Fyrhjulingsrally

Hejsan, nu var det ett tag sedan jag skrev. Om inte annat så borde mamma vara orolig, för att jag inte ger ifrån mig några levnadstecken. Men med mig är det ganska bra, har inte längre någon feber och snart så tror jag att jag har lyckats kurera mig från min bihåleinflammation (Katta är nämligen helt säker på att jag har det, är dock inte lika säker själv). Det positiva är dock att det inte gör lika ont längre att böja huvudet nedåt (ibörjan så kändes det som att ögonen skulle tränga ut ur skallen, så ont gjorde det). Men nu är jag som sagt på väg att kurera mig ifrån det, dock så verkar jag dras med migrän/ svår huvudvärk istället. Har nu vaknat flera nätter i rad av att huvudet bultar och måste gå upp och ta en tablett. Och jag förstår inte varför. Jag har nya glasögon, jag dricker hur mycket vatten som helst och jag använder min bettskena på natten. Ändå så gör det så ont, så ont i mitt lilla huvud. Tror faktiskt att jag kan vara överkänslig mot socker, pga. i natt så var det den värsta natten på länge. Och igår var det Freyjas födelsedag så det var tårta till kaffet. Dock så bad jag Dori om en liten smakbit, men han som har fått för sig att han ska göda upp mig gav mig en ordentlig bit av tårtan med chokladcreme. Och här ska inget lämnas på tallriken, så det vara bara att tugga och vara glad. Och nästan direkt efter började huvudvärken komma smygandes. Nåja, nog pratat om mina små åkommor.

      Veckan som gått har jag bland annat ägnat mig åt att valla får. Först så släpper vi dem i en liten hage så att de får vänja sig att vara ute. Om det går bra, så flyttas de sedan efter någon dag till en annan större hage. Efter att de spenderat ytterligare några dagar där, så flyttar vi dem slutligen till en jätte stor hage där de får gå på grönbete.

Så det har jag gjort, sprungit runt och vallat får. Till hösten när vi ska ta in alla får igen så kommer vi att använda oss av hästarna (tror ni att jag längtar?! J). Men varför vi inte gör det nu, är för att lammen är för små. Men bara för att vi har vallat får, betyder det inte att fårhusen är tomma. Tvärtom, de är överfulla. Vi kanske har släppt ut 500 st, men det är fortfarande kvar cirka 1000 st kvar...

Och vallningen då? Jo, det gick överlag bra. Givetvis så förekomm det några dumbommar, som bara rusade iväg utan att vänta på sina lamm. Och det var dessa som skapade problemen. För när de kom bort från tackan, så kunde de göra helt om och rusa bort från resten av flocken, med blicken vänd hemmåt. Men tillslut så kom då alla dit de skulle.

     Som sagt, det är fullt upp här på gården. Visst det är jobbigt, men jag har vant mig vid att ha konstant träningsvärk och sedan så skymtar faktiskt vissa ljuspunkter...

     Doris systerson kommer hit imorgon och ska ta över de sysslor som jag tidigare har haft. Dock så kommer jag inte att bli sysslolös, utan kommer att börja ta nattpassen istället. Men det ser jag fram emot, för det enda kriteriet då är att jag ska vara vaken och kunna hjälpa de lammande tackorna. Dvs. det kommer stundvis inte att finnas något att göra, så då kan jag ägna mig åt att läsa en bok eller plugga.  För om jag ska vara helt ärlig så är jag ingen hejare på isländska. Jag förstår nästan allt, men prata, nja, det är jag inte lika bra på. Nu tänker ni, jasså hon har varit där en månad och än kan hon inte prata bra. Men det finns faktiskt en förklaring..

  1. Jag är alltid för slutkörd om kvällarna för att orka plugga. Jag somnar i princip i samma ögonblick som huvudet når kudden.
  2. Jag umgås inte direkt med så mycket folk. Det är i princip bara barnen och Katta, vilka lika gärna pratar svenska som isländska. Kattas närmsta vänner är svenskar, vilket medför att jag inte missar ett ord av hästsnacket. Sedan är det ju Dori förståss, men med honom så är det engelska som gäller, så att det inte blir några missförstånd. Och alla får, som jag till största delen umgås med, för dem så spelar det nog ingen roll vilket språk jag talar.
  3. Det har, och gör fortfarande lite ont att titta nedåt = en plåga att läsa vare sig det är ett inredningsmagasin eller en lista över hur man böjer starka verb.

