Jean-Dominique Bauby  är 42 år och framgångsrik chefredaktör för franska Elle. Han har tre barn och fru, som han lämnar för en yngre kvinna. Han befinner sig mitt i pulsen och det glamorösa livets mittpunkt när han under en biltur med sin son drabbas av ett slaganfall. Bauby blir totalförlamad och kan bara kommunicera genom att blinka med ett öga. ”Locked-in-syndrom” kallar läkarvetenskapen tillståndet, då patienten med bibehållen intellektuell förmåga blir instängd i sin egen kropp. Med hjälp av förlagsredaktören Claude Mendibil skriver han en bok med sina blinkningar som verktyg. Bokstav för bokstav, ord för ord. En blinkning ja, två för nej. Så dikterar han en häpnadsväckande läsupplevelse, ett vittnesmål om den fullständiga ensamhetens i dödens väntrum. Men också en uppfordrande hyllning till livet, kärleken och medmänniskorna.

Jean-Dominique Bauby dog den 9 mars 1997, tre dagar efter att boken publicerats i Frankrike. Två månader senare utkom den i Sverige och väckte även hos oss stor uppmärksamhet. I samband med utgivningen så visades en dokumentär om Baubys sista månader i livet. Efter att ha gjort succé på filmfestivalen i Cannes, så visade man i januari 2008 spelfilmen Fjärilen i Glaskupan.

En väldigt intressant bok som jag tycker att man bör ha läst. Blev helt fast efter jag läst om handlingen på omslaget. Jag trodde att den skulle var mer svårläst än vad den var, och nu menar jag inte att språket skulle vara för svårt, jag läste den inte på orginalspråk! Däremot hade jag skaffat mig den förutfattade meningen att den skulle vara lite dyster och tung. Men jag hade fel. Med sina 138 sidor så hann den aldrig bli tungsint. En nätt liten bok som inte tar allt för mycket av din tid i anspråk, i alla fall inte lästid. Tiden du sedan ägnar åt att analysera, det är upp till var och en.