Okej, nu har jag inte bloggat på ett tag men det beror helt på att jag dels inte har haft så mycket tid till att spendera vid datorn och den tiden som jag nu talar om har ändå inte spenderats framför datorn, eftersom det inte är allt för uppskattat när jag sitter här. Och eftersom jag förra veckan försökte arbeta mig upp till plussidan igen, så blev det inget bloggande för min del.

Nåja, förra måndagen var botgöringsdagen som sagt. Vad som egentligen hände förra söndagen var att när jag kommit en bit upp mot fjället kom Kappi skuttandes och jag övervägde att gå tillbaka med honom. Men jag var för lat och tänkte att det säkert inte gjorde något om han kom med. Tänkte en kort stund på de betande fåren också, men kom fram till att det nog inte skulle vara någon fara, eftersom han har följt med jag och Katta när vi har varit och ridit.

Kappi hann skälla på några får och därmed jag på honom. Men han slutade ganska direkt han blev tillsagd. Något som han däremot aldrig slutade med var att vara i vägen för mig när jag skulle fota mina blommor. Han lade sig helt sonika ned och pressade sönder dem med sin tyngd, vilket gjorde att det blev ganska få blommor som jag fick på bild.

Jaja, iaf. jag var borta i tre timmar och när jag kom tillbaks blev det ett himla liv. Dels för att jag inte hade frågat om det var okej att han följde med och dels för att han hade skällt på fåren. Dock så förstod jag inte varför de var arga riktigt. Jag menar är det mer okej om det är Katta som rider brevid och kan skäller, än om det är jag? För det andra, så följer alltid hundarna mig om jag lämnar gården. Oavsett om det är en rid-, löpartur eller promenad jag är ute på. Och då minnsann gör det inget om jag är borta i tre fyra timmar..

Samma misstag igen..

På tisdagen när jag skulle ut och springa bad Katta mig ta med Kappi. Och när hon nu bad så vänligt, så tog jag med mig hundarna ut. Dock så var Dori inte allt för glad när jag kom tillbaks, eftersom han inte tycker att jag har någon kontroll över honom (han hade sprungit i förväg när jag vände hemmåt).

Jag är en sådan person som gärna vill vara alla till lags, men som ni hör så spelar det ingen roll hur jag än bär mig åt. Det slutar alltid med att jag trampar någon på tårna..

Kommer de hit?!

jag vet inte på vilken planet han har befunnit sig på den sista tiden, eller vart han var när han angav vilka veckor det var okej att jag tog semester. Dock så grymtade han till vid frukostbordet på onsdagsmorgonen, efter som han tydligen just insett att mina nära och kära skulle anlända om prick en vecka. Han hade ju tänkt att börja höa och semester mitt i allt var väl ändå ingen bra ideeé..? Gräset hade ju hunnit växa och bli långt igen och ena grannen hade redan hunnit ta fram traktorn igen..

Det hördes som han förväntade sig att höra att mina besökare hade fått "om inte gräset växer" så mycket biljetter och att de skulle ställa in allt, och om inte annat spendera tiden här på gården medan jag arbetade natt och dag. Pyttsan!

Jag visade vart jag stod genom att gå ifrån bordet. Jag har nämligen lärt mig att det är bäst att jag håller munnen stängd när jag är arg.

Krummi!

På torsdags kvällen meddelade Katta att jag kunde få rida Krummi! Det är Doris häst, men det är bara Katta som rider honom. De få som har provat t.ex. Fia och Maria har åkt av snabbt igen. Dori var inte allt för glad åt ideén, eftersom han trodde att jag inte skulle klara av honom.

    Det började kanske inte så bra. Han slet sig nämligen när vi stod och ryktade dem vid stallet (det var för att Vinda hade börjat och fjanta sig. Höll först i honom, men eftersom han var helt lugn och Vinda börjat lugna ner sig lite så släppte jag mitt grepp om tyglarna och då bar det av). Det var förresten ganska bra att jag inte höll i tyglarna, för han har nämligen dragit ett flertal gånger med personer efter sig. Men nu skadade sig varken jag eller Krummi (då skulle jag verkligen ha legat risigt till om jag skadat Doris häst..). Men själva ridturen gick superbra, dock så kom jag på att han inte var riktigt min typ av häst (för lat), nu har jag istället siktat in mig på Vinda. Hon är explosiv...

 Föll i säng vid ettiden med ett lyckligt leende på läpparna.

Jag går på plankan...

På fredagen skulle jag rengöra alla cementformar som stod uppe på bolvbjälkarna. Vi har nämligen gjort klart källaren till fårhuset nu. Och skulle börja bygga upp väggarna till fårhuset. Och då behövdes formarna.

Balanserades gick jag alltså omkring där uppe med min kofot som jag växlade mellan att slå och skrapa formarna med. Dock så blåste det endel den dagen så jag roade mig med att spekulera i hur jag skulle komma ner. Det stod mellan att jag skulle blåsa ner eller att jag skulle klanta mig och trampa utanför brädan. Vilket alternativ jag än skulle råka ut för, så skulle det göra ont. Även fast det inte var någon större fallhöjd, så var det trots allt ett cementgolv jag hade under mig.

Jag lyckades dock ta mig ner utan att ha slagit mig sönder och samman : )

     På kvällen åkte vi över till Inga och spenderade kvällen/ början av natten där. Det var roligt, men ganska krävande för mig att hänga med i samtalet. Ett tag gick det bra, men i slutet när ögonlocken började bli allt tyngre var det lite svårare att hänga med i det ständigt pågående samtalet.