Men som sagt jag förstår det mesta och så snart jag inte längre jobbar 14 timmars arbetspass, ska jag börja skärpa till mig.


Men det roligaste är att jag ska få jobba natt, även fast det bara är för ett tag. För på natten är det inga åkrar som ska röjas från sten och på morgonen när alla börjar röra på sig, får man krypa ner i sängen.

Trodde först inte att jag skulle få göra det, men igår så fick jag Doris godkännande. Jag lyckades nämligen klara av en svår förlossning alldelens på egenhand. Eller rättare sagt tre, det var trillingar. Så det var i princip ben överallt och ingen låg som den skulle. Den sista var svårast att få ut, eftersom den låg åt fel håll, samt upp och ner och med bakbenen i kors. Det var lite trixigt att få ut den, men det gick tillslut. Fick ett leende och en kort nick av Dori i berömm. Även fast det inte var så mycket till berömm, så värmde det rejält. För jag visste att jag hade gjort ett bra jobb som lyckats få ut de tre krabaterna levande, samt att tackan inte hade förlorat allt för mycket blod.  

Det är det roligaste med lammningen. Att hjälpa till vid förlossningar. Är nu så pass säker på det jag gör att jag inte längre behöver tänka. Jag bara känner hur det ligger och väljer sedan teknik där efter. För det är inte bara att dra...

För att ge ett ganska vanligt förekommande exempel så kan jag nämna att om det bara är huvudet som sticker ut så måste man först skjuta tillbaks det in i magen. Leta efter frambenen (bäst är det om man får båda, men i 95 % av fallen så går det med bara ett ben också). Sedan är det till att dra lite i benen och sedan greppa huvudet också och fortsätta dra, men nu lite uppått (är huvudet snett så måste man samtidigt vicka lite på det) och när huvudet är ute så ska man dra snett nedåt. Det är en av teknikerna.

     På tal om lamm, så kom vi ibörjan av veckan på att Jupiter är blind. Det är mitt lilla flasklamm som jag förälskat mig i. Och det sägs ju att kärleken den är blind, och i detta fall så stämmer det ju väldigt bra.

Jupiter är bara så himla söt! Nu när ha är ensam i boxen (mamman vill inte ha honom, så vi flyttade henne och hennes andra lamm), så ser han än mindre ut. Dock är det något som jag hade tänkt att ändra på och ger honom två gånger dagligen en flaska med mjölkersättning. Och kärlek? Ja det får han av mig. Det är min favoritstund på dagen när jag får mata honom. När han ätit färdigt, så kurar han ihop sig till en vit liten boll och somnar i mitt knä. Min lilla Jupiter.


Veckans roligaste: När en tacka med lamm smet och jag och Dori fick fara och jaga henne. Jag hade fyrhjulingen och Dori körde traktorn. Dock så var ju fyrhjulingen något snabbare än traktiorn, så jag hade tid över till att leka lite ;)

    Ojsan, nu blev det visst ett sådant där inlägg igen som ingen annan än mamma och pappa orkar läsa.  Men egentligen så var det ju därför jag började blogga, för att hålla dem lite uppdaterade om vad som händer. För helt ärligt så blir det inte allt för många telefonsamtal hem, det är ju så dyrt!!!


Kommentarer
Postat av: Jonas

Klart man orkar läsa, är ju kul att se vad du har för dig ;) låter ju bra att du börjar se ljuset från allt slit också ;) kram

2008-05-25 @ 08:50:56
Postat av: Johanna

JAG LÄSER!! =)

Och oroa dej inte för språket, jag har läst spanska i 6 år, bott här i 4 månader och pratar fortfarande inte bra.

Min kompis som inte kunde nåt förrän hon kom hit har läst två kurser och bott här lika länge som mig och hon pratar inte alls förutom när hon verkligen måste (men hon förstår allt)
Det kommer! =)

2008-05-26 @ 21:45:15
URL: http://johannawestbergs.blogg.se

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0