Igår blev det ju en riktig inläggsbombning här på bloggen, men tre roliga inlägg av vitt skilda karaktärer. Så nu har jag minsann fått upp ångan igen!

Hade ett fint flyt i bassängen idag, det är så skönt att släppa alla måsten och bara simma. Jag överraskade till och med mig själv där på slutet, inte med någon supertid, utan med att kasta mig nedför en vattenrutschbana just efter passets slut. Det var jag och barnen, så badvakten såg ganska förvånad ut. Det kan även tilläggas att jag vanligtvis inte brukar avsluta mina pass med att åka rutschbana, eftersom jag i ärlighetens namn är lite höjdrädd. Men man måste ju utmana sig själv och släppa loss ibland också! Släppte loss gjorde jag även en stund senare inne i omklädningsrummet, för jag mottog ett fantastiskt resultat på hemtentan! Så när en av mina favoritlåtar drog igång där inne i omklädningsrummet, så kunde jag inte låta bli att utföra en liten glädjedans över min femma. 

Ett tag så övervägde jag helt allvarligt att citera mitt vardagsrumsbord, eftersom jag inte tyckte att jag kunde hitta de rätta svaren på frågorna i den obligatoriska kurslitteraturen. Men efter många koppar kaffe och en sista natt när jag dygnade, så gick det tillslut och hemtentan kunde lämnas in.

Vi har blivit med lägenhet! Eller jag och sambon har redan en lägenhet, men som jag ibland antytt så börjar vi vara lite trångbodda. Eller lite är nog dagens underdrift, för vi har bokstavligen växt ur lägenheten!

Det är överskattat att äta middag vid köksbordet, det är nämligen inte ens ett alternativ då hela bordet i dagsläget är fyllt med såbrätten. Så köket agerar barnkammare, medan vardagsrummet hyser större delen av alla krukväxter. Åke & Stefan, mina fikonträd tror att de äger vardagsrummet, Karlbergaren ’Cina’ har snart klättrat ner från bokhyllan och min Dr. Westerlund är uppe vid gardinen och ser sig om. Dessutom undrar bönorna vad som befinner sig inne i vitrinskåpet. Det börjar minst sagt bli lite fullt i lägenheten! Inte nog med detta, så kastar någon i min bostadsrättsförening sina blommor på komposthögen så snart de har slutat blomma. Detta har jag upptäckt och har därmed startat upp en orkidésamling till sambons stora lycka. Jag har nu inte räknat krukor på ett antal veckor, men innan hela karusellen drog igång här för några veckor sedan så hade vi 64 krukor. På 42 kvadratmeter! Och nu har vi skaffat fler och större krukor, så det är hög tid att kvadratmetrarna utökas! Dessutom kommer det bli hemskt trevligt att slippa kliva över sina övernattande gäster om man skulle behöva besöka toaletten mitt i natten. 

Det bästa i hela kråksången är att vi inte ska flytta så långt. Vi ska nämligen flytta in hos grannen! Grannen ska självklart inte bo kvar, utan flytta in i en villa. Därmed så känns det som att denna flytt kan komma att gå till historien som den enklaste någonsin. Vi bor vägg i vägg med varandra, så det är bara att öppna båda dörrarna och börja bära. Men först ska vi självklart renovera, pysselfantaster som jag och sambon är. Så det ska bli otroligt skönt att ha kvar denna lägenhet fram tills dess att vårt andra boende är helt inflyttningsklart.

Nyckelmottagning i början på juni och kopparröda hårstrån, har således dagens två blogginlägg avhandlat. Vad ska komma härnäst tro? Självklart spar jag det bästa till sist...

Som utlovat (dock en aningens senare) kommer här tre inlägg över tre riktigt bra saker som hänt i livet den senaste tiden. Jag tycker vi börjar med det mest triviala, mitt hårsvall…

Vi möttes upp på Lush för inköp av henna, traskade hem till mig i Augustenborg och blandade till geggan som vi kletade in i håret. Det tog ett bra tag och det var rätt så pillrigt, speciellt för mig som hade en annan syn än Sofia på konsistensen av ”hårt vispad grädde” (tips! Tänk inte grädde som går att spritsa, utan snarare löst vispad och du har kommit halvvägs mot en lyckad applicering). Men tillslut var alla strån täckta och hårsvallet kunde plastas in i gladpack. Som två små ufon vandrade vi sedan runt med varsin påse på huvudet och spred en doft av hö och örter omkring oss. Plastpåsen runt håret skulle nämligen hjälpa till att hålla kvar värmen, som tillsammans med syran från citronen, skulle ge en intensivare färg. Min målbild av Ariel-rött kanske inte uppfylldes, men vi båda fick en kopparröd nyans som vi båda är nöjda med. Jag menar, när man får kommentaren att det ser helt naturligt ut och inte alls färgat, då vet man att man prickat rätt. 

