Tankar och trattkantareller
Mjukstart blev det imorse, eller mjuk och mjuk. Maken jobbar dagpass, så vi gick upp i ottan. Efter morgonpromenad med Chili, som helst av allt bara ville gå in och lägga sig i sängen igen, greppade jag faktiskt muminpåsen och gick ner till simhallen. Bästa grejen är att packa träningspåsen kvällen innan! Så när man vaknar så kan man inte värja sig, påsen står där som en påminnelse om gårdagens plan. Då blir det så mycket svårare att dra täcket över huvudet och strunta i träningen.
Segling, skaldjur och livsnjut
Midsommar
När maken svidat om från uniformen åkte vi upp till Grängen för att fira midsommar med resten av hans familj. Kvällen bjöd på midsommarbuffé, bad och tårtkalas...
Nu är det klippt
I torsdags åkte stora saxen fram och det kändes som jag blev av med en stor tyngd från huvudet! Jag ville verkligen ha lågt hår till bröllopet, så jag lät mitt hår växa. Ville att Heidi, min fantastiska frisör som jag har förmånen att ha i släkten, skulle ha något att jobba med. Och av mitt burr skapade hon detta fantastiska, bara så där! Det finns de som testar frisyrer, smink, etcetera innan bröllopsdagen. Jag körde skarpt direkt, ingen generalrepetetion här inte och dessutom var det lite tajt om tid. Vet de som lägger mer än 10 minuter på sminket en vanlig vardag. Men mitt livs största tillställning är en helt annan historia! Men det jag vill komma fram till med denna utsvävning var att det är lättare vara kreativ med långt hår eftersom det då finns mer material att jobba med.
Det känns himmelens ovant att ha blivit med kort hår. Det var herrejisses länge sedan sist! Men det fina är att min gest förhoppningsvis kommer att kunna glädja någon annan som på grund av en eller annan anledning saknar hår. Det känns fint i hjärtegropen 💓
När ljusen tändas därhema
Julens juligaste lista
Plötsligt händer det! Bloggtorkan upphör och det i den juligaste av tider. För vad passar inte bättre dagar som dessa än julens juligaste lista?
1. Pepparkakor eller lussebullar?
Svaret är givet! VEM vill äta en torr kaka när man kan få en mjuk? När huvudingrediensen dessutom är saffran är svaret givet! Alla som älskar lussebullar, räck upp en hand!
2. Ischoklad eller marsipan?
Jag älskar nötter och det skulle kunna bo en liten ekorre i mig. Valet är därmed mycket enkelt, marsipan!
3. Köttbullar eller prinskorv?
Båda hör hemma på julbordet och prinskorvarna måste krönas till riktiga prinsar. Vissa hävdar att man inte behöver skära ändarna, men varifrån tror de namnet PRINSkorv kommer? Nä, just det korven måste ha kronor och det i båda ändarna...
Trots denna harang till utläggning är det de handrullade köttbullarna som vinner matchen. Mammas köttbullar ska det vara! Och min mamma heter minsann inte Scan!
4. Hemma eller borta?
HEMMA! Och med hemma menar jag hemhemma, det vill säga inte där jag är skriven utan där mitt hjärta bor. Det finns inget som slår en jul i Ammarnäs 💕
5. Jul utomlands eller Sverige?
Sverige alla jular i livet! Snö och släkt är två måste komponenter för att jag ska tycka att det är en fröjdefull jul. Eventuellt att jag hade kunnat sträcka mig till att fira i någon av grannländerna.
6. Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul?
Varför välja när man kan se båda? Men helt ärligt så följer jag allt som oftast årets aktuella julkalender. Älskade introt till årets julkalender, det var så fint med lilla Järnkroken och leksaksloken!
7. Plastgran eller äkta?
Det var en gång en plastgran som spårlöst försvann. Försvinnandet inträffade faktiskt i Lindesberg och råkade infalla samma år som jag och maken flyttade ihop. Granen har inte setts sedan dess….
En ny plastgran kommer aldrig mer över tröskeln, men riktiga barrisar har fri lejd 😉 Doften är en av anledningarna, doften av kåda minner om jul. Dessutom är det något visst med jakten på den perfekta granen, årets karaktär. Granen ska ha karaktär och för mig innebär det att granen inte ska vara perfekt i utseendet. En fin gran får gärna vara lite gles och Pettson-charmig. Lite rapplig och lagom anspråkslös. Sist men inte minst är det ju något visst med att hittar barr i lägenheten fram till påsk...
