Igår gick jag och Jenny ut på Boadas cocktailbar, en legendarisk vintage cocktailbar som finns omnämnd i våran skolbok (2250 cocktails). Närmare bestämt är det sex stycken här i Barcelona som är världsberömda och jag har nu övertalat gänget att vi borde besöka dem alla. De blev så förvånade över mitt intiativ, att de genast gick med på förslaget. Dock så är nästan alla utflugna över helgen till diverse länder som t.ex. Österrike.

 

En av mina skolböcker

 

Boadas Cocktail Bar rekomenderas  starkt! Ett tips är att göra som jag gjorde, diskutera fram en ny drink som inte redan finns och döp den sedan till något roligt. På så sätt kan man få precis det man vill ha, om man vet vad som går ihop med vad vill säga! Självklart är jag inte så slipad än så att jag klarar av det helt på egen hand (Nicklas är inte klar med oss än), men det är bartendern kommer in. En rådgivare som du kan diskutera fram riktigt goda drinkar med!

 

Bild hämtad från tomshardware.com

 

P.s: Jag lämnade ju min Canon camera hemma för att vara på den säkra sidan, så att jag inte blev rånad. Har precis som min moster förutspådde haft en hel del stunder redan denna vecka då jag ångrat det beslutet. Dock även stunder då jag inte ångrat mitt beslut. Dock så har jag min lilla Canon kamera med mig, men det är lite tekniska problem med att föra över bilderna. Så bilder kommer förhoppningsvis, men det dröjer lite...

 

 

 

Detta är en tokig stad. Så enkelt är det. Jag menar vart annars blir man inbjuden av andre presidenten till en utsåld stadio för att se en Champions league match? Eller stylad av en supermodell (Gloria som äger lägenheten är visst en känd spansk supermodell)? Och det på en och samma vecka...Jag frågar, var!?

 

Tänk svenska, ditt modersmål! Jag har nämligen inte använt mig av svenska språket så mycket under de dagar jag har varit här. För det blev som så att jag läser utbildningen på engelska istället, så nu är det engelska och spanska som gäller om dagarna. Det vill säga att när jag nu började skriva detta inlägg så började jag automatiskt skriva på engelska. Alla lektioner är ju på engelska, jag delar rum med Jenny som är från Amerika och alla anteckningar görs av bara farten på egelska. För för mig är det mycket svårare att multitaska och både lyssna på engelska, översätta och skriva ner till svenska och samtidigt inte missa något viktigt moment.

 

Men för att återgå till rubriken, vi ska längre fram under utbildningen komma på vår egen drink. Och utan att avslöja för mycket om den drink som jag utformat i huvudet, så kan jag avslöja att dett rör sig om jordgubbar i någon form. Jordgubbar och lite annat smått och gott...

 

 

 

Min aptit efter jordgubbarna som finns tvärs över gatan, samt att jag införskaffat supersött anteckningsmateriel med jordgubbar på, luktar som en jordgubbe (har body shops body butter) samt är väldigt förtjust i jordgubbsdrinkarna samt min nyligen införskaffade röda, italienska klänning har gett mig smeknamnet Miss Strawberry.

 

Jag har alltid varit imponerad av bartenderyrket, men nu är jag full av förundran. Har som aldrig tidigare insett hur kompetenta människor det faktiskt finns där bakom bardisken! För det är inte gjort i en handvändning att bli en bra bartender. Det krävs massor av kunskap. Men också träning och åter träning. Och det är precis det jag sysslar med nu. Blir fullproppad med kunskap som jag sedan ska omvandla på andra sidan bardisken till en drink. Och det ska inte bara vara ett glas med vätska, det ska vara något som för kunden är gott också. Och gott vet vi alla är en definitionsfråga. För det som är gott för mig, kan vara avskyvärt för någon annan.

 

 

 

 

Kod? Glas? Garnityr? Metod? Ingredienser? Fem frågor som jag ska ha besvarat innan jag börjar att blanda det kunden vill ha. Och fort ska det gå. Sedan ska det ske på rätt sätt- speed rac skall föjas, pistolgreppet skall användas, galsunderlägget får ej glömmas och om det är beställt en cocktail som kan varieras i styrka (t.ex. tabaskon i en Bloody Mary), så skall kunden konsulteras. Det är enormt mycket att tänka på och även fast vi bara har 4-5 timmars skoldag så är man ändå helt slut efter dessa timmar. Så jag har inte än varit ute och sett så mycket av staden, mer än Camp Nou och det jag sett när jag varit ute och sprungit (löparskorna har kommit till användning).

 

Idag var egentligen dagen vi hade tänkt börja att utforska staden på riktigt, men på grund av ihållande regnoväder så valde jag, Jenny och Dan att stanna inomhus. För det är vi tre som bor tillsammans med lite annat folk på detta ställe. För det är som en jättestor lägenhet, där varje rum är privat, men med gemensamma badrum. Sedan är det Rozze (juristen som jag gick på fotboll med) samt Britt-Marie en kvinna från Notting Hill, som också går kursen. Så vi är bara fem stycken i klassen, detta pga. att cirka sju stycken fick förhinder just innan kursstarten. Men det är bara bra, för det gör att vi får än mer tid bakom baren!

 

Jag kom i måndags, vilket innebär att jag bara har varit här i fem dagar. Att första utbildningsveckan är avslutad (är ledig lördag, söndag) samt att jag fått en känsla av staden som jag nu bor i. Och den känslan är bara positiv!

 

För jag har liksom min kusin gått och fallit handlöst för denna stad. Jag bara älskar Barcelona! Pulsen och den evinnerliga kreativiteten. För jag får nya ideér vart jag än tittar.

 

Sedan bor jag ju inte helt fel till heller, tio minuters promenad från centrum. Tvärs över gatan är det en frukt- och grönsaksaffär som alltid har super fräscha varor och brevid detta mekka ligger ett litet café som har jättegoda latte. Till vänster om huset där jag bor är ett bageri som förser oss med varmt nybakt bröd varje morgon.

 

 

På höger sida är det en liten affär som är absolut proppfull med världens vackraste väskor. De som känner mig inser vilken fara detta är och jag har föreslagit dubbla strypkoppel på mig själv till Jenny så jag inte går in.  För jag funderar helt allvarligt på att leva på nudlar så att jag kan köpa mig några fina väskor. För det skulle det vara värt det, eller? Nej förresten, jag behöver mina morgonjordgubbar och min latte och en morgontidning för att någon gång uppdatera mig om vad som händer och sker i världen. Fast då blir det New York Times, för de spanska tidningarna kan jag inte med. Så här bor alltså jag. Lugnt, trevligt och väldigt centralt.

 

 

 

 

Lite för centralt tycker Dan, som undrar hur jag och Jenny kan sova om nätterna. För utanför vårt rum går en lite större gata som konstant trafikeras av tutande bilister. Det svåraste är att somna, men när jag sedan sover, så sover jag djupt. Tillskillnad från Jenny som vältrar sig i sin säng.  Dock så vaknade jag med ett ryck första morgonen jag var här, eftersom jag trodde jag höll på att bli överkörd av en vespa!

 

 

 

Det var alltså en beskrivning av vad jag ser när jag står på min balkong. Eller rättare sagt min och Jennys balkong, för vi har en balkong i snirkligt gjutjärn som jag varje morgon går ut på i min pyjamas. Den är så stor så att jag precis rums att ligga på den och sola. Vilket jag gjorde i förrgår när solen sken. Låg i bikini och renskrev dagens drinkantecknningar medan jag försökt få lite färg (färgstatusen är fortfarande plus minus noll). Tittar jag inåt, så ser jag ett mycket ostädat rum där en svensk samt en amerikansk tjej samsas om ett mindre utrymme.

 

Två sängar, en garderob, ett sängbord samt ett litet skrivbord samt en stol ryms just så pass.  Inget anmärkningsvärt direkt, men tittar man så upp. Wow...takhöjden ger rummet en sakral känsla för det är minst 5-6 meter upp till taket. Handgjort tegel ligger på golvet i hela lägenheten och i köket finns både gasspis (som ingen annan är jag och Chris törs använda), en diskbänk i marmor samt en hoppasnde tvättmaskin som jag starkt misstänker är släkt med min mosters.  Solgult kakel i badrummen, som de också har lika imponerande takhöjd och antika dörrar. För lägenheten där jag bor är inte direkt nybyggt. Över hundra år har den på nacken och dörrarna är orginal dvs. de ställer till med lite problem...

 

Till och med balkongdörren är svår att stänga, men det går åtminstodne inte i baklås!

 

Dörrarna är svåra att låsa, men ännu svårare att öppna (ibland t.o.m. omöjliga- Dan satt inlåst en hel natt på sitt rum för att han inte kunde ta sig ut och han fick skicka nyckeln under dörren på morgonen när jag vaknade). Så frågan är inte OM det kommer att hända, frågan är snarare NÄR det kommer att hända!

 

 

 

Jag var ju faktiskt på fotbollsmatch i tisdags. Barcelona mötte Arsenal på ett utsålt Camp Nou. Men jag var där eftersom Barcelonas second president bjöd in oss (okej han gav Rozze två biljetter och jag hade turen att bli tillfrågad!). Så det var inga skruttplatser vi blev tilldelade, utan i som ena hörnet på femte raden. Så under första halvlek satt vi i princip i händelsernas centrum, för alla hörnor slogs från ”våran ” så kallade hörna. Det var hur häftigt som helst, till och med för mig som inte är fotbollstokig! Och när hela Camp Nou stod upp och jublade när det första målet kom- wow!!!

 

 

Arsenal mötte Barca, som spelade på hemmaplan

 

 

 

 

 

Nej, vi är inte överrens!

 

Men vi är det...

 

Samtliga bilder är tagna av mig, dock så med min "militärkamera"

Dvs. min lilla canon kamera. Vilken inte alls går att jämföra med min Canon 5D. Dock så blev det några bilder tagna i alla fall. Det jag gillar är jag lyckats fånga vissa speciella ögonblick (dock något suddiga!).

 

 

 

95 tusen satt bänkade inne på Camp Nou!!!

 

Filmteamet var på språng

 

Liksom kamerateamet!

 

 

Går inte att beskriva med ord! Det måste upplevas!

Helt klart ett event som jag inte ångrar att jag följde med på, om jag säger så...

 

Jag är framme. Efter många om och men och en vända till den norska huvudstaden så kom jag fram. Landade igår på Barcelona flygplats. Möttes av Nicklas, min lärare och sedan dess har allt bara rullat på i en rasande fart. För det är en stad med tempo som jag nu lever i. Dock så blev jag lite fundersam igår när jag kom för allt var så lugnt och stilla, men det berodde på att det var en röd dag. Idag är det annorlunda- idag myllrar det i stadens alla vrår. Jag har haft min första intensiva skoldag och ska snart dra till ett utsålt Camp Nou!!! Lillebror, jag lovar att jag inte gör det för att jävlas. Har dock knytigt kontakter idag som erbjöd mig att följa med. Fick en biljett som visst inte går att få om man inte har de rätta kontakterna, men det råkar jag nu ha skaffat mig. Och jag tänker ta chansen likjsom 95 000 andra! Så jag och Rozze (en klasskamrat) ska dra på fotboll och se Arsenal möta Barcelona FC. Ska bli spännande, men nu måste jag börja göra mig iordning. Livet väntar!

Bild tagen från planet när jag flög över Alperna.

P.s: Jag har skaffat mig ett spanskt nr. som jag använder mig av här i spanien. Så om ni vil mig något, så gör ni från och med nu det på: +34  622110542.