Uniformen åkte av igår och ersattes med ett par jeans, ett ljusgrönt linne samt en ljuslila kofta, som jag inte behöll särskilt länge. Perfekt kläder för det perfekta vårvädret. Soligt och fint var det igår i Stockholm. Dock så var det betydligt svalare två timmar senare när jag landade på Gunnarn. Snö och blåst. Vintern hade visst inte släppt sitt tag än…

Ockras svans sticker ut från sängen. Jag har jagat hennes hårstrån flera timmar idag. Det låg pälstussar lite här och där i mitt rum. Så jag har liksom mina kamrater haft ”fredagsstädning”, fast i en annan del av landet. Men innan jag började vara duktig så gav jag mig själv en lugn start på dagen. Jag sov ut ordentligt imorse, sedan gick jag ner och fyllde upp vatten i bubbelpoolen. Tände några citronljus och lekte med alla bubblorna, som om jag var sex år på nytt. Och inte 22 som jag snart blir. Sedan har jag varit ute och cyklat och packat mina väskor. För jag är ju inte riktigt hemma än, det är inte förrän ikväll jag kommer hem på riktigt.

Klarblå himmel. Påskfjädrar i kulörta färger. Strålande sol.
Superhärlig påskridtur med Becca. Blöta hundnosar.
Utgång med gamla tjejgänget. Påskägg. Pussa på pojkvännen.
Stenugnsbakad pizza. Påskkärringrännet. Kriminalroman.
Det är min påsk i ett påskägg!

Ikväll fuskade jag och tog en pannlampa. En med svagt batteri som dog nästintill med detsamma. Troligen har jag hunnit glömma att jag ska byta batterier imorgon och får åter cykla i mörker hem från hotellet när jag slutat att servera. Men det är ganska härligt- så länge jag håller mig på vägen!

Guidades igår av stjärnorna i den mörka natten
när jag trampade hem på min mosters gula cykel.
Men ur en betraktares öga så skulle inte färgen
kunna urskiljas. Nog inte heller vad som kom
farandes. Men det knarrande ljudet skulle skvalla.

Stjärnorna och månen gav lite ljus. Men när de gick i moln så blev det bäcksvart.
Tittar man ut mot gatan så ser man inga gatlyktor. Det finns inga gatlyktor. Det är inte det att de inte har uppfunnits än, snarare att vi hävdat att vi inte behövt dem. Och under vissa omständigheter är det sant, som när det är stjärnklart. Då är det allt bra mysigt att vara ute och promenera. Det är mindre kul när man trampar sig fram på en cykel mitt i natten och molnen går ner som en ridå.

   Och lite pirr i maggropen blir det allt i den brantaste backen. Backen utan ljus. Och flickan på cykeln kan inte annat än att låta det ske. Lita på instinkten och bara rulla, snabbare och snabbare mitt i allt det mörka. Men det är i mörkret som ens sinnen skärps. Jag kan inte se, men ljudet från forsen hörs klart och tydligt, vattenmolekylerna som dansar upp känns mot skinnet och lukten av höst drar jag in genom näsborrarna. Och jag inser att pappa har rätt, jag är då inte mörkrädd. För det här är inte mörkräddersland, utan området för de som de som gillar stjärnorna. I stan så ser man dem inte lika bra som här, där det inga gatlyktor finns.

Dagarna bara rusar iväg, likt flyende hästar.
Fast dagarna har varit välfyllda, kanske är det därför det har gått så snabbt.

…Kantarellplockning, fjälltur, litervis med infrysta hallon, burkar med svartvinbärsmarmelad, svampkurs, ridning och tentaplugg. Kanske inte så konstigt att det gått snabbt, för jag har knappast suttit och rullat tummarna. Fast så mycket plugg har det inte blivit, varit lite för lat på den fronten. Skjutit på det jobbiga och låtit dagarna gå. För oj så mycket annat det finns som allt är bra mycket roligare än Protister och alger!

Men denna vecka har jag faktiskt lagt manken till. Suttit framför kaminen eller ute i mygge, invirad i filtar för att hålla kylan borta så här på höstkanten. Hört forsens brus, fåglarnas sång och prasslet från fallande löv. Den rosiga koppen har varit välfylld med te och om kvällarna har ljusen tänts där uppe på kullen. Nu är bara fråga om det kommer att tändas några ljus i huvudet på lördag eller om skymning kommer att råda. Hoppas verkligen på det första!

Galopperandes på fjällstranden
Töltandes fram över höstklädda fjäll
Vadandes genom oreglerade vatten
i ett av Europas största naturreservat

Då vet man hur det är att leva när livet enligt mig är som allra bäst. Speciellt om man har turen att få ha sin favorithäst när man är ute med turister till fjälls. Den här gången var vi ute i två dagar och var ute på vad vi kallar Björkfjällsturen. Underbart!