8. När är det dags att pynta?
Gärna redan i slutet på november! December tenderar alltid att flyga förbi och vara full av roliga inslag, inte vill man då stå och stryka dukar eller stressa med sju sorters kakor! Julstressen kan minskas med 100 % genom att ta det lite pö om pö, plus att det sätter lite extra guldkant på den vanligtvis, rätt så grå november. Det korta svaret är, när tid finnes.
9. När vill du att första snön ska falla?
I november, tack! Snön lyser upp, så ett vitt täcke får gärna lägga sig på marken då och ligga kvar fram till mars. Det i kombination med sol och några minusgrader och det är vinterlycka! Självklart med en kallperiod innan snön lägger sig så att det blir ordentliga isar.
Snön borde ha absolut sista leveransdatum den 1 december, för att optimera julstämningen. Är det inte snö på julafton blir jag gråtfärdig. Tack och lov är det alltid snö på julafton i norr, men solen fattas oss. Den ser man först runt den 16 januari uppe i Ammarnäs.
10. Kan du komma på något negativt med julen?
Att vi konsumerar som vi hade en uppsjö av jordklot, när Moder jord i själva verket är den enda vi har. Överkonsumtion och julklappshets är julens baksida. Men det som jag främst slås av är den skarpa kontrasten som framträder mellan överflöd och misär. De finns de som saknar mat, ett tak över huvudet och en trygg famn- BÅDE utomlands, men även här i Sverige.
Juletider är även en extra utsatt tid för många barn. Den brutala sanningen är att många barn far illa under julhelgen. Våld i nära relation är alltför vanligt, sorgligt nog. Hyser du oro för att någon av dina grannar far illa:
1. Knacka på och uttryck din oro. Fråga hur du kan bidra. Du kan också bara knacka på och gå därifrån. Ditt agerande kan lugna en situation och avbryta pågående våld.
2. Hämta hjälp! Ju fler desto bättre, i alla fall ur ett trygghetsperspektiv. Ta med dig dina grannar det ökar tryggheten för alla.
3. Ring polisen. Tillkalla ALLTID Polis omgående vid akuta situationer!
Huskurage är för övrigt en yppelig sida för en som vill läsa mer om detta otäcka som tyvärr är allt för mångas vardag.
11. Favorit juldoft?
Doften av pepparkaka, saffran, stearin, gran, hyacint, apelsin med nejlika och mossa. Julen är dofternas högtid!
12. Vad framkallar mest julstämning?
Att få krypa upp i soffan där alla dofterna ovan finns representerade. Blicka bort mot granen som lyser så klart och knapra på årets i särklass godaste macka, knäckebrödsmackan med skinka eller fårfiol. Detta utspelar sig dagen före julafton, det som många benämner som uppesittarkvällen. Då känner jag hur julen riktigt bubblar inom mig!
13. Vad är viktigast med julen?
Att man tar hand om varandra, att man visar empati och medkänsla för sina medmänniskor. Att man finns där för andra och spenderar årets juligaste dagar med människor som man står nära. Att man törs glänta på dörren och släppa in andra som står utanför, in i värmen.
Blomsterkonfetti
En morgon när jag vaknade visste jag precis vad jag behövde göra, så i flera veckors tid har jag samlat kronblad. För blomsterkonfetti måste man ha! Speciellt om man är trädgårdsingenjör, då går det liksom inte för sig att man inte kastar torkade kronblad över brudparet. Delade med mig av mitt projekt igår till en av grannarna och bara några timmar senare kom hon över med tre fyllda krukor med rosenblad, knoppar och hela blommor! Vilken lycka! Kunde därmed fylla hela matbordet med brickor, så nu är det lite ont om bra matplatser här i lägenheten, eftersom soffbord och soffa står i lägenheten med snickarglädje som vi håller på att försöka sälja.
Har dock insett att det där med att kasta ris på brudparet för att önska dem välstånd och lycka inte är så galet ändå, vem vill inte gå en sådan framtid till mötes? Därför så testade jag alldeles nyligen att blanda ut de torkade blommorna med ris, dels för att dryga ut det men också för att ris är tyngre än torkade blomblad och därmed kommer vara enklare att kasta om det skulle till att blåsa när vi går nedför altargången. Jag och sambon kommer nämligen att gifta oss utomhus.
