ifrån och jag och några killar blev hänvisade till ett stort gult hus. Läste mig till på en lista att jag skulle bo i första logementet. Klev in och möttes av ännu mera obekanta ansikten. Dock så var alla fullt sysselsatta med att vika in i skåpen.

 

X mycket orginella invikning i skåpet.

Ciggen plockades bort innan morgonvisitationen..

.

Jag hann inte stå där många sekunder och stirra förrän en blond liten tjej kom farandes. Blev informerad om allt som skulle vara klart till följande morgon som t.ex. invikt i skåpen med samma bredd som en bok vid namn SoldF. Tusen frågor i hjärnan. En miljon fjärilar i magen. En samt en väldigt stark önskan om att detta skulle bli det roligaste jag någonsin gjort…Dock så var jag allt annat än säker! Ville jag det här? Sticka huvudet i sanden? Bättre fly än illa fäkta finns det ju ett ordspråk som heter, skulle det mån tro tillämpas vid sådana här tillfällen? När jag slutligen somnade den natten så sov jag väldigt oroligt.

 

 

Med facit i hand- Det var värt det! Så alla tjejer och killar som funderar på att göra lumpen. Ta chansen!

Du kommer att lära dig massor, både om dig själv samt andra.

Du kommer att skaffa dig nya erfarenheter samt en fin sak att lägga till på CV:t.

Sist men inte minst, du kommer att skaffa dig minnen och vänner för resten av livet! Gör lumpen!

 

 

* Kungsholmen är en ö utanför Karlskrona där jag gjorde min GSU (Grund Soldat Utbildning)

P.s: Inlägget skrevs den 18 januari. Dvs. dagen då jag ryckte in, men pga tekniska fel så blev det inte publicerat förrän nu, två dagar senare. Så riktigt helt dagavill är jag inte :P