Framtidsfunderationer

Detta inlägg skrev jag egentligen en lugn natt då jag vakade över tackorna. Men det har som aldrig riktigt blivit av att jag har publicerat den, av olika orsaker. Men för varje dag som går kommer jag allt närmare min hemfärd och frågan vad jag ska göra då har dykt upp allt oftare...

     Farmor, om nu inte eran skrivare har gett upp så är mitt tips att du sätter dig skönt tillrätta i någon fåtölj med en kopp kaffe. För det är

1) Enbart du som kommer att orka läsa allt jag skrivit.

2) Det kommer med andra ord att ta ett tag att läsa igenom allt.

3) En kopp kaffe sitter aldrig fel.



     Vad vill jag utbilda mig till? Vilket yrke skulle passa mig?

Tidigare har jag aldrig tvekat på att det var veterinär jag skulle bli. Det bestämde jag mig för redan när jag var en liten flicka. Sedan dess har den drömmen följt med.

Dock så går inte mina betyg direkt hand i hand med mina drömmar. Jag var inte nog bra i skolan att jag lyckades skrapa ihop ett betygsdokument  enbart bestående av MVG:n. Och det är det som krävs, MVG i allt.

Eller om man lyckas skriva 2,0 på högskoleprovet. Men chansen att det skulle inträffa känns ungefär lika stor som att jag skulle vinna en miljon på lotto. Och jag är ingen spelare.

     Det var för bra för att vara sant. Varför fick inte jag tillhöra den stora skara som inte hade en aning om vad de ville göra, men som innan studenten lyckades komma på det. Vilka nu pluggar vid olika lärosäten runt om i landet.

     Jag som aldrig har tvivlat, står nu kvar som ett enda stort frågetecken. Ett virrvar av tankar och funderingar som inte vet vart det ska ta vägen.

     Veterinär var drömyrket, topp ett på listan. Men det är jag för dålig för att bli, så därför måste jag komma upp med något annat.

     Jag praktiserade hos barnmorskan i höstas och det var ganska intressant. Jag har jobbat inom sjukvården tidigare, så det var inte en helt ny värld.

För att bli barnmorska måste man först utbilda sig till sjuksköterska i 3 år, jobba i 1 1/2 , innan man kan specialistutbilda sig till barnmorska i 1 år.

Men lönen är inte den allra bästa, i och för sig så strejkar (de gjorde det för ½ månad sedan iaf.) de fortfarande där hemma, men det verkar gå lite trögt. Men lönen är inte det viktigaste, huvudsaken är ju att man gillar det man håller på med. Så frågan är den, skulle jag tycka om det? I dagsläget är det lite svårt att säga, men fördelen med det yrket är att man kan jobba utomlands i t.ex. Afrika och göra en insats där. Sedan så gillar jag att lära mig nya saker och inom det yrket finns det alltid något nytt att lära.

     Biolog är ett annat yrke som jag skulle kunna tänka mig. Biologi har alltid varit mitt favoritämne i skolan och djur och natur kommer jag nog alltid att vara intresserad av. Men framtidsutsikterna för biologer i allmänhet är inte särskilt god på arbetsmarknaden. Ett allt för stort överskott finns där redan och det lär nog inte minska inom den närmsta tiden.Det är klart, de som är ordentligt drivna lär nog hitta sig ett arbete, men är jag en av dem? Törs jag utbilda mig till ett sådant yrke där inte arbetsmarknaden ser allt för ljus ut? Och vad ska man i sådanafall välja? Det finns en mängd olika inriktningar och jag är en person som har svårt att välja.

     Djurskyddsinspektör är ett annat yrke som tumlar runt i hjärnan. Där får man också rädda djur. Skillnaden där är att man räddar dem från olika saker, antingen från dåliga livsförhållanden eller ifrån någon sjukdom.

Inom detta yrke finns det också flera vägar man kan gå och möjligheten att avancera och skaffa sig mer kunskap finns. Vilket onekligen är lockande för en tjej som gillar att lära.

     Ett annat yrke som jag också tror skulle vara roligt är inredningsarkitekt. Inredning är en sak som jag gillar (kan ses i mitt skissblock, dock är skisserna inte de allra bästa) och vissa har sagt att jag har känsla för det.

Men då var det ju det där med betygen igen. Här krävs det också att man ska ha 20,00 i betyg. Om man inte har turen att man lyckas ta sig in på intagningsproven som de har. Men de vet jag inte om jag är nog bra för att klara och jag vet inte om självkänslan skulle må så bra av ännu ett misslyckande (mina betyg var det första).