P.s: Jag vet att det har cirkulerat rykten om att riset skulle kunna vara skadligt för fåglar, men när jag kollade upp detta så var det en ornitolog som bestämt hävdade att så inte var fallet. Jag hoppas att han har rätt, för inte vill jag skada någon fågel!
På min önskelista
Om mindre än en månad blir jag...30? Kan knappt fatta det själv, att åren gått så fort! Men eftersom det ändå är något visst med att fylla jämnt så har jag sammanställt en liten lista på vad jag önskar mig. Saker som är mer eller mindre onödiga men med desto högre vill-ha-faktor...
1. MATSERVIS
Jag och sambon kan inte enas om en matservis. Jag har alltid varit kär i Blå fasan (bild till vänster), men sambon tycker den är för krusidullig. Men jag har likafullt korpgluggarna öppna efter Gustavsbergs servis FASAN eller den snarlika EGERSUND som är Norges svar på FASAN. Blå, lila eller grön färgsättning, det spelar inte så stor roll, bara den inte är brun! Skulle jag mot förmodan hitta Gustafsbergs LONDON (bild till höger) så slår jag till direkt, dock är den servisen så pass gammal att det är näst intill omöjligt att hitta den som en komplett servis. Den stora fördelen är dock att även min blivande hälft också uppskattar den servisen.
2. KRONÄRTSSKOCKA
Drömvasen heter KRONÄRTSSKOCKA! Jag håller utkik efter på Blocket samt på Öland där de har utförsäljning av dessa dyrgripar. Finns i färgerna vit eller lindblomsgrönt, det är näst intill hugget som stucket då båda färgsättningarna är fantastiskt vackra.
3. LJUSSTAKAR
4. MOCCAMASTER
Ingen Kitchenaid här inte, utan ska det vara en köksassistent, så ska det vara en svensk trotjänare som förhoppningsvis håller livet ut! Antingen av märket Ankarsund eller gamla Electrolux. Oavsett märke så bör den vara utrustad med diverse attiraljer så som korvkorn och köttkvarn.
Bevattningskulor och muminkoppar är andra säkra kort.
Men allra mest önskar jag mig nog ett fång blomster, kaffe på sängen, tårta hela dagen och ett litet äventyr <3
Runners high
Jag håller på att etablera en ny fredagsrutin, fredagslöpet! Och grabben får såklart följa med...
Vad gör min fyrfota vän efter han fått pinka av sig ordentligt? Rusar glatt fram som den hund han är redo för nya äventyr? Å nej, grabben är flera meter BAKOM mig som en tyst protest mot mitt påfund. Varför springa när vi kan lunka fram och lukta på gräset?!
Mitt inne i skogen, när jag håller på att tappa hoppet då händer det. Han vill springa! Vi flyger fram där i kvällssolen. Det går, vi springer faktiskt båda två. Det är fantastiskt! Det är underbart! Det är verkligen underbart i typ fem minuter, sedan träffar vi en löptik och Chili tycker att vi inte behöver ta oss en meter till. Han kan snarare tänka sig att vända, slå följe med den där gulliga tiken..
Eftersom Chili protesterar på ungefär samma ställe och aldrig får sin vilja igenom, är de sista 4 kilometrarna inte helt fantastiska. Allra minst slutspurtsbacken som är tung i vanliga fall men som blir än tyngre med 18 kg hund som inte alls är sugen på att springa. Men hem tar vi oss alltid!👍
Kökskaraktärer
Jag har alltid haft en liten fabless för listor och kategorisering, även fast jag själv tycker att jag sällan landar precis rätt utan snarare alltid blir ett mellanting. Likt en kameleont som byter skepnad. Inspirerad av Spiderchick har jag sammanställt en egen lista över kökskaraktärer. Vilken av dessa personlighetstyper är du?
1. Strikta Svea
Ett recept är till för att följas, punktslut! Varför skulle någon annars ha bemödat sig att plita ner recepten och till på köpet trycka upp det i bokformat om det inte var välbeprövade?! Nej, det blir alltid godast om man följer receptet från A till B till C. Allra helst ska måtten vara angivna i både dl och gram, så att man kan kontrollera att allt verkligen blir rätt. För skulle man misstänka att kokboksförfattaren har skrivit fel, så kan man alltid ta ett medelvärde!