Körde därifrån vid tvåtiden med:

En välfylld mjölkhink som vi försett oss med ur Ingas tank (de har till skilland från de flesta andra kor och inte får)

Ett par väl manikyrerade bryn (Inga är utbilddad)

Jag målar hela världen

På dagen blev jag satt att måla ännu ett staket. Nämligen det utanför fårhuset.

Men först var jag tvungen att ta bört allt gräs, så Katta kom med en trimmer. Dock så var den trasig och hastigt ihopsatt med tejp, vilket resultarade i att efter mindre än fem minuter så var den i två bitar. Och under de få minuterna hann jag se att snörena inte gjorde sitt jobb så väl. Så det slutade med att jag slet gräset för hand.

    Sedan återstod bara det roligaste, själva målningen. Dock så dök Dori upp vid min sida efter att jag bara hunnit ta några penseldrag och meddelade att det inte fick ta hela dan. Och visade mig sedan hur man skulle göra, genom att doppa hela penseln och ta ett penseltag så att färgen skvittrade åt alla håll innan han doppade den på nytt. Så skulle jag göra! Snabbt och effektivt. Försökte få honom att förstå att färgen nog inte skulle räcka om jag använde mig av hans metod. Men det ville han inte höra på. Bara det gick snabbt tyckte han och gick där med iväg. Och lämnade en ursinnig jag kvar. Skulle jag inte kunna måla ett staket?! Jag skulle allt visa honom... Det viktiga var inte att det skulle bli fint, utan att det gick fort. Frågan var hur jag skulle slå bort min inpräntade nogrannhet och göra det halvdant. Men jag oroade mig i onödan. Jag var för uppretad för att min pedantiska sida skulle kunna göra sig hörd.

     Jag slängde på färgen så att det skvittrade åt alla håll och kanter. Det var inte bara staketet, utan även gräset, blommorna, marken och hela jag som täcktes av färg.

Jag målade hela världen brun medan jag i själva verket såg rött.

Ca. 20 minuter senare stod jag 35 meter ifrån min utgångsposition med en tom trelitershink i handen. Inte ens halva staketet räckte färgen till när jag använde mig av Doris metod (obs! Det är fyra plankor under varandra). Men det hade gått fort.. Dock ser staketet förskräckligt ut, för färgen är inte utmålad i ett jämt lager och sedan har det runnit färg på flera ställen. Men som sagt det är inte mitt staket, jag bara lydde order. Och min order var att göra det snabbt....

     På kvällen efter att jag skrubbat bort all färg kom Ingrid. Såg Miss secret agent 2 innan vi åkte in till Hvammstangi. Sedan var det fest. Bandet som spelade hette Dalton och de var riktigt bra. I slutet släppte till och med våran vanliga stelhet på dansgolvet, efter som vi insåg att det inte fanns någon bekant i närheten och släppte där med lös ordentligt. Vi hade super kul! Dock så frågade Ingrids danspartner ideligen om hon ville att han skulle snurra henne (vi dansade något buggaktigt), medan han som jag dansade med inte ville sluta att snurra mig.

Det var så roligt att se vilken "artrikedom" det fanns. Med det så syftar jag på alla klädstilar. Det var allt från kortkort, till klänningar av tyg som syntes någongång i tiden ha varit gardiner hos tjejerna. Medan det manliga könet försett sig med allt ifrån jeans och islandströjor till tweedkavajer. Och som kronan på verket av dessa kreationer satt det hos de allra flesta antingen en keps, toppluva eller en sådan där förskräcklig ska som min lillebror envisas med att bära. En mössa med öronlappar.

     Halv sju svensktid så steg vi innanför dörren. Vet dock inte hur mycket klockan var efter att vi fnissandes flyttat på mina få möbler för att göra plats åt tältsängen. (Mamma behöver förresten inte oroa sig för att störa någon, om de inte vaknade av att vi kom hem, ja då sover man ganska hårt.. ; ) )

Hej då!

Vaknade vid lunchtid av att en bilpark invaderade min säng, samt två barn som tyckte att vi bra allt hade sovit bra länge.

På eftermiddagen blev det att säga hej då till Inger som reste hem igår (tisdag). Och eftersom jag hatar avsked, så såg Katta till att vi tog en liten biltur så att jag fick annat att tänka på ett tag. Så jag fick se mer än bara gården, jag fick se insidan av bensinstationen också ;)

   Sedan droppade det in ännu mer folk den dagen, men jag var rätt osocial. Och efter jag hade städat mitt rum gjorde jag en relativt tidig kväll.

Åh hej och hå!

På förmiddagen var vi i Hvammstangi och där jag spenderade min tid i en frisörstol. Kom ut bra mycket fattigare, med något som ska likna en ny frisyr. Det blev en sådan stor skillnad att Dori förvirrat undrade om jag inte hade gått till frisören.

     Var på den andra gården på eftermiddagen och jobbade med att bära hö och städa. Blev hämtad vid åtta, då jag var inne och tog hand om barnen, eftersom Katta skulle bort.

Kallsvettig

Varknade fem imorse av att jag haft en fruktansvärd mardröm. Låg och vred mig en timma, innan jag slutligen tassade ut i pyamasen och ringde mormor. Var helt enkelt bara tvungen att kolla så att det bara var en mardröm och inget annat. Men hon svarade och jag fick både prata med henne och morfar. Blev betydligt lugnare av att höra deras röster, dock så kunde jag inte somna om när jag kom in igen. Den friska morgonen hade gjort mig klarvaken.