Snöstorm och mandelblom

Snöstorm, försvunna personer, polishelikopter och fjällräddning. Det är inte ofta en lördag består av de fyra komponenterna. Men i lördags så var det en sådan dag, det var nämligen dagen då Kungsledenrännet gick av stapeln!


Det var snöstorm och skidtävling i helgen. Kungsledenrännet anordnades för fjärde året i rad och jag var funktionär. Vilket innebar att jag gick upp fyra på lördagsmorgonen och körde de fem milen upp till Syterstugan. Tyvärr var inte vädret på deltagarnas sida, utan fjällräddningen tillsammans med tävlingsledningen bestämde sig för att bryta loppet på grund av säkerhetsrisken. Dock så blev inte alla stoppade, utan några t.ex. min lillebror hann passera innan beslutet togs och lyckades slutföra loppet! Men enligt mig så var det bra att loppet bröts, för snöstorm på 25 meter per sekund uppe på kalfjället är inte att leka med! För vind är jag van vid, men det i kompination med piskande snö gjorde att man bara ville springa in och gömma sig under täcket. Inte försöka hålla reda på flygande pappersmuggar med vätska eller blöta papper med siffror över de som passerat. Än mindre stå på ett par skidor! Så jag är full av beundran för samtliga deltagare, eftersom själv hade jag aldrig ens startat om det varit sådan väderlek som det var! (Dock så var det sol i Hemavan och stormen tilltog i styrka under dagen).

 

 

 

Brytningen av loppet medförde att vi hade 47 skidåkare i tunna kläder som var blöta och bara ville hem. Antalet skotrar var sex och bara några hade pulka. Dock så tog vi det vi hade och  började frakta  deltagarna de fem milen ner till Ammarnäs. Något som både var tidskrävande och kallt. Både jag och mamma som erbjöd oss att stanna kvar till sist, lånade ut alla våra kläder. Fixade med mat och gjorde så gott vi kunde med att svara på deltagarnas frågor, vilket var lättare sagt än gjort då vi knappt hade någon kommunikation med omvärlden. I skymningen, efter många långa timmar så fick vi tillbaks våra kläder och kunde tillsammans med ett tiotal skidor åka ner i en nilapulka bakom en av fjällräddningens skotrar.

 

Det blev en lång dag på 17 timmar ute i en värld som var vit. Både himmel och mark. Vitt, vitt, vitt, så långt ögat kunde nå. De gånger man nu såg något, för oftast var det bara ett enda virrvarr av snö. Snövirvel i en värld som redan var vit suddade ut alla begrepp om norr och söder. Samma dag var det en vecka sedan jag lämnade Barcelona. Bytte mandelträdens blommor mot snöstorm. Kontrasten som uppstår när man färdas 400 mil...

 

 

 

 


Kommentarer

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0