Jag mottogs av en fanfar utav Nicole och Markus igår när jag kom tillbaks.

Dock så slutade de hastigt när de såg mina rödgråtna ögon. Det var visst inte läge…

Jag föreställde mig ur jag dansade avenyn fram i min blå klänning.

Nej jag hade blivit lovad att dansa fram i min blå klänning.

”Heltiden är din om du vill ha den” lät det, dock så var det annat ljud i skällan i förrgår.

När jag åkt enkom från Lund till Göteborg på min enda lediga dag, då hade jag plötsligt dåligt kundbemötande.

Förvirrad som få med vetskapen om mina 600 kronor i dricks dagen före, just för mitt ”otroligt vackra kundbemötande” så var det förvirrade bittra tårar som föll. Men inget går upp mot vänner, för oj vad jag blivit peppad och idag är jag tack vara dem tillbaks på banan igen. Efter ett dygn av förtvivlan nere i diket. Tack vare alla dem så har solen börjat titta fram igen. Älskar er alla <3