2. Höftiga Henrietta
Henrietta och Svea är varandras raka motsatser- den ena höftar och den andra mäter. Henrietta höftar alltid, en deciliter är typ en näve. En tesked är litegrann och ett kryddmått är så lite att det kan uteslutas helt. Henrietta är dock väldigt noga med att försäkra sig om att där uppstår kemi-Bikarbonat kräver något syrligt för att magi ska uppstå, sedan är det inte så viktigt hur proportionerna blir, det väsentliga är att känslan blir rätt. Den rätta känslan infinner sig icke via måttande, dessutom spar det tid att slippa diska, både de dammiga måtten och de använda. Det måttlösa resultatet blir alltid ätbart! För fåglarna måste ju också få mat ibland...
3. Receptlösa Rakel
Receptböcker är på sin höjd till för att bläddra i anser Rakel. En slags bilderbok för vuxna, som i bästa fall kan ge lite inspiration. Helst ska ett eller flera recept ge inspirationen till en helt ny skapelse som världen aldrig tidigare skådat! Rakel har och kommer aldrig att följa ett recept, förutom ett. Rakels egna, hemliga recept; många avsmakningar tillsammans med en bra magkänsla. Rakel lever efter devisen att man inte vet förrän man har provat!
Både jag och min fästman har starka drag av Höftiga Henrietta och Receptlösa Rakel. Vi har minst en löpmeter kokböcker och älskar att experimentera i köket för att ta fram nya skapelser. En av de senaste tårtorna jag svängde ihop var Devils choclate cake med blåbärsmousse, en skapelse som uppkom som ett resultat av bläddrandet i de två bakböckerna ovan.
Doften av en ärta
Jag har en ny doft! Jag doftar gröna ärtor och vanilj, det du! Den doften kan du troligtvis inte ens i din vildaste luktfantasi komma på hur den doftar! Det kunde inte jag heller förrän nyligen, då jag ofrivilligt blev med ny parfym. Jag köpte nämligen en spray till Chili för att få bukt på pälsen. Tänkte att han skulle bli mer vänligt inställd mot hela kavalleriet av borstar, om det gick enklare att reda ut underhåret. Oklart om han tycker det är så mycket skönare, men matte och lägenhet har fått en ny doft.
Tavlan med stort T
Nu har hon (likt alla båtar så vill jag hävda att alla tavlor är kvinnliga) fått flytta in i den nya lägenheten! Hon har åkt enda från släktgården på Öland, där hon tog upp en hel vägg på ovanvåningen, till Bergslagen. Tavlan föreställer en plats på Öland, som ligger ett stenkast från min släktgård där farmor bor.
Likt en juvel, hänger hon nu här i Bergslagen och förgyller väggen. Hon är så magnifik att alla andra tavlor blir avundsjuka- Därför får hon också sovrummet för sig själv. Sovrummet är tänkt att vara ganska sparsmakad (får se hur länge jag klarar av att hålla det) och förutom tavlan och sängen har ett gammalt linneskåp (även det från Öland) fått kliva över tröskeln. Men eftersom det är näst intill lika magnifikt som tavlan, så förtjänar det ett helt eget inlägg.
Morgonstund har guld i mund
Klockan är strax nio, kaffet har kallnat sedan någon timme och jag ska strax kicka igång dagen. Sambon var uppe vid fem och så även jag (!), tänkte nämligen testa det därmed fenomenet med att gå uppriktigt tidigt! På en lördag av alla dagar!
Jag har alltså varit vaken i snart fyra timmar och på den tiden har jag:
Valt ut ett lämpligt bakverk som jag har som målsättning att få ihop under dagen. Sambons födelsedag stundar!
Gjort en omvärldsbevakning det vill säga spejat av Internets alla hörn (läst mina favoritbloggar & DN) samtidigt som jag sörplat kaffe i godan ro.
Sett hur det blivit ljusare och ljusare utanför fönstret och nu bestäm mig för att det är dags att väcka filuren nedan och ta ut honom på dagens andra promenad. Måste bara hitta åt de textilier som man såhär års behöver för att värma utsatta kroppsdelar så som fingrar och tår. Det är höst på riktigt här i Linde och igår kväll låg det ett tjockt lager is på samtliga vattenpölar. Så nu tycker jag att det kan få bli vinter på riktigt, med snö och ljus. Jag välkomnar här med den tid på året som ger mitt hår ett eget liv, varje vinter svävar nämligen min kalufs en bra bit ovanför huvudet (statisk elektricitet gillar vissa också att kalla det).
