Jag har gjort lumpen som insatssoldat med befattningen sjukvårdare vid Amfibieregementet (Amf1). Hade privilegiet att vara laddare av första kanon vid kronprinsessans bröllop, tomhylsan från det första skottet använder jag idag som blomvas.

När jag var sex år flög jag för första gången. Jag gjorde det själv, med en liten skylt runt halsen- Hela 120 mil ner till farmor och farfar. Mitt starkaste minne från den resan förutom flygplansstrul var farmors min när jag kom bärande på en papegoja som jag köpt på den öländska marknaden. Redan då satte jag mina nära och kära på prov.

Jag har bott på Island där jag bland annat red islandshäst och förlöste åtskilliga av de 1003 lamm som gården den våren tog emot. Ett lärorikt halvår på många sätt och vis.

Jag hoppades väldigt länge att jag skulle få ett brev från Hogwarts, men Harrys uggla, Hedvig dök till min stora besvikelse aldrig upp. Men det gick bra ändå och det blev först naturvetenskapsprogrammet i Arvidsjaur innan jag ett antal år senare började plugga till trädgårdsingenjör vid Sveriges Lantbruks Universitet.

Jag träffade Bruce Springsteen förra sommaren i dörren till gymmet. Jag hade bråttom och tyckte han stod i vägen, sedan är det väl ingen människa som har solglasögon på sig inne heller? Den dåvarande pojkvännen kved ljudligt när det stod klart vem jag mött där i hallen.

Jag ogillar kaktusar, för jag lyckas alltid vattna ihjäl dessa stickiga saker. Tacka vet jag Dr. Westerlund, min väldoftande pelargon och alla hans vänner!

Jag är en samlare. En riktig ekorre som samlar på det som är fint. Som burkar. Fina planscher. Tapeter och andra saker som slår an en sträng i mig.

Jag har en dröm att paddla runt Öland och Renata Chlumska har gett mig sin välsignelse. Den välsignelsen kan behövas, även fast jag inte tänkt paddla ens en bråkdel av vad hon gjort! Tills dess värmer jag upp med att vandra hela Kungsleden med min väninna och i slutet planerar vi att bestiga Kebne.

Jag gör ett litet experiment med mig själv. Eftersom jag länge har dragits med en massa utslag i ansiktet så fick jag nog och testar en sak som en bekant till mig rekommenderat. Uteslut mjöl- och mjölkprotein. Sagt och gjort, nu har det gått två veckor av mina två provmånader och jag mår faktiskt redan lite bättre. Visst har jag en del utslag kvar, men huden är vårt största utrensningsorgan och man storstädar inte kroppen över en natt. Eftersom jag tidigare druckit mjölk med kaffe och inte alls är förtjust i havremjölk, så har även kaffet fått stryka på foten. Du kanske inte tycker att så mycket kan finnas kvar, men glutenfri pasta har visat sig vara helt okej och riskakor har fått en renässans. Nu när det dessutom är höst och därmed skördetider,så det finns gott om frukt och grönt. I min mugg skvalpar ej längre kaffe, utan grönt te och jag genomgår minst sagt en smärre omställning just nu. Framtiden får utvisa om detta är rätt väg att gå för mig.