Mormor sa igår när jag kom hem att jag kom med solskenet. Att jag var en verklig solskensflicka. Igår så stämde det, för solen tittade fram för första gången på länge. Men inte idag. För idag så regnar det ute. Men det gör mig inget, jag tycker snarare att det bara är mysigt när det regnar...

Höra hur regnet smattrar mot taket, höra det hemtrevliga knastret från kakelugnen, höra frukttorkens förnöjda surrande i köket. Känna den ljuvliga doften av kärleksmums, kolakakor och kanelbullar som sprider sig i hela huset. Om jag var en katt så skulle jag ha spunnit av förnöjsamhet nu!

Små små vardagsguldkorn som jag ibland glömmer att stanna upp och ta in. Som man ibland bara rusar förbi eftersom man varit stressad och hemmablind.

Att komma hem innebär även att man blir bortskämd av sina nära och kära… åt mommes frasiga  våfflor med glass och hemgjord jordgubbssylt igår. Imorse när jag vaknade hade mamma bakat kanelbullar. Sämre uppvaknande kan man få!

Några bullar och lite mjölk har nu slinkigt ner och regnat har börjat avta. Dags att dra på sig regnkläderna och greppa svampkniv och korg och bege sig ut i skogen på skattjakt. Blått eller gult guld- jag är redo för båda!