Har varit nere i Skåne på snabbvisit. Åkte ner i söndags och är redan på väg uppåt igen. Landskapet susar förbi utanför fönstret. Jag njuter av en kopp kaffe och besvarar mail som blivit liggandes. Stökar undan sådant som jag har skjutit upp de senaste veckorna, för att det varit så många måsten. Men nu är hemtenta, inlämning och redovisning avklarad, för denna gång. Jag andas ut och sänker axlarna. 

 

 

Tavlan suddades aldrig ut den dagen. Meddelandet blev ståendes kvar på tavlan, liksom budskapet att det skulle låta stå kvar. Men så har jag hittat lite skrivtid i gömmorna, men istället för krita använder jag denna gång datatangenterna för att utrycka mig.

 

 

 

Befinner mig nu i Malmö, efter en snabb visit i Skara (och innan dess en tur upp till Västerbotten). Skara bjöd på tre dagars sammankomst med fyrbenta vänner, intressanta föreläsningar och spännande studiebesök. Helgen har fyllts med mys med vänner samt ett spännande event och imorgon stundar på nytt tre späckade föreläsningsdagar. Någonstans där hade jag tänkt klämma in ett antal blogginlägg och några skojiga uppdateringar!

Under lumpentiden var det persedelvård efter varje fältövning samt såklart den dagliga skoputsen morgon och kväll. Kan väl erkänna att jag lagt av mig lite på den fronten, men uppskattar fortfarande ett par välputsade skor. Därför så rev jag nu i veckan ut samtliga skor från skohyllan. Skurade den platsbyggda skohyllan. Borstade bort jord, gräs och lera från klackar och smorde slutligen in alla skor av läder medan de i mocka borstades med några kraftiga tag. Det var kaos till en början, men i slutet stod alla skor skinande blanka i raderna tre. Bilddokumentation gjordes dock enbart i början av persedelvården, på en bråkdel av skorna.

 

Våren är inte riktigt här än, men den har börjat göra sig påmind. Gruset som de lagt ut för att man inte ska dratta omkull så fort man kliver utanför dörren har börjat bilda små kratrar i isen. De senaste dagarna har vårsolen även behagat att titta fram och termometern visar plusgrader om dagarna. Ute på sjön har jag skymtat några par åka långfärdsskridskor. Dagar som dessa brukar jag försöka gå riktiga långpromenader. Ibland blir det en vända runt sjön, så som sist, då jag även tog med mig kameran och en termos med kaffe ut. Hade sällskap av Hella som också var ute och promenerade, fast i den Norska fjorden. Vi njöt av livet och för min del så såg det ut såhär:

 

 

 

 

 

 

Besvikelsen var total när jag fick influensan och tvingades ställa in min och Marjas Köpenhamns trip. Marja ska gifta sig i sommar och klänningsjakten är därmed i full gång. Hon fick så ett tips här för ett tag sedan av en bekant att Degerfors var ett klänningsmecka för fest- och bröllopskläder. Så efter ett kort samtal bestämde vi oss för att bege oss ut på roadtrip och sammanstråla i Degerfors. Vi hamnade alltså inte i Köpenhamn, utan Degerfors. Jag kan villigt erkänna att det kändes lite som ett nerköp, när jag rattade Volvon mot Degerfors. Men oj, så fel jag fick! För ska man köpa klänning så bör man lägga Degerfors på minnet!

 

De hade allt för bröllop och fest! Både för henne, honom och de små. En storstilad entré med fantastiska soffgrupper ledde in en i självaste butiken. Två rum för bröllopsklänningar, lika många rum med festklänningar, ett rum med herrsaker, ett rum med barnkläder, ett rum med skor samt en smyckesstudio. Det kändes som att man hamnat i Alice i Underlandet när man traskade in i denna storstilade butik i lilla Degerfors! Förutom att lokalen var mäkta imponerande, så var personalen supertrevlig och det bjöds även på gott fika, som med fördel avnjöts i någon av de förtjusande soffgrupperna. Jag ville helst av allt köpa med mig någon av soffgrupperna, Marja sneglade tur nog mest på klänningarna.  Det var en sky av tyll och spets och klädda knappar i miljoner inne i provrummet. Trångt och trevligt hade vi det från att de öppnade till dess att affären stängde. För att inte avslöja allt för mycket av denna skojiga dag, så låter jag några vackra närbilder tala. 

