Oh så glad jag blev, men å som jag har gått och gruvat. Funderat på vad det rätta är. Lägga korten på bordet eller köra taktiken att "Det man inte vet det mår man heller inte dåligt av".  Men så pratade jag med Hella och jag slutade oroa mig. Så nu efter jobbet så ringde jag. Tog inte bara upp telefonluren och kastade tillbaks den i klykan, utan lät signalerna gå fram...Bördan togs bort av en väldigt trevlig man i andra änden av luren och nu är jag på strålande humör. För det är alltid bäst att tala sanning, jag kan inte ljuga.