Med hjärtat i halsgropen intog jag scenen i lördags. Det var mer nervöst att traska upp i lördags än i fredags. Fråga mig inte varför, det bara kändes så. Kanske för att scenen inte var jättestor och att jag fick tydliga instruktioner av teknikern att inta ena flanken. Jag som vanligtvis gillar att traska runt på scenen, stod nu ovanligt stilla. Men föreläsningarna gick vägen, jag svimmade inte (inte för att jag någonsin gjort det) och insåg någonstans där på slutet att det faktiskt är kul att föreläsa!

Så här i efterhand är jag glad att jag vågade tacka ja. Har dessutom tackat jag till att hålla ytterligare två föreläsningar nu under sommaren, så föreläsningsschemat fylls sakta på!