Nu är min lilla resväska full! Blomsterkonfettipåsarna är klara och nerpackade. Mina urgulliga damer kommer dock fortfarande med rosenblad, som jag torkar och planerar att strössla som dekoration. Har inte riktigt bestämt var bara, men kanske hamnar de på borden?

 

En morgon när jag vaknade visste jag precis vad jag behövde göra, så i flera veckors tid har jag samlat kronblad. För blomsterkonfetti måste man ha! Speciellt om man är trädgårdsingenjör, då går det liksom inte för sig att man inte kastar torkade kronblad över brudparet. Delade med mig av mitt projekt igår till en av grannarna och bara några timmar senare kom hon över med tre fyllda krukor med rosenblad, knoppar och hela blommor! Vilken lycka! Kunde därmed fylla hela matbordet med brickor, så nu är det lite ont om bra matplatser här i lägenheten, eftersom soffbord och soffa står i lägenheten med snickarglädje som vi håller på att försöka sälja.

 

Har dock insett att det där med att kasta ris på brudparet för att önska dem välstånd och lycka inte är så galet ändå, vem vill inte gå en sådan framtid till mötes? Därför så testade jag alldeles nyligen att blanda ut de torkade blommorna med ris, dels för att dryga ut det men också för att ris är tyngre än torkade blomblad och därmed kommer vara enklare att kasta om det skulle till att blåsa när vi går nedför altargången. Jag och sambon kommer nämligen att gifta oss utomhus.

P.s: Jag vet att det har cirkulerat rykten om att riset skulle kunna vara skadligt för fåglar, men när jag kollade upp detta så var det en ornitolog som bestämt hävdade att så inte var fallet. Jag hoppas att han har rätt, för inte vill jag skada någon fågel! 

 

I helgen gjorde jag och Volvon en utflykt, vi rullade till Värmlands djupa skogar. Det vankades inte skogspromenader, utan jordgubbsplockning! Varför ska du envisas med att köra bil i nästan två timmar för att plocka jordgubbar, tänker du säkert nu. Min mamma påtalade i alla fall detta. Men det beror helt enkelt på att jordgubbarna är godare i Värmland än i Bergslagen 😉 Skämt åsido så är det en god väns släktgård och det har blivit lite av en tradition att besöka gården. Efter att ha hälsat på alla, riktiga jordgubbsplockare ute på fältet, så laddade vi med fika och vek sedan jordgubbsaskar för glatta livet.

95 LITER JORDGUBBAR lastade jag in i Volvon till mig och sambon samt ett antal backar till sambons familj. Med röda fingrar, bränd ryggtavla och lätt illamående efter att ha ätit jordgubbar en hel dag rullade jag hem för att rensa hela kalaset. Eller jag satt i ärlighetens namn i baksätet, för Emil fick köra, eftersom jag var så trött att jag såg dubbelt efter att ha gått upp klockan 06, kört bil i flera timmar och sedan legat på knä och hamstrat jordgubbar likt en ekorre. Men där i baksätet var jag så glad och tacksam över Jossans släkts omtänksamhet, detta är nämligen andra företaget som helt självmant klivit in och sponsrat bröllopet! Jordgubbarna har nämligen antingen styckefrysts som isbitar eller snabbt mixats ihop, för att så småningom landa i den jordgubbsmousse som ska fylla tårtorna som planeras att serveras på bröllopet. Jordgubbar som alltså Värmlands bär AB har skänkt till oss! Vem är då bröllopets andra sponsor, kanske du nu frågar dig (om du inte fått höra historien redan). För att inte ta bort strålglansen från jordgubbarna får de allt bli ett eget inlägg.

P.s: Sitter du med ett rött berg av jordgubbar framför dig, är mitt tips till dig att äta så mycket du kan och sedan låta dig bäras av ljudet från en bra podd. Lyssnade både till Biancas och Claes sommarprat, samt flera avsnitt av En underbar podd och Snutsnack. En viss man hjälpte mig nämligen att rensa, därav det senare poddvalet.