När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå...

Det måste vare den absolut bästa psalmen av dem alla. Och nog för att jag alltid vill traska iväg till stallet, men på juldagen är det alltid något speciellt.
     Och imorse när klockan ringde lite över fem, så började jag dagen med att slå stortån i mickron som någon hade ställt vid min säng! (Det var inte jag!). 
      Hämtade Becca och hon ryktade Svartur medan jag stod ute i mörkret och fixade med risslan och täljde till facklorna som visade sig vara förstora för fackelhållarna (det är sådant som man ska göra dagen före, och inte just då man ska tända dem :P
     Sedan efter vi selat så bar det iväg mot julottan. Och min kusin Otto och min lillebror klämde in sig där bak.

Det var riktigt mysigt. Ute var det aldelens mörkt när vi startade. Och det enda ljud som hördes förutom Svarturs rytmiska hovslag var klockornas klang. Inne i risslan hade jag brett ut både älg- och renskinn, så det var varmt och skönt. Och facklorna brann och spred ett varmt sken.



 
Trackback
RSS 2.0