Räddaren i nöden
Dagarna bara rusar förbi, likt de gulnande höstlöven som börjat falla från björkarna. Har i vanlig ordning massvis med projekt- Det (bokstavligt talat) största av dessa är renoveringen. Renoveringen av lägenheten har dragit ut på tiden. Rejält!
Men imorgon kommer mamma till undsättning, vi ska måla och tapetsera. Det kommer bli så lyxigt att få ett par extra händer, för att inte tala om hur mysigt det är att bara få ha lite egentid med mamma. Mamma som inte enbart är en hejare på att hänga tapeter, utan är även en fenomenal lyssnare och som kommer med handfasta råd på kluriga frågor. Hon är en riktig klippa som alltid ställer upp <3
Mot målet!
Nu var det skamligt länge sedan jag tittade in här, sommardagarna har fullkomligt flugit förbi! Större delen av all vaken tid har spenderats i Enaforsholms fjällträdgård, där jag enbart haft mottagning inne i huvudbyggnaden och inte inne i "min" stuga. Därmed har jag hamnat lite på efterkälken gällande allt som har med uppdateringar från trädgården och renoveringen av lägenheten att göra, till alla de små ting som verkligen sätter guldkant på livet! Loppisfynd, äventyr och en väns bröllop är tre ting som satt guldkant på denna sommar. Uppdateringarna kommer, men du behöver vänta lite till. Jag ska först bara ut på tur för att fylla på batterierna. Jag och sambon tar nämligen semester och styr stegen mot fjällen <3 Sista delen av Projekt Kungsleden stundar!
Hej sommartider!
Sommaren är här! Jag har landat i Enaforsholm och tagit på mig trädgårdsmästarstövlarna igen. Nytt för i år är min fyrbenta kollega Chili, som inte är egen frösådd, men likväl fullgod kompanjon. Än så länge har han visat sig från sin lataste sida, snarkandes under häggen och inte alls varit till så mycket hjälp. Förutom då att han blivit en liten vakthund, som säger till om det kommer någon besökare. Fast nu hör han lite dåligt, nu när han blivit med strut. Han fastnade nämligen och slet loss en klo, precis vad man inte vill ska hända när man är mitt ute i skogen. Varken bil eller mänskligt sällskap har jag, så jag gav mig själv semester och åkte till Järpen. Åkte på morgonen och kom hem på kvällen, kollektivtrafiken visade sig inte gå så ofta. Men nöden har som sagt ingen lag och en tratt fick han samt ett gäng med mediciner. Medicin som Chili glatt knaprar i sig, för jag gömmer det i korv. I övrigt hoppar han omkring på tre tassar, men när han inte tror att någon ser springer han allt på samtliga tassar. Nåväl, mitt lilla charmtroll charmar stora som små. Liten tycker de flesta för övrigt att han är och blir förvånade över att höra att han strax fyller fem.
Inte riktigt som planerat
Denna vecka har varit en sådan där vecka som inte riktigt blivit som man planerat...
Jag har tvättat samt torktumlat mitt USB-minne. Tips testa det inte! Teknik gillar inte att bada, även fast vissa är utrustade med SIM-kort...
Jag har fått en lampa i huvudet, där huvudet vann duellen och glaskupan exploderade. Knoppen drog dock på sig en bula och huvudvärk, medan kroppen fick städa.
Jag har drömt mardrömmar där jag får tunghäfta, mina slutpresentationer stundar nämligen varav den första imorgon! Men mina talkort inför morgondagen är färdigskrivna och inlaminerade, in case of bad weather.
Jag har bakat glutenfria småkakor som föll sönder innan de ens lämnat plåten och då bakade jag inte ens ökensand! Men det blev väldigt goda smulor!
Jag har även lyckats med bedriften att hälla vatten i morgonkaffet istället för mjölk samt rullat Chilis köttbullar i smör till den grad att jag glömde smöra min egna morgonmacka.
En helt vanlig förmiddag
En helt vanlig förmiddag i livet, så som det mest ser ut för mig nu när jag läser på distans. Häng med vettja!
