Ända sedan jag började plugga i Alnarp har jag fasat för denna dag. Dagen då vinterkvistarna skulle tenteras. På bar kvist heter det ju, så inte ett löv i sikte. Däremot en massa kvistar som vid en snabb anblick kan tyckas se likadana ut. Mitt bland alla dessa kvistar stod jag idag och frenetiskt skrev ner mina svar, dribblades tillfälligt bort av en Spiraea men kom tillbaks på banan när en Potentilla dök upp. Allt som allt blev det två fel, så om jag nu fortfarande inte hade haft känningar av migränen så hade det minsann blivit tentaöl!

 

I somras flyttade jag från Lomma in till stora staden. Blev Malmörit. Mamma och pappa stannade till med bilen innan de fortsatte vidare ut i Europa. Då minsann hände det grejer i mitt då kala rum, i den lägenhet som jag just fått nyckeln till! Arbetstrion med massor av idéer men även vitt skilda kunskapsområden gick loss och det blev tillslut så mycket idéer att jag behövde säga stopp! Vi behövde begränsa oss, eftersom vi bara hade 24 timmar på oss. Hade jag haft mina föräldrar här mer än ett dygn så hade vi nog renoverat hela lägenheten till oigenkännlighet, men nu stannade de bara ett dygn. Men under detta dygn hann vi både med att shoppa, sy, fålla, borra, hamra och mer där till! Här kommer en liten insyn hur det faktiskt blev...

 

Jag skapade bl.a. ett rum i rummet med hjälp av textil och en bokhylla (vilket skymtar i fönstret)

Bara för att en bok är bra, betyder det inte att alla stycken rakt igenom är bra. Men jag läsar den ändå igen, för att se vad jag missade förra gången jag läste den. Vanligtvis så har man dock sedan länge läst ut en bok när man är på sidan 680. Men i Liftarens Guide Till galaxen så har man 200 sidor kvar! Men jag antar att jag borde glädjas åt att det inte är fem millioner niohundrasjuttiofemtusen femhundranio sidor som manualen eller uppslagsverket Guiden i boken sägs vara. Allt är nämligen relativt mina vänner.

 

Tänkte direkt på den grafiska formgivaren Lisa Bengtsson när jag först stötta på dessa tallrikar. Till min häpnad upptäckte jag att det är H&M Home som står bakom dessa. Därmed jublar både plånboken och jag!

Jag tenderar att försöka göra allt på en och samma gång. Blir otålig på att vänta, utan vill att allt ska ske här och nu. I alla fall när det kommer till mig själv. Jag vill göra allt och det direkt, det tycker i alla fall mitt inre väsen. Så när en kär vän till mig sa ”Ät elefanten i bitar” så träffade det mitt i prick. För det var precis det jag behövde höra. Att jag bör göra saker succesivt, steg för steg istället för allt på en och samma gång.

 

Så igår när pysselnerven slog an så gjorde jag mig en liten tavla som nu står på sängbordet. En påminnelse till mig själv att jag kan, men att det är bättre att jag tar det stegvis istället för att försöka ta mig an en elefant och därmed inte mäktar med. Äter man däremot elefanten i bitar, så är chansen betydligt större att resultatet blir helt fantastiskt.

 

OBS! Elefant är en metafor för ett mastodontprojekt och inget annat. Kort sagt jag uppmanar ingen till att äta kött, för det är din ensak.

Att läsa är att resa och att resa det gillar jag! Boktraven tenderar dock att bli högre när mörka kvällar med filtar och tända ljus byts ut mot ljusa nätter i skira kjolar. Men en god bok är alltid en god bok, oavsett vilken årstid som råder utanför fönstret. Många av klokböckerna nedan är förresten sådana som med fördel kan kombineras med annan läsning.

 

 

 

 

Innan jul gick tåget till Robins ställe. För ett tag sedan lämnade vi stan och begav oss mot de småländska skogarna och Linus hem...

 

 

Det bara slog till. Städilet som jag inte kunde värja mig emot, så jag har minutiöst städat hela lägenheten. Tvättat allt inom lägenhetens väggar. Rensat skafferi och kylskåp. Gnuggat kakel. Gått igenom lådor och kasserat massor av ”bra-att-ha” saker. Färgkoordinerat lp-skivorna och haft skovård av samtliga mina skor (och det är ett antal). Lägenheten fullkomligt glänste när min kära kombo vred om nyckeln och klev in. Tror detta var en reaktion på att jag inte fick springa. För egentligen så ville jag dra en mil i löpspåret ,men kiropraktorn som jag besökte någon gång i mitten av all städning, fick mig att lova att jag inte skulle träna idag. Imorgon ska jag däremot på spinning, mobilen brummade nämligen nyss till och meddelade att det finns en plats! Tjoho!

 

Jag bloggar inte överdriver ofta nu förtiden och gårdagen kan ge dig ett hum om varför:

 

06.00 Vaknar & tar mig till universitetet

 

08.15-11.58 Redovisning av Odlingsföretag

 

12.00-14.00 Sponsormöte med banken gällande att rusta upp kårlokalerna

 

14.05-16.45 Potatiskonferens samt jag håller ett kortare föredrag om Potatisbacken, Sveriges 8:e underverk. Samtliga gästföreläsare får en tygkasse med Potatisbacken som motiv från Ottossons Textil.

 

17.00-18.30 Kårsamverkansnämndens årsmöte (KSN)

 

18.30-19.00 Jobb på expen

 

19-20 Somnar på bussen hem. Lagar middag och somnar om på nytt.

 

 

Frida tipsade för ett tag sedan om vikten av att ha en fin pärm att förvara sina recept i. För är pärmen fin, så blir det genast lite roligare att laga mat. Det finns tusentals kokböcker, men inget slår din egna kokbok med handskrivna recept. Pärmen som vidgar ens vyer med nya koncept och smaker.

 

Detta förde såklart mina tankar till ett av mina fortlöpande projekt som jag redan ägnat väldigt många timmar åt- Att göra en egen receptsamling. Inte bara en utan närmare bestämt två! Har sedan länge en bakbok, men efter att jag jobbat på en av Sveriges bästa krogar så insåg jag att den boken inte räckte för den utelämnade helt maten. Två pärmar senare har jag fyllt upp med mina egna recept så väl från vänner och bekanta samt från Farbror Elofs Skafferi.

 

Fast det är klart, när jag får konventionellt odlat te så slänger jag ju inte bort det eftersom det ändå redan har framställts och hamnat i mitt kök.