 

 

 

Innerlig sång, behagliga melodier. Wild world har jag för mig var en av låtarna som gjorde att Cat Stevens slog igenom där på 70-talet. Denna klassiker går hur som helst varm på lp-spelaren idag och jag hostar på. Vi är en icke samstämd duo. 

Detta skulle bli årets, så här lågt, bästa vecka- Spännande föreläsningar och studiebesök, våffelhäng med vänner, testund med ett gäng andra och hänga med Bexi på Garaget (det är inte en kall och ruggig verkstad, utan en av Malmös mest välbesökta mötesplatser). För att inte tala om mina storstilade planer om att guida Emily, min nya kombo, runt i Malmö. Vare sig hon ville det eller ej, hade jag som målsättning att visa upp Sverige och Malmö från sin allra bästa sida. Gudomliga bakverk på Hollandia (Malmös äldsta kafé), strandpromenad och kallbad på Kallis, skådande av Turning Torso, ett glas på Söder om Småland, matmarknad på Möllan...Det finns så mycket att upptäcka! Le grand finale skulle bli en resa över till Köpenhamn med en väninna som ska gifta sig till sommaren. Hade Googlat Köpenhamns tips, spanat på klänningsaffärer och hittat ett gäng loppisar, utifall att vi skulle hitta den perfekta klänningen omedelbums och skulle ha massvis med tid att utforska Köpenhamns utbud av vintageklänningar. Jag hade verkligen sett fram emot denna vecka!

Jag behövde nästan nypa mig i armen för att se så jag inte fantiserat ihop hela veckan. Men det var sant, fram till dess att jag ställde in allt. Eller tja, jag hann med måndagens och tisdagens föreläsningar och studiebesök. Men sedan när jag blev ”ledig”, fick min kropp det ovälkomna besöket av influensavirus och sen var det adjöss med alla andra planer.  Det är så himla typiskt mig att totaldäcka när det ska till att hända massor av roliga och spännande saker! Så här ligger jag nu, invirad i lägenhetens alla täcken och filtar. Känner mig som 100 år, med muskelvärk och ett huvud som bultar. Svullna ögon, snuva, smärta bakom bröstbenet, halsont, hög feber och en hosta från helvetet. Kort och gott så kan jag checka av Vårdguidens samtliga kännetecken för influensa. Det fina i kråksången är att febern vanligtvis ger sig efter 3-5 dagar. Eftersom jag snart går in i mitt fjärde dygn med kalashög feber så måste det betyda att jag snart kan fungera som vanligt igen, så jag hoppas innerligt att Vårdguiden har rätt! En annan bra grej är att jag har sjuk träningsvärk i magen, känns som jag gjort hundratals situps! Det ni, det är inte dåligt att köra ett helt magpass utan att röra sig ur fläcken! Tror kanske att jag ska be Emily (min räddare i nöden) gå ner och köpa lite lättsaltade chips- tänker att det kan vara en bra grej att bryta min ofrivilliga fasta med. Jag menar, man måste övergå från flytandekost någon gång…Nu är det hög tid att sova igen, tror att detta får bli dagens prestation, för jag har ju faktiskt snart varit vaken en hel timme!

Jag fortsätter åka fram och tillbaks i landet. Lämnade Linde imorse, svängde förbi Örebro och hamnade på kalas, innan sambon körde mig till tåget. Sitter nu på tåget ner mot Malmö och har just haft personalbyte här i Göteborg. Föreläsningsvecka x 2 stundar, så ryggsäcken är fylld både på bredden och höjden. Proppfull skulle man kunna säga att ryggsäcken är… För jag hoppas kunna varva plugg med lite äventyr!

I år firades julen flera gånger- Värmde upp nere i Malmö med julmys med mina gamla kursare från Alnarp. Åkte sedan upp till Bergslagen och firade jul tillsammans med sambon den 22 december. Reste ner sedan ner till Öland och firade julafton där. Avslutade årets gediga firande under mellandagarna, då jag firade jul uppe i Ammarnäs tillsammans med lillebror. 

