Helgens roligaste händelse! Frida från Trendenser anordnade ett bloggforum på Clarion Hotel Post! Fick inte äran att vara med som bloggare, men som privatperson! Givetvis hade det varit roligt att fått ha förmånen att vara med båda dagarna, men man kan inte få allt. Det blev ändå massor med mingel med andra bloggare, intressanta föreläsningar och krossade fördomar...

"Lillagumman” Karin Adelsköld, komikern från SVT var moderator och en väldigt underhållande!

Frida från Trendenser, Clara och forskaren Anna-karin Nyberg invigde sin föreläsningsturné ”Bloggar och Business” och krossade samtidigt lite av myterna om företagande.

Sist ut var dagens huvudtalare Blondinbella som fullkomligt krossade mina fördomar om henne (erkänner med handen på hjärtat att jag haft sådana) till små smulor.

Bild: Min egen. Övriga lånade från Bodil Bergqvist och Frida Ramstedt

Men allt kan inte vara guld och gröna skogar och inlindat i allt det här fina fanns det faktiskt också tre bittra karameller: Vi som inte lyckats norpa åt oss någon bloggplats fick varken lukta på exklusiva parfymer (som vi faktiskt blivit lovade), det var ett riktigt svårt fotoljus (därför har jag lånat Fridas bilder) eller att vinmingla och därmed prata med någon av de riktigt stora bloggarna. Hade gärna velat hälsa Clara att jag följt henne sedan hennes start i lokaltidningen med sommar på burk...Men det fina övervägde ändå och längre fram i veckan ska jag berätta mer...

Det stavas KALAS, men det är inte den stora tårtfesten som jag syftar på. KALAS är snarare en superb förkortning på allt vad en löpare bör tänka på. Jag har nämligen just varit på världens bästa föreläsning om hur man blir en bättre löpare! Det fina är att alla är vi olika som individer, men Fredrik Zillén, professionell löptränare med löpteknik som specialitet hävdar att principen med löpning är densamma för alla! Så att dessa tips fungerar inte bara på hans klienter, utan för alla (jag var tvungen att testa själv efteråt).

Dock så hinner jag inte gå in på detaljer, för jag ska iväg på middag hos Mattias. Men kontentan av allt som en löpare bör tänka på är att:

Armarna 90 grader i färdriktningen

Lyft blicken rakt fram

Luta fram vristen för mer fart

Fram, fram, fram med knäna (tänk vassa knän!)

Frekvens på 180 steg i minuten

Slappna av i ansikte, knän och vrister

Kanske inte helt och hållet glasklart för alla, men jag ska ge mig på att förklara mer sedan. Plus ta itu med vad förkortningen KALAS egentligen står för!

I fredags hade Nelly High Heel Party och jag, Sara, Rebecca, Eva och Sara såg till at både få oss ett par gratisskor och en goodiebag innehållande finfina saker. I min hittade jag förutom lite smink, en klänning i korall som visade sig sitta som en smäck. En korallfärgad smäck, så nu behövs bara lite solbränna.

Men innan vi gick ut och fick killarna att vända på huvudena, för det var faktiskt så at folk reagerade. Först så noterade alla kön (inget ovanligt på avenyn en fredagskväll) sedan så insåg det andra könet att det var något konstigt med denna kö... Den bestod ju av 150 uppklädda tjejer! VAD HÄNDER DÄR INNE?!

Plockmat bjöd fina Rebecca på innan utgången, dock var det så gott att vi nästan rensade faten!

Bild: Sara Karlsson

Kanske inte de allra gångvänligaste skorna, men dessa hade i alla fall robustaste klacken plus att jag älskar blått så dessa blev mina no. 1.

Plexiglas gav dessa skor ett annorlunda uttryck så det blev min no.2

Dessa toftprydda skor tror jag helt klart skulle ha varit Maria Montazamis favorit!