Nu finns det inte ett bär på hela hemmanet, alla ligger i frysen.
Massor av hallon, svartavinbär, trattkantareller, sockerärtor och jordgubbar ligger i frysen. Men att plocka hallon, det var med livet som insats. Oj vad jag har fallit när hallonkvistarna som jag har klängt mig fast vid för att komma åt några riktigt stora hallon har brustit. Både ett och två blåmärken har jag fått, rispade armar och taggar i skinnet. Men o så nöjd jag nu är. Nu fattas bara att jag sätter igång och pluggar lite inför tentan. Men först isterband med spenatstuvning och färsk potatis!

Tillbaks till jobbet. Har varit ledig i drygt en vecka och en halv vecka och har varit uppe i stugan.

Vi har haft våran traditionsenliga arbetsvecka, men tyvärr så kunde jag inte delta i arbetet.

Istället har jag växlat mellan att ligga i sängen och inte göra någonting annat än att gräma mig till att jag inte kunde vara delaktig i alla aktiviteter. Samt en inställd fjällvandring och tävling.

Nåja, vad är väl det mot två dagar på ammarnäs distriktsmottagning med provtagning och blodprov?! Det enda positiva med eländet var att jag nu mer inte är rädd för nålar. Eftersom jag har blivit tappad på så pass mycket blod att jag tillslut slutade att bry mig. Det är ändå bara ett litet stick.

    Sedan övervann jag även en annan rädsla. Min skräck mot hängbroar. Det gick så långt att jag stod ute och hoppade på hängbron för att få den att vibrera och på så sätt framkalla ilningarna. Tillslut brydde jag mig inte längre, och så här i efterhand förstår jag inte hur jag tordes. Jag menar jag är höjdrädd!  Men jag skyller på att jag hade feber. Nåja, nu har jag två fobier mindre!

    Sedan så kom R. mot helgen och då slutade äntligen regnet att ösa ner. Vi fördrev tiden med pizza- och tunnbrödsbak samt till att fiska, åka runt med flotten, sola och lösa sudoku tillsammans. Och när vi inte gjorde det så satt antingen jag eller Johanna inne i bagarstugan och övervakade loppisen som vi kommit på att vi skulle annordna.
Avslutade veckan med att gå ut och äta gott Wärdshuset.
Men nu är det vardag ingen, med jobb och vardagsmat.
Och promenader med hundarna, som vill ut NU.

Det är inte Mr Bean som är i farten.

Det är bara Lisa som är för sjuk för att orka cykla. Så hon tog den gula moppen till stallet. I ena handen höll hon backspegeln, i den andra gasreglaget. På huvudet hade hon hjälm, som brukligt är. Men av typen ridstil. På pakethållaren var två sadelväskor sammanbundna och ingen kunde väl tro att det var Lisa som puttrandes efter vägen kom och att hon skulle till stallet...

Jag utsätter min kropp för ett experiment.

Ska ta reda på hur många dagar man måste jobba innan febern går ner.

Har haft feber i fyra dagar nu och det blir inte ledigt förrän på måndag eftermiddag. Så det är några dagars jobb kvar. Undra när febern försvinner?

    För inte hade jag då tänkt sluta jobba, hästarna behöver mig. Och det är inte helt fel att tjäna pengar på något som är roligt, dock lite tungt om man är febersvag.

      Det har blåst kallt och snöat lite idag, så det har inte varit något vidare trevligt att vara ute. Annars så skulle jag nog ha fattat posto ute vid vägen. Började ett slag att tro nu ikväll att hon inte skulle dyka upp, men så slutligen så hörde jag det. Ett annorlunda ljud, ett ljud som inte har trafikerat denna grusväg idag och som var av klass tyngre. Nu står hon i sin nya hage och äter hö. Hon är här!

Igår fick jag mig en rejäl överraskning när jag skulle läsa tidningen.

Jag och min moster var nämligen på förstasidan!

Och inte i vilken mundering som helst inte, utan utspökad till påskkärringar med huckle och rosiga kinder med skidor på fötterna, redo att starta i påskkärringrännet som hölls på påskafton i Ammarnäs. Fick mig minst sagt ett gott skratt, för allt för tjusig var man ju inte med en stor klänning som jag dragit över mina ytterkläder, så att man fick storleken av en michelingubbe :P

Men jag hann med mer än att bara kämpa mig runt i långklänning. På kvällen serverade jag och stod i baren. Josh och hans vänner spelade och det var ösigt värre ; ) Riktigt roligt att stå i baren, men fullt upp. Det var som vanligt med andra ord. Kom inte hem förrän efter sju någon gång, dvs, jag gick och lade mig när de andra klev upp.

Resten av påskdagarna har flutit på som vanligt, tränat, försökt att sola lite, umgåtts med släkten, kört skoter och varit ute och ridit med Becca. Och nu är jag nere i Sorsele, åkte ner igår efter träningen. Men nu borde jag packa, ska till Robert efter spinningen ikväll = )