Jag pallrar mig upp med sambon där strax före 6. Chili rastas, eller rastar han kanske mig? Killen pinkar hur som helst in sitt revir nogsamt, ingen stolpe får glömmas bort!
Kryper sedan ner i sängen igen, tillsammans med en kaffekopp och en macka. Kaffe på sängen är ett måste, bästa stunden på dagen, oftast i sällskap av mina två killar. Men kaffet intas för sambons del idag nere på stationen. Jag surfar in på mina favoritbloggar och tar del av senaste nytt, vill ha lättsam läsning där på morgonkvisten.
När jag fikat klart, ropar jag på Chili och ger honom tillåtelse att hoppa upp i sängen. Dags för morgonmys!
Sedan, när koffeinet kickat in och jag vaknat till, så pallrar jag mig ut i köket. Ställer mig oftast och diskar undan, alltid är det något som står i diskbaljan, så även idag. Jag tycker det är lite meditativt att diska och har därför utnämnts till diskmaskin här hemma. Kolla bara på diskstället, visst blir man glad? Det mesta av mitt porslin är udda och inköpt på loppisar runt om i Sverige. Gillar blandningen mellan mitt udda och loppisfyndade porslin som möter sambons mer strikta stil med tidslöst Höganäsporslin.
Drömmen är att ha ett fönster vid diskbänken, så att man slipper stirra rakt in i köksluckorna. Men eftersom det inte kan anses som görbart i denna lägenhet, så har jag alltid något grönt ståendes på diskbänken. Varierar även vaserna varje vecka, i veckan är det en marmorvas som inhandlats på Kupan i Vadstena samt en E-kolv från en av mina favoritbutiker på Öland. Som minst förgyller en vas diskbänken, men oftast är där två eller tre. Idag står det blandade pelargonstänglar tillsammans med blad från en Dr. Westerlund pelargon i den ena vasen och några kvistar i E-kolven.
Dags att ordna andra laddningen med kaffe, jag är ju trots allt student… koffein flyter i ens ådror. Kalaskaffe-burken har jag fått av farmor och däri är faktiskt kalaskaffe, för det är kaffe från Arvid Nordqvist och det är kalasgott!
Dags att bänka sig vid den stationära datorn som står i hallens platsbyggda datahörna. Notera även att muminkoppen är utbytt, jag har för vana att skilja mellan jobb och fritid genom att byta mugg. Det är de små detaljerna som skiljer när man pluggar hemmavid… Så detta är min arbetskopp, bästa koppen som påminner mig om förra sommarens föreläsning på Naturrum. Det blev faktiskt den mest besökta föreläsningen på Naturum i Ammarnäs ifjol, ett mycket smickrande publikrekord! Men så handlade ju också föreläsningen om byns egna turistattraktion, Potatisbacken och de som odlar sin potatis där. Det var ju förresten samma presentation som jag hade på Nolia Trädgård ifjol.
Sådär ja! Nu är det dags att ta sig i kragen och fortsätta skriva! Chili passar på att glassa i vårsolen och spana in snygga tikar.
En vecka
Den sensate veckan har varit så innehållsrik och det har hänt så mycket att jag knappt vet vart jag ska börja summera!
Förra fredagen bjöd på musikal, Från Broadway till Duvemåla. En fantastisk tillställning med grymma sångare! En musikalbiljett rikare med samtligas autografer på styrde vi mot Linde, där stora packleken ägde rum.
Lördagen blev en riktig bildag, 8 timmars körning från Linde till Umeå samt en 3-rättersmiddag och mys med släkten när vi väl kommit fram.
Söndagen var föreläsingsdag *2, jag letade mig nämligen upp på scenen två gånger! När jag inte stod på scen minglade jag med utställare, kramade släkt, vänner och bekanta eller fotogaferade med mobilkameran.
I måndags lämnade vi Umeå och styrde ännu längre norrut. Hamnade i Piteå där det snöade. Bland alla snöflingor blev vi kära och bestämde oss på plats för att utöka familjen med en liten pälsboll. Vi firade med att sova hos min bror i Skellefteå, som också har en finsk lapphund. Hundarna fick leka och vi männniskor fick mysa.
