Jag har slipat, spikat, sytt, målat, tapetserat och målat lite till…

Det blev minsann till att jobba, men det var ett kul jobb och väldigt givande då jag verkligen såg att allt går bara man har lite tålamod. För det man inte kan, det kan man alltid lära sig! Så det är en stolt liten filur som skriver detta, en filur som vill att du ska komma ihåg en sak- Allt går bara man vill!

Självklart åkte riktiga Lisa tapeter upp på väggarna (fast det var en riktig vånda för den velige innan hon slutligen bestämde sig för dessa med rosor).

 

Tapetbitarna som blev över efter mönsterpassningen hamnade inte i soporna, åh nej! De hamnade i garderoben. Garderobsdörrarna hivade jag förresten ut och ersatte med ett lindblomsgrönt draperi som jag själv sydde.  Tygbiten som blev över gjorde jag en gardinkappa av, eftersom jag där i sommarnatten insåg att jag inte hade några gardiner.

Någon hävdade att det krävdes en man för att slipa ett golv. Det fick kvinnan i mig att se rött och så var saken avgjord- Jag skulle ta mig tusan göra det själv! Sagt och gjort, jag slipade mitt golv. Jag kan villigt erkänna att i början så var det 80-kilosklumpen som gick omkring med mig, men jag fattade ganska snabbt galoppen och så var golvet plötsligt slipat, vitbetsat och lackat. Så kanske, kanske var jag golvslipare i mitt förra liv?