Mamma vill nog ha mer än ett boktips antar jag, spec. när de klagar på att jag är dålig på att höra av mig..Men varför jag har varit dålig på att blogga beror helt på att jag har varit för trött för att sätta mig ner och skriva. och det är alltid för sent att ringa pga. av denna tidsförskjutning (dock är den vid vissa tidpunkter bra. T.ex. de gånger när Robert är ute och festar. Då är tidsförskjutningen bra, eftersom jag alltid vill att han ska ringa när han har kommit hem. Bara så att jag vet att han är okej och att det inte hänt honom något. Då är det bra att klockan inte är lika mycket här.

     Varför har jag varit så trött då?  Den gångna veckan har varit den absolut tuffaste i mitt liv. Det enda som man kan jämnföra det med är vår årliga arbetsvecka uppe i Ammarnäs, då hela släkten samlas och arbetar sida vid sida med diverse saker som behöver fixas på mormor och morfars gård. Det är en rolig vecka med lagom mycket och lagom hårt arbete.

     Veckan som gått har varit 10 gånger så jobbig och bokstavligt talat dubbelt så lång (mina arbetspass varar nu ca. 14 h/dag). Samt att ens hunger inte har blivit stillad av fika i mygge och mormors ljuvliga plättar..

De två första dagarna spenderade jag ute på åkern i smattrande regn. Förresten, sa jag att det var en stenåker? Denna bit mark haravde Dori med traktorn och ja, jag skulle plocka stenarna som kom fram. Det var inte EN sten om jag säger så och marken, tja, den var inte speciellt liten. Det var en "plätt" på 10 ha. Det var inte roligt att börja plocka och spana bortåt och upptäcka att man inte kan se slutet på eländet..men det gick. Nu i veckan har jag nämligen insett att allting går, även fast man ibörjan tror det är omöjligt. Och omöjligt var typ det jag tänkte när jag började. Dock så fick jag använda mig av traktor & ett släp att lägga alla stenarna på. Givetvis var hade jag inte sådan lyx att jag tog dem MED traktorn, utan jag körde bara ganska nära och lyfte sedan upp dem av egen kraft. Denna kraft sinande dock ganska så snabbt, för det var otroligt tungt.

Det var alltså denna dag som jag lärde jag mig köra traktor. Okej, jag har kört gamla Grålle en gång. Men detta var ju en stor maskin och Doris favorit, så jag var lite nervös att jag typ skulle förstöra något. Chansen var dock ganska överhängande att jag skulle ha gjort det om jag inte haft sådan tur att pedalerna satt på samma sätt som i en bil. Jag startade nämligen utan några som helst instruktioner i en nedförsbacke med en bamsing till traktor med släp..Så om inte bromsen hade suttit på sitt rätta ställe skulle jag farit ned för backen, över den korsande vägen och rakt ner i diket. Som tur var hade jag turen på min sida!

Det var också relativt lätt att bli ren på kvällarna. Jag gick bara rakt in i duschen med kläderna på, för att ta bort den värsta smutsen. Givetvis duschade jag som vanligt sedan :P

På tisdagsmorgonen tror jag att det var så stod en av unghästarna i fodergången. Hon hade lyckats hoppa över och stod där och tittade på mig när jag kom in. Trodde att hon hade lärt sig en läxa, eftersom hon hade minimalt med utrymme att röra sig på och hon var aldelens löddrig.  Men jag trodde fel. Dagen där på var hon åter igen på andra sidan, eller iaf. nästan. Hon hade lyckats fastna med benet i mellan väggen och kunde inte komma sig lös. benet var i en onaturlig vinkel och jag fruktade att hon brytit båda bakbenen. Dori fick komma och ta loss henne (= bryta upp väggen). När hon äntligen kom lös haltade hon ordentligt på båda bakbenen och var svälld, men tack och lov så var inget brutet! Så den kvällen när jag skulle ta in hästarna så bytte jag plats på dem och lät henne stå längst in mot väggen, eftersom där är skiljeväggen mycket högre. Sedan dess har hon faktiskt, peppar, peppar, hållit sig på rätt sida.

     När stenåkern hade blivit till en vanlig åker och två dagar hade passerat så var det byggarbete som stod på tur. Jag har i veckan hjälpt Dori med att bygga "inredningen" i två lador.

     Första ladan var höladan. Där städade vi först och sedan var jag tvugen att bära ut allt trä som vi skulle använda oss av, eftersom det skulle ha varit ivägen när vi skulle göra golvet. Den träbunten, den var inte liten den och det började ganska tidigt att bränna av smärta i musklerna. För det var ju inte direkt små pinnar jag bar omkring på.