Självaste julaftonen var grön och firades nere på Öland hos farmor. Vi drack glögg i uterummet, åt massor av god mat, konverserade och tog en och annan promenad för att skaka ner all god mat. Istället för att traska till stallet på juldagsmorgonen och ta risslan till julottan, som brukligt är uppe i norr, så blev det istället ljuv musik i Alböke kyrka i ett snöfritt Ölandslandskap.

Kören som farmor och Aiwest är med i, sjöng in juldagsmorgonen, innan vi begav oss tillbaks till Skeppargården. Besökte Elly som närmar sig den vördnadsfyllda åldern 100 och drack kaffe med dopp tills det nästan kom ut ur öronen. Gungade mig sedan sömning i min pappas morfars gamla gungstol. Där på kvällen, efter vi ätit kalkon till middag och höll på att dricka kaffe hörde vi talas om att en storm var på ingående. Urg befarades drabba södra Sverige och Ölandsbron hotades att stängas, så dagen därpå rullade vi norröver igen. Det blev en kort, men trevlig visit i söder. 

 

 

 

 

 

Senast jag sist bloggade har en hel del hänt- Både roliga och tråkiga saker. De tråkiga sakerna har sugit mycket energi, men de roliga har tack och lov fyllt på energiförrådet. Som grädde på moset hade jag en hektisk vecka nere i Alnarp. Långa dagar på universitetet och flertalet presentationer toppades med migrän och mensvärk. En lättnadens suck kunde dock dras när presentationerna var avklarade, ett positivt tentaresultat i min ena kurs mottogs och jag landade ett fint litet betyg i min andra kurs. Snart ledighet, men än är jag inte ledig, även fast jag har landat uppe i norr. För precis nu, bland rimfrost och snö, försöker jag förtränga att den stora inlämningen hägrar. 

 

 

 

Röda strumpbyxor och en vintageklänning i ett lite halvgalet mönster. Antingen älskar eller hatar man mönstret, det finns inget mellanting. Dagen till ära dinglar Super Marios svampar från öronen, tänkta att symbolisera superkraften jag ska få till att skriva hela dagen lång. På fredag är det inlämning!

 

Årets julkalender handlar mer om att ge än att få. Detta år satsar jag och många andra på en variant som Svenska Kyrkan i Umeå har tagit fram. Misslyckades med lucka 1 (inte öppnade jag någon dörr inte) och dagens lucka var att bjuda någon på mat. Att servera fredagsmiddag till sambon skulle kanske ha kvalat in här, men han skulle ha fått mat ändå. Så det räknas liksom inte, men så var jag ute och promenerade…

Skapad av: Katrin Nymberg, präst vid Svenska kyrkan, Umeå

Idag är det blåsigt och kallt här i Lindesberg, trots mina magiska vantar. Det sista kräver faktiskt en liten utvikning från ämnet, sambon tycker alltid att jag har så kalla händer, så han har gett mig ett par vantar med elslinga i. De är inte bara varma, de lyser också! Men tillbaks till ämnet- Jag var alltså på väg hem från min långpromenad, i mina mycket varma vantar, när jag såg kvinnan utanför ICA. Hon satt där på en liten fällstol i samma position som för 90 minuter sedan. Dagens lucka innehåller att man ska bjuda någon på mat, så sagt och gjort. Hem och värma på soppan bestående av potatis- och jordärtskocka.  Koka vatten, leta fram te och chokladdryckspulver och brygga lite kaffe. För vem vill egentligen välja, när man kan få alla tre? Stoppade ner ett fat toppat med fyra sorters kakor. En apelsin och ett äpple på det och så en plastsked, servetter och folie över maten så att den inte skulle bli iskall. På med skorna och rask promenad till matbutiken. På vägen dit blev jag rädd att hon inte skulle vilja ta emot maten, men jag tror att det räckte med en blick från hennes sida för att inse att tjejen i grön kappa, röda strumpbyxor och en vinrödbasker inte skulle förgifta henne. Sedan överräckte jag alltsammans och postade hela drösen med årets julkort innan jag traskade hem igen. Hem till värmen. Jag som har ynnesten att ha ett hem med fyra väggar och ett tak. Ett hem som är fyllt med kärlek.