Bild: Sara Karlsson

I fredags blev jag bjuden av Elin på Göteborgs International Horse show. Inte nog med att jag blev bjuden, platserna var verkligen inte fy skam- VIP och allt! Så utsikten var magnifik när Göteborgs Horse Show drog igång för 36:e gången inne i Scandinavium. Fotandet var förklarligt nog inte prio ett och tyvärr gjorde autofunktionen inte riktigt hästarna rättvisa. Men här är ett litet urval i alla fall…

Lisen Fredricson på Matrix x 2

Ludvig Beerbaum på Chaman

Rolf-Göran Bengtsson på Ninja La Silla

Samtliga bilder ovan är fotat under 1,50-hoppningen!

Jerringprisvinnaren, världsettan, regerande VM-mästare och ledare av världscupligan Rolf-Göran Bengtsson var på plats likaså Malin Baryard-Johnsson, Angelica Augustsson och Henrik von Eckermann och det äkta paret Lisen och Peder Fredricson. Så Sverige var välrepresenterat, men tog tyvärr inte hem segern. Det var istället Marco Kutscher som vann med Satisfaction och bäste svensk blev Rolf- Göran Bengtsson på åttondeplats.

Vinnaren blev Marco Kutscher på Satisfaction

Igår var jag och såg Ernest Coles utställning om Sydafrikas apartheidstyre under 1960-talet. Inte ett dugg bekvämt på något sätt men väldigt, väldigt sevärd!

Den vite mannens rike där alla svarta, män så väl som kvinnor var bannlysta. De svarta bannlystes från de vitas värld gällande allt från parkbänkar till postkontor och barer. Man rev de svartas hus eftersom man tyckte att dessa var i vägen och för att man kunde. När regeringen satte sitt folk på gatan och gjorde skillnad på svart och vitt.

1960-talet i Sydafrika gav mig gåshud. Hur regeringen kunde särbehandla de svarta på ett sådant sätt som de faktiskt gjorde. Att man varnade de vita när de var på väg att beträda den svarte mannens land. Att skolorna var fyllda till brädden, men att det fanns mindre än en handfull lärare till att undervisa (tre lärare fick exempelvis på en skola svara för 700 (!) elevers skolgång). Och alla dessa barn och ungdomar tvingades knäböja på golvet och skriva, eftersom regeringen inte ville påkosta några möbler.

Hur regeringen avstod från att ge de svartas tåg skyltar eller ens avgångstider. Vilket resulterade i kaotiska tillstånd på perrongerna när folk insåg att deras tåg var på väg att gå och de inte var på dem. Och när man väl kom ombord, så var dessa tåg alltid knökfulla så att de passagerare som hade väskor fick ha dessa på huvudena. De stackare som inte fick plats på tågen, klängde sig helt enkelt fast på utsidan. Fast så enkelt var det ju inte, utan resulterade allt som oftast i blodspillan.

”Om något skulle hända, ta kameran och spring”

Varför jag blev så fascinerad av Coles utställning var för att han verkligen gjorde det ingen annan tordes göra. Han fotade orättvisorna. Han dokumenterade detta fruktansvärda och hemska. Något som regeringen inte såg med blida ögon på. Men han kämpade på, gömde kameran i tidningar och papperspåsar och lyckades faktiskt få ett identitetskort som färgad istället för svart (lagarna var något bättre för dessa än för svarta afrikaner). Men ändå var det en allt annat än trygg tillvaro han levde. Dock var han smart och såg t.ex. till att på sjukhusen som var särskilt hårt bevakade av regeringen, att ha en medhjälpare. Någon som illa kvickt kunde sticka med hans kamera om det skulle börja hetta till. Tur var väl det, för annars hade nog omvärlden aldrig fått se dessa utmärglade personer med vita tejpbitar i pannan. Regeringen tyckte nämligen att det var ett fullgott sätt att hålla reda på patienternas namn på de allt för överfulla sjukhusen.

Jag är ingen idiot. Jag vet att det är långt ifrån perfekt i Afrika än. Att man fortfarande har en lång väg att vandra. Men jag vet också att under apartheid så var det än värre förhållanden än vad det är idag, trots att det idag är långt ifrån bra. För människor dör fortfarande av svält och lever under mer än knapra levnadsförhållanden. Skillnaden är att nu är det en mer ekonomisk apartheid än en politisk som det var då på 60-talet.