Den dagen lade vi iaf. golvet samt byggde all inredning i ladan. Det var ganska tidskrävande, men framför allt jobbigt.. Den kvällen bad Dori mig att bära ut allt hö ifrån "lammhusen" och det tänkte jag att det skulle väl inte vara så jobbigt. Men det var jobbigt, för ensilage är ändå ganska tungt, även fast det är hö och jag var sedan innan helt slutkörd. Men iaf. det Dori inte hade sagt till mig innan, men som jag så småningom upptäckte var att det låg ett dött lamm i högen. Så himmla hemskt! Att plötsligt bara titta ner och se att man håller i ett missbildat, ruttnande lamm. Och vad det stank, hade trott att det kom någon annanstans ifrån, men icke. Behöver jag säga vad som hände sedan? Och att det inte blev någon kvällsmat för mig?

     Torsdagen var den den andra ladans tur att få sig ett upplyft. Först var det rengöring. Jag fick köra höskäraren (en hemsk maskin som är stor och otymplig, samt att hela jag vibrerar när jag håller i den). Jag fick göra lagom stora bitar, som sedan Dori skottade ut med traktorn (det städar inte överdrivet ofta här som ni hör..). Sedan var det bara att bära ut allt virke där också (var dock lite mindre än i den andra ladan, eftersom vi inte behövde lägga något golv. Dvs. det var inga golv bjälkar eller plankor). Och medan jag gjorde det så skulle bara Dori köra bort all skit. Dock så fastnade han, så jag fick göra ett avbrott i mitt bärande och bogsera lös honom. Bara för att han några minuter senare skulle köra fast igen, så att jag fick göra om samma procedur en gång till. Men det gjorde inget för mig, jag tycker att det är ganska skoj att köra, så länge jag får ha den bästa traktorn. På vägen hem fick jag nämligen ha en annan och då kom jag mig inte ur fläcken. Fick inte ens igång motorn. Så bra gick det för mig.. Dori fick komma och hjälpa mig. Det visade sig att den traktorn var lite egen och att det fanns en knapp under ratten som man var tvungen att hålla intryckt (jag visse om att det fanns en knapp som man skulle trycka på, men inte vart den satt. Så jag testade helt enkelt alla knappar som jag fann.. dock så glömde jag dock att leta under ratten!

     Fredagen var den dagen då vattnet "tog slut". När jag skulle ge alla de 700 fåren vatten, så kom det inget. Det blev till att bära vatten.."Bambi" flyttar in i hallen och ser till att hålla alla i huset vakna, inte genom dess bräkande, utan genom hunderna som ligger och gnyr på andra sidan dörren.

     På lördagen hade vattenproblemet blivit löst och jag kunde gå med min vattenslang och stilla fårens törst. Började känna mig lite krasslig, men tänkte att det går över. Upptäckte även att en av mina stövlar läcker som ett såll och tvättar upp dem med avsikten att laga dem dagen där på. På min lediga dag. Några minuter senare undrar Dori om jag inte kan jobba då och istället vara ledig på måndagen.

     På söndagen är jag rätt så vissen och har ont i precis varenda muskel. Så efter att ha tagit morgonpasset hos fåren byter Katta av mig och jag får gå in och ta hand om barnen. Städar huset, tvättar och diskar, samt läser sagor och tar mig upp för Mount Everest (jag har döpt husets aldrig sinande tvättberg till det, för det är skyhögt och växer för varje dag som går).

Veckan som varit har inneburit en enorm ansträgning för min kropp och tja, den ser inte precis ut som den gjorde innan jag kom hit. Var ett tag här i veckan t.ex. nere på 51 kg, men nu har jag lagt på mig lite muskler. På tal om muskler så upptäckte jag igår en lite läskig sak. Alla vet ju hur en vanlig arm ser ut, om inte så kan man ju bara kolla ner på sin egna. Min ser helt normal ut från ena sidan, men om man spänner den och kollar på den andra så ser man muskeln och sedan är det som bara ett stort hål tills dess att som benet börjar. Jag tror att det hålet var fyllt med fett tidigare, men jag vet inte. Det kanske alltid har varit så...

Och idag är det måndag och Bambi är fortfarande inne och jag är ordentligt förkyld och är hes. Dori drar en massa dåliga skämt om att jag har wiskeyröst. Jag har försökt att ladda upp lite bilder på pixbox, sovit och skrivit en bunt vykort som Katta ska få posta åt mig imorgon.

Bless!