Men det finns en mellanväg man kan gå och det är att läsa till inredare. Och frågan är om kanske inte det vore roligare? Det finns en distanskurs i Umeå som jag hört ha bra rykte och det skulle vara kul att gå den. Dock så kostar den 24 500 kr och frågan är om det inte är lite väl häftigt för en "kul grej".

Men hur är en inredares lön och sedan så känns det inte som om man skulle kunna försörja sig enbart på det. Det känns som att man skulle behöva komplettera med något...

     Sedan så är det Hólar. Jag och Katta har pratat endel om skolan, som är den

bästa islandshästutbildningen i världen. Det roliga var att hon trodde att jag skulle komma in om jag sökte. Det tog jag som en stor komplimang!

Tanken är ju helt klart frestande, men jag kommer troligen inte att göra slag i saken. Eftersom dels så har de rejält höga terminsavgifter, den är på fyra år (vi diskuterar det fortfarande, ifall det är så eller inte. Minst ett år är den iaf.). Sedan så har jag Robert som väntar på mig hemma.

     Om det inte hade varit för honom så hade jag nog testar att söka och göra intagningsproven, bara för att se på vilken nivå man ligger.

Det tar ca. 2 h med bil till Hjaltadal där skolan liggen, här ifrån. Så bara för skojs skull, så måste man ju åka dit och titta...

     Att läsa till massör, antingen till hästar eller för människor skulle också vara roligt. Men den kursen är ordentligt dyr, men den är nog den som också har bäst rykte och ger en den bästa grunden att stå på, så den är nog värd varenda krona. Om man nu vill bli massös vill säga.

     Volentärarbeta lockar det med, helst Afrika. Få göra en insats. Komma till ett ställe där man behövs och kan göra skillnad.

     Läsa en massa småkurser bara för att de hörs roliga och för att jag gillar att lära mig nya saker.


  

En stor fråga. Tusen alternativ. Inget bra svar.


I dagsläget så känns det som att jag inte bör göra något förhastat och hoppa på någon utbildning. För jag har sökt till olika universitet. Men eftersom jag inte vet vad jag vill så känns det bara dumt att börja läsa, bara för att börja. Bara för att nästan alla ens kompisar gör det. Bara för att inte stå stilla och trampa, utan följa med resten av stömmen.

Men som sagt jag vet inte vad jag skulle passa som. Råkar ni som läser detta ha något bra förslag, så skulle jag uppskatta om ni berättade det. Det behöver inte vara något av de yrken som jag nämnt, det kanske finns något annat yrke som ni tycker skulle passa mig bättre. Snälla säg det i sådana fall!


Jag kom hit för att tänka. För att få klarhet i mina problem. För att börja trassla ut lite av alla de tankar jag har gällande framtiden.


Jag tror jag har kommit fram till en sak. Och det är att inte börja plugga nu direkt jag kommer hem, eftersom jag dels inte vet vad jag skulle läsa eller var.

Tror inte ens att det blir någon av de småkurser som jag sökt vid Umeå Universitet. Det var Fysik A, Digital fotografering och bildhantering, Latin för naturvetere samt Naturvetenskap med inrikting naturkatastrofer.

Det skulle ha varit roligt, men jag kanske skjuter på det till vårterminen istället. Men observera kanske, för att Macke och Johanna kommer ju att bo hemma och huset kommer att vara fullt. Och det vore otroligt roligt att bo hos moster medan de också var hemma  :)

Sedan var det ju det där med att moster har lovat mig boende nu till hösten. Kommer den möjligheten att finnas kvar? Och sedan är Umeå bra på så sätt, att vart jag än hamnar i stan, så kommer jag att ha nära till Tristan och Luna : )

 Om jag hamnar i Umeå så kanske blicken samtidigt vänds åt kvälls inredningskursen som hålls. Har tittat på den tidigare, men den kostar som allt annat här i världen.

     Varför kommer jag då kanske att skjuta på pluggandet ?

Dels så känns det som att det kan bli stressigt att komma hem just i skolstarten. Det känns som hela projektet "Börja plugga" behöver planeras lite. Dock så skulle det kunna göras härifrån Island om jag ville det. Skulle det vara Umeå som blev aktuellt (mest troligen), så har jag blivit lovad boende av moster Gudrun, så det är löst. Iaf. tillfälltig, för jag kan ju inte direkt bo där hur länge som helst. Men boendebiten, som kanske är den viktigaste biten, är löst.