Så befinner du dig i Göteborg och har någon timme över, så tycker jag absolut att du ska besöka denna utställning på Hasselblads Centrum!

Nu är det ett par veckor sedan jag drog med mig P. och Elias till Röhsska museet där Carl Bengtsson hade sin utställning med modeporträtt. Porträtt i en mycket säregen stil där varje bild var en blandning av själfullt, finstämt och med en dragning mot det melankoliska. Varje bild var fantastiskt vacker och Carl beskriver dem alla som "en hyllning till modellen”.

Min personliga favorit

Bättre sent än aldrig skrev min forne kapten om bilderna som damp ner i brevlådan i förrgår. Och det är ju helt rätt, för det mottot lever jag också efter. Därför kommer här bilder från bokmässan som avslutades för inte mindre än åtta dagar sedan här i Göteborg...

Vilken karisma den kvinnan har! Blev jätte smittad av hennes entusiasm där uppe på kockscenen (som jag av någon konstig anledning hade fått för mig hette Klockscenen...). Goda macarons bjöds det också på innan jag fick min bok signerad!

Näst på tur stod Elin Ek,  känd från Grynets show.

Ännu en karismatisk person som fick hela mig på bra humör*

Gick därifrån med en nygräddad bondkaka och ett signerat bokexemplar.

Praktiskt nog så var trädgårdsscenen och matscenen i samma gigantiska rum, så jag hade med andra ord allt jag behövde innanför dessa fyra väggar. Behövde med andra ord inte röra mig särskilt långt för att lyssna på ett föredrag om medicinalväxter. Eller flera för den delen.

Plura från Eldkvarn hade visst också gjort en bok, som kort och gott heter Pluras kokbok.

Min tanke när den hostande mannen beträdde scenen var om han...

a) Satt något i halsen b)Tyckte att maten såg torr ut C) Tyckte att alla vi andra skulle bli sjuka med honom

Eftersom jag inte lyckades lista ut svaret, så avstod jag från smakproverna och fotade lite med min mobilkamera istället. Och köpte böcker så klart. Alltid böcker! Kan aldrig få för mycket av den varan och när jag blir gammal ska jag fixa ett bibliotek. Eller i alla fall drömma om ett. Så där ja, nu har även ni som inte var med på avslutningsdagen fått se lite vad som hände på Svenska mässan, eller jag har bestämt glömt en sak, kvinnan som får sätta punkt

Som jag bara fotade och sedan gick

* Blev så inspirerad att det blir ett helt inlägg om henne senare

Samma dag som jag anlände med mina väskor till denna stad så gästade även Livgardets dragonmusikkår Göteborg! Jag och P var givetvis där på Gustav Adolfs torg, tillsammans med en hel hop andra nyfikna…

Livgardets dragonmusikkår tillsammans med fanvakt

Där i trängseln stor jag bredvid en dam med barnvagn, P utgick från att det låg ett barn i. Man jag som hade insyn i vagnen såg att där låg ett knyte, men inte en bebis. Snarare en hundvalp, som var så söt att jag bara ville kidnappa henne!

Givetvis genomförde jag inget kidnappningsförsök,

men det är precis en sådan valp som jag någon gång i framtiden ska skaffa mig!

I förrgår körde jag i ishalka hit till Umeå med släpvagn.
Så nu har jag och R. äntligen fått lägenhet och flyttat ihop! :)
Idag blev det heldag på stan med bl. a. modevisning, det är ju Umeå Fashion Weekend...

Började med shopping, avslutade gårdagen med rundvandring på Kalmar museum. Där bl.a. utställningen KILLAR visades och en hel del annat.
Idag var det konstvandring i den omdiskuterade svarta byggnaden. Och konstpedagogen som guidade oss runt inne på Kalmar konstmuseum var riktigt bra! Sen var det slottsvandring och nu är det slottste på menyn!