I natt var det hur lungt som helst, så jag hade gott om tid att vara ute och fotografera i soluppgången.

Igår natt var det däremot INTE en lugn natt. 19 lamm blev det totalt, varav alla behövde hjälp. De låg felvända eller intrasslade i varandra. De flesta var också ettåringar, vilket gjorde det extra svårt eftersom de i regel är väldigt trånga.

     Halv fyra kom chocken, en tacka låg på rygg med benen upp i luften. Min första tanke var att hon var död. När jag kom närmare så såg jag dock att hon levde. Hon var slemmig, så jag gick in med handen och kände efter hur det stod till. Lammet sprattlade och levde, men det låg felvänt. Försökte hjälpa henne, men det gick inte. Hon var så trång att varje gång värkarna kom så trodde jag att min arm skulle gå sönder. (En liten törn fick den sig allt, för idag är den svullen och blågul).

     Som sagt, lammet levde där inne. Men hur skulle jag få ut det? Hade provat alla möjliga tekniker, men ingen fungerade. Så då var det bara att bita ihop och traska in i huset och väcka Katta. Klockan var halv fyra, så det käntes ganska grymt att väcka henne. Men jag insåg att hon hellre blev väckt mitt i natten så att både tackan och lammet skulle kunna räddas, än att fortsätta sova.

     Katta kom och testade hon också. Efter ett tag ville hon ha vajern som vi brukar använda när lammen är svåra att dra ut och fästa runt huvudet. Men det fungerade inte heller. Så Katta fick gå in och väckte Dori.

     Dori kom och försökte han med. Han bad om ett snöre, så att han hade både den och vajern som hjälpmedel. Efter att han kämpat i över en timma så kom det äntligen ut.

     Den hade samma färg som solen som steg upp över fjälltopparna den morgonen. Blodröd. Lammet hade hunnit dö under de 150 minuter som vi kämpat och morgonen var kommen till dalen.

Fotnot: Tackan förlorade mycket blod, men överlevde.