Tisdagen bjöd på ännu en bildag, gick upp med bror klockan 05 och rullade mot Sandö. Traskade längs vattnet, innan vi åt lunch med den blivande brandmannen (sambons yngste bror) och nötte lite på deras löpbana. Både hund och människor behövde sträcka på benen, sedan rullade vi vidare mot Linde (trodde jag). Samon överraskade mig nämligen rejält med en miniutflykt i Sundsvalls stadsskärna (vad vi gjorde där återkommer jag med). Eftersom det ännu var dag passade jag även på att besöka några av stadens alla djurbutiker, de flesta tillät djurbesök så Chili fick själv välja leksaker (borstar, klotänger och dylika ting var han dock inte lika intresserad av att välja ut och överlät den saken till oss tvåbeningar). Sedan så fortsatte vi neråt, ända hem till Linde faktiskt. Försökte plugga undertiden när jag inte körde, men tittade mest på mina ögonstenar.
Onsdag och torsdag gick åt att skriva som en tok inför torsdagens inlämning. Varvade skrivandet med att väcka min fotvärmare för upptäcksfärd. Skogspromenader, stadslunk och bad har vi hunnit med. Dessutom har han hunnit charma hela polisstationen och spanat in hinkarna med potatis.
I fredags fick vi mysigt besök av sambons barndomsvän Elias, bjöd på vegetarisk gratäng med hetta som vi avnjöt vid bordet! På något magiskt vis hade vi nämligen lyckats trolla fram både stolar och köksbord. Sambon bara suckade när alla frösådder invaderade sänghörnan, men så är det också vår! Odlingssäsongen är snart här, det spirar både inne och ute! Tetris är för övrigt faktiskt ett väldigt kul spel!
Igår (lördag) inledde jag dagen med 90 minuters löpträning, invigde det nya löpbältet. Själva bältet är nog bra, men det praktiska utföradet gick sådär. Det är nog inte meningen att hunden ska vara bakom, så nu håller jag på att uppfinna ett litet fiskespö med godis. Återkommer om jag får napp! Rullade sedan över till svärföräldrarna efter att jag svängt ihop två surdegsbröd och ruskat liv i sambon som jobbat natt. Fika i solen (som äntligen behagade att titta fram) och en nöjd hund i bilen. Matte var dock inte lika nöjd när det visade sig vara stopp i avloppet i både duschen och handfatet hemma. Av längden på hårstråna att dömma, så var dock jag den skyldige i båda fallen. Därmed var inte mer än rätt att det också blev jag som stod för rörmockeriet (okej, jag erkänner! Sambon var på jobbet, så jag kunde inte övertala honom till att göra det), medan jag tänkte på förra lördagen och livets kontraster.
Två inlägg om Nolia Trädgård samt ett om utflykten i Sundsvall kommer inom kort. Sedan kommer ett litet hjärtegryn att titta fram för att säga hej, så håll utkik vettja!
Harriets
Vi hann inte mer än att komma fram till moster i Umeå och byta kläder, innan det var dags att tuffa vidare till restaurangen. Nolia Trädgård hade nämligen bjudit in mig och sambon till den middag som arrangerades för oss föreläsare som närvarade under Nolia Trädgård. Så förra helgen (i lördags) slog vi oss ner vid dukat bord och avnjöt en trerätters middag på Harriets. Jag har aldrig tidigare besökt Harriets i Umeå, så jag var spänd av förväntan. Efter att ha mumsat i mig tre rätter i en gemytlig miljö, så kan jag å det varmaste rekommendera den hungrige att titta in för en bit god mat. Ett extra plus är de samtalsvänliga ljudmiljön, för det gick utmärkt att konversera i vanlig samtalston.
Vi inledde kvällen med norrländsk charkuteri- och ostplanka från lokala producenter.
Varmrätten fick vi själva beställa vad vi ville ha och jag som var lite saltsugen föll pladask för den svenska hängmörade entrecôten med parmesan- och citronslungade pommes. Det var oerhört gott!
Avslutningsvis slank en kopp kaffe ner tillsammans med lite rårörda hjortron, chokladcrème och browniesmulor. Sedan var jag så mätt att det blev till att avrunda kvällen. Att klämma 8 timmars bilfärd och sedan en trerätters, gjorde att jag och sambon var ungefär lika möra som min biff som jag smaskade i mig den kvällen. Därmed så blev det ingen stand-up och Humorfestival för mig och sambons del. Somnade det gjorde jag däremot innan huvudet hann nudda kudden.