     Men förutom att det kan bli stressigt, så om jag inte bestämmer mig för att börja studera till hösten, så kan jag stanna kvar lite längre på Island. Då kommer jag att få vara med och valla ner alla fåren ifrån fjället, vilket jag tror kan vara en ganska häftig upplevelse.

     När jag sedan kommer hem så är jag fri att  göra som jag vill och då kan jag bara vara hemma, eller rättare sagt uppe i Ammarnäs.

Jag har nämligen länge funderat på att skriva en till bok. En bok om mormor och morfar. Vet att Stina och Bodil planerar att åka upp en helg och intervjua mormor och morfar (nu har det redan gjort det). och det tycker jag är super bra gjort av dem!

Men en helg räcker som inte riktigt till om man ska berätta två levnadshistorier. De kanske hinner få med lite av varje, men historien kommer inte att bli fullständig. Alla glömmer vi och alla minnen kanske inte kommer direkt. Det kan ta ett tag innan ett kärt gammalt minne bubblar upp till ytan.

     Så därför har jag så smått tänkt att vara hemma och försöka spendera så mycket tid som möjligt med mina morföräldrar. Ge dem tid till att berätta. Ge mig själv tid till att lyssna och verkligen lära känna dem och deras historier.

Det kanske kan tyckas att jag kan göra detta längre fram, men sanningen är att ingen vet vad framtiden har i sitt sköte. Ingen vet hur längre de kommer att vara med en. Jag hoppas verkligen att det blir länge och att de under den tiden får vara friska och välmående! Och universiteten och högskolorna lär stå kvar även till vårterminen.

     Ideén har funnits där ett tag, men aldrig tiden. Så nu planerar jag alltså att ta mig tid. Ta mig tid att lyssna, lära och förstå.

Och detta kanske jag drar igång med direkt jag kommer hem, eftersom jag lovat Helena att vara guide i hennes ställe, medan hon och familjen åker utomlands i tre veckor. Om nu några bokningar rullar in då vill säga.  Och om så blir fallet så kommer jag att vara ledig de tre veckorna, och då känns det som det kan vara rätt tillfälle att starta intervjuandet.

      Men då jag är en tjej som gillar att ha många järn i elden, så att bara skriva en bok blir kanske lite för lite. Så jag hade därför tänkt redigera de böcker som jag redan hunnit skriva. Spendera lite tid med Hella och kanske göra en resa tillsammans innan hon rycker in och gör lumpen (en sak som jag också har funderat på, men som hundslädförare eller till beridna högvakten). Fortsätta att läsa lite matte, eftersom jag nu tycks ha fått en kompanjon (Sanna)  : ). För ärligt talat, jag skötte nog inte matten så snyggt när jag var hemma. För det var ganska trist att sitta och räkna själv (får väl skylla mig själv som ville höja mitt VG).  Men om jag nu får sällskap av Sanna, ja då kommer räknestunderna att bli roliga (iaf. roligare)! och Robert flyttar troligen ner till Uddevalla, så om jag är fri som en fågel kan jag alltid åka ner och hälsa på honom när jag känner för det : )

     Samtidigt kanske jag jobbar lite också och samlar ihop ännu lite mer pengar. För pengar är alltid bra att ha, speciellt om man har tänkt plugga, men än inte vet till vad.


Och efter jul, ja det får framtiden utvisa. Men som Malin sa idag, följ ditt hjärta så blir det rätt (Hon är 29 och lever verkligen fortfarande livet dvs. har inte utbildat sig eller skaffat sig vare sig man eller barn. Den tjejen och Maria som kom inatt gillade jag verkligen. Tyvärr åkte de ikväll hemåt igen).


Så jag ska följa mitt hjärta...Dock så vet jag inte vad det säger mig


Kommentarer
Postat av: Anonym

hej

det är inte bara farmor som läser din blogg..

vi är många som följer dina öden och äventyr, men alla skriver inte kommentarer.när jag läste om dina traktorfärder blev jag alldeles matt och visste inte vad jag skulle svara..

kan du inte fundera på att bli djursjukvårdare istället för veterinär? det borde ju vara enklare.

dessutom så finns det ett djursjukhus i umeå..

2008-07-08 @ 17:35:04
Postat av: Jonas

Hej!

DU har inte funderat på att läsa till veterinär utomlands istället? Det är faktiskt en del som gör det eller läsa till djursjukvårdare och sen försöka gå den vägen? Man ska följa sina drömmar särskil då man har dom tycker jag, varför nöja sig med nått annat ;)

kram och lycka till och hoppas du har det kul där borta.

2008-07-08 @ 23:14:20

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0