Vem är du?
Det är dags att ge tillbaks!
Jag är lyckligt lottad. Riktigt lyckligt lottad, jag har inte bara tak över huvudet och mat på bordet. Jag har och har alltid haft det i överflöd och det har alltid kommit med en stor portion kärlek från både familj, vänner och bekanta. Julen för mig är så mycket mer än väldoft i form av nejlika, pomerans och hyacint, det är gemenskap!(detta har jag tidigare skrivit en krönika om, vilken du hittar HÄR) ! Men detta är få förunnat, så nu har jag och min familj dragit igång något som vi pratat om så länge. Det är dags att ge tillbaka. Det är dags att dela med sig till de som har det långt ifrån lika bra som oss! De som sitter ensamma på julafton för att de inte har någon att fira med. De som inte har mat på bordet och som med tunga hjärtan insett att julbordet inte kommer att digna. Inte för att det måste digna, men det kan vara fint att ha något på julbordet.


Emmafåtöljen
Jag skulle inte handla något. Men inget blev mycket och det blev inte bara mycket, utan det blev stort också! För så fort jag sjönk ner i Emmafåtöljen visste jag det, den skulle få följa med hem. Hem på cykeln fick den åka, likaså kakburken, några hyllplanskonsoler, en stor vas som liknar en kotte samt några rankor av humle. Så mycket för att inte shoppa. Men jag tröstar mig med att pengarna faktiskt går till välgörenhet och att jag ägnar mig åt en shopping som inte tär på den redan ansträngda miljön.


Adventspyssel
Första adventshelgen slog jag in alla julklappar. Andra adventshelgen så knåpade jag ihop en hel massa julkort. Jag hann med att pyssla ihop fjorton stycken, innan D tillslut lyckades hejda mig. Hade jag mån tro tänkt på att jag behövde frimärken till alla...?!



Så efter att ha uppfyllt årets frimärksbudget, av misstag gnuggat in nästippen med bläck (och därmed gjort en modern tappning på Rudolf med röda mulen) samt druckit julte så att det nästan kommit ut ur öronen så svidade jag om och gick på hedersledamot middag. Hur jag hamnade där är en helt annan historia, men skoj var det och sjunga kunde minsann sällskapet! Allra nöjdast var så klart norrlänningen när vi sjöng ”Se det snöar” och Sven som vid det laget hade lugnat ner sig lite, tillät att ett tunt snölager lade sig ute i Alnarpsparken. Den tredje advent blev lite mindre glamourös, jag har tentatpluggat, läst vetenskapliga artiklar och druckit ohyggliga mängder kaffe. Snart ska jag dessutom tvätta!

Backen
Sist jag var hemhemma så var det skördemarknad och då bara råkade jag hitta en fin liten sak. Eller det var ju det, den var inte så liten. Utan snarare ganska så stor och otymplig att släpa runt på genom hela Sverige. Så den fick stanna kvar hemmavid och med hjälp av tankens kraft så har jag redan fyllt den med härliga inredningstidningar.


Stoppa huvudet i sanden
Det är ett mellanting mellan fascination och rädsla som jag förra helgen betraktade dessa flygoförmögna fåglar. Inte för att jag aldrig tidigare sett en struts, men för att det är något speciellt med dessa snabba varelser som inte kan flyga. Vackra, högresta och med sylvassa näbbar.





Kunde.inte.sluta.fota.

Travel in time
Jag blir lite knäsvag av pappersvaror. Jag kan väl erkänna att jag blir knäsvag över lite allt möjligt, men att anteckningsböcker är en av alla dessa saker. Den senaste i min samling är denna som jag snabbt gjorde till min dagbok. Hade kanske passat bättre vid tågluffen, men till den fick jag en speciell dagbok av en mycket speciell vän. Sedan så är ju hela livet en resa, så varför inte dagligen använda sig av en resedagbok?!


Jul i vårt hus
Även denna helg har det bakats lussebullar. Saftigt goda blev de med äpple och mandel. Pepparkakor bakades och numer så stoltserar ett pepparkakshus i köket. Apelsiner har dekorerats med nejlikor och hängts upp i röda band. Daniela band en julig krans. Julstämningen är med andra ord här!


Eskapism
Förra helgen lämnade nämligen jag och två vänner stadens sus och dus. Flydde ut på landet och agerade kattvakter. Spelade sällskapsspel långt in på natten, bakade lussebullar, var ute på upptäcktsfärd, loppade, pysslade och bara njöt av livet.







When you wish upon a star
Det är inte riktigt jul än, men snart och jag är redan där i tanken. Snö, släkt och vänner - Jag längtar verkligen! När jag inte funtar på allt det vita, dofterna och smakerna så låter jag tankarna vidröra och utforma en önskelista. Inte för att man måste önska sig saker, men fred på jorden och en häst lär jag ju tyvärr knappast få. Så jag önskar mig mindre och mer lättillgängliga paket…



