Inga krav, inget rätt eller fel. Bara en stor deg med som sväljer ens tankar. Det är terapi att arbeta med händerna, att knåda, forma och slutligen grädda. Skära en skiva rykande färskt bröd, bre på smör och en skiva ost som snabbt blir ett med mackan och så vips- Ett bett och mackan är i munnen.

 

Den 20:e april förra året så skördade jag mina första potatisar. Va falls tänker du nu, men odlar man potatis inomhus i hink så fungerar det finfint. Till min hjälp vid skörden hade jag en liten herre som glatt slet upp  potatisplantorna och bökade runt i jorden efter små, knubbiga potäter.

 

Att koka soppa på ogräs, är lite som att koka soppa på en spik.  Man tager vad man haver i trädgården och anrättar en måltid av det. Man tar revansch mot ogräsen som man tidigare slet med att få bort ur rabatterna, genom att förtära det gröna.

Nässelsoppa

2 l färska nässlor/kirskål/spenat
2 msk smör
2 msk mjöl
9 dl färdigblandad höns- eller grönsaksbuljong
1 dl grädde
1 gul lök
ev. ½ dl klippt gräslök

Gör så här:
Skölj ogräset noga och lägg i lättsaltat vatten, låt koka fem minuter. Häll av kokvattnet och låt det rