Snart gäller det. Har inte stått bakom baren på snart ett halvår, men ikväll så ska jag tillbaka. Tillbaka för att damma av mina kunskaper och duellera mot en kille som tidigare jobbat som bartender på stället. Han kommer inte enbart att vara min kollega för kvällen, utan även min motståndare.  Vi ska nämligen duellera om vem som får fast anställning...

Egenblandad Mojito

Jag försöker intala mig själv att det är ett roligt inhopp, att jag får blanda drinkar igen. Dock så ska jag givetvis göra allt för att ta hem denna duell, så att jag får fortsätta blanda även i framtiden. Taktiken för detta är ett stort leende på läpparna samt en nypa kvinnlig charm. Wish me luck!

Jag ska inte tala i gåtor längre. Det senaste från livet just nu är att jag gått och skaffat mig ännu ett yrke. Räcker det inte med väktare, bartender och vårdbiträde tänker ni nu? Nej, det gör det inte. Kliet i fingrarna talade för att det var dags att utmana sig själv på nytt. Något som jag förresten tycker att man aldrig ska sluta med! Men hur som helst så har jag gått och blivit hudvårdskonsult!!!  Det där så många inte tyckte passade mig, ni vet? Men jag har bestämt mig för att bevisa dem motsatsen! Ironiskt nog så ligger jag just nu lågt. Men det är ett medvetet val för att jag ska hinna suga i mig information och öva. Jag håller på att göra mig redo för att testa mina vingar…

”NEJ. Det är inget för dig”. Efter bra många tillfrågade så stod jag där med ungefär samma svar. Innerbörden var i alla fall densamma hos dem alla - Det är inget för dig. Du är för jordnära, slätade de som allt för dåligt samvete ut det med. Tills den blonda virvelvinden tillfrågades – ’Kör i vind!’ gastade hon från kajen.

Och köra är precis det jag har tänkt göra. För precis som bästaste Hella sa, var det inte så alla sa om lumpen också? Att det var då rakt inte något för mig! Att jag inte är den typen av person. Men lyssnade jag? Åh, nej och se, det var ju bland det roligaste jag gjort i mitt liv!

Om det är känslan av att göra tvärt emot vad alla säger och trotsa alla, precis som den lilla envisa tjejen inom mig tycks älska att göra, eller om jag manas av den rösten inom mig som faktiskt säger att jag kan. Att allt är möjligt och det är bara jag själv som sätter gränserna. Kanske är det båda? Det med en twist av att jag prompt har bestämt mig för att jag ska klara det och bevisa att de har fel. Summa summarum är att jag struntar blankt i vad alla säger och testar! Kanske sjunker jag, kanske flyter jag och kanske, kanske så får jag vind i seglen. Det får framtiden utvisa, men en sak vet jag redan nu och det är att det är min nästa utmaning!

Bild från Weekendguide

Bartenderskolan i Barcelona, se upp för här kommer jag!

Var på lägenhetsvisning igår, en superfin lägenhet som var nyrenoverad. Föll handlöst, eftersom det fanns en walk-in-closet!!! Vad är chansen att stöta på en sådan lägenhet där ägaren heter samma sak som en själv och dessutom är lika besatt?! Hon hade ett eget rum där hon hade alla sina skor, väskor och kläder. Precis som jag ska. En helt egen garderob som jag kan bo i om jag så skulle vilja! Robert blir inte utan han heller, det finns en dubbel gardrob i sovrummet. Lite dyrt, men annars helt perfekt!

Slående!

Har varit med i en tävling där de sökte en hästtjej som gillade att skriva. Som handen i ridhandsken med andra ord. Tävlingskraven har jag redan nämnt och det jag var med och tävlade om var den stora chansen att få vara med bakom kulisserna på Göteborgs Horse Show (GHS). Något som inte skulle gå av för hackor, dels för att jag gillar att skriva, men även för att jag än idag minns den tävling i Umeå jag var med och bevakade och där jag var som en igel på vinnaren tills slutligen Kerstin gav med sig och gav mig en intervju. Något annat gick ju inte, för hon insåg att hon inte kunde ignorera en hästtjej med stora strålande ögon som hade pennan i högsta hugg. Kanske sker det igen, om turen är med mig. Man kan ju alldid hoppa(s)!

Oh så glad jag blev, men å som jag har gått och gruvat. Funderat på vad det rätta är. Lägga korten på bordet eller köra taktiken att "Det man inte vet det mår man heller inte dåligt av".  Men så pratade jag med Hella och jag slutade oroa mig. Så nu efter jobbet så ringde jag. Tog inte bara upp telefonluren och kastade tillbaks den i klykan, utan lät signalerna gå fram...Bördan togs bort av en väldigt trevlig man i andra änden av luren och nu är jag på strålande humör. För det är alltid bäst att tala sanning, jag kan inte ljuga.

På dagen, prick två år sedan man kastade sin studentmössa i luften. Lillebrors tur idag att göra samma sak. Åka flak och sjunga sig hes till "vi har tagit studenten...". En början.
    Samtidigt, 18 mil bort så lades en kista i jorden och ännu ett slut skrevs in i livets oändliga historia.

Borde egentligen sitta med böckerna. Borde läsa och repetera inför tentan. Ett ton att läsa. Hur ska jag lära mig allt? Och än värre hur ska det gå på tentan. Det enda bra med röran är att biolog nog inte är något för mig. Måste fundera. Borde plugga.

Egentligen så är det lite konstigt att det för oss tjejer heter antagningsprövning, medan det för killar kallas mönstring. Nog för att killarna blir kallade och vi tjejer får söka för att få komma och göra testerna. Men i alla fall, när man väl är där så gör man samma saker som killarna, så egentligen så borde det heta samma sak. Tycker jag.

      Och det gick väldigt bra. Eller inte, beroende lite på hur man ser det. Men min korthet kan jag inte göra så mycket åt, mer än att finna mig i det samt acceptera att Beridna högvakten inte var mitt kall. Men det fanns en hel del andra alternativ, när jag nu väl hade svalt min besvikelse över högvakten.

Men på det hela taget så var det roligt. Kanske främst när vi inte hade testerna =)

Imorgon gäller det. Får se hur det går. Insåg att jag inte skulle kunna förbättra vare sig konditionen eller styrkan mer, så sedan i söndags har jag tagit det lungt. Allt för att inte skada mig, för det vore just typiskt.
Nåja, imogron gäller det. Men jag åker strax uppåt så att vi är på plats tills imorgon bitti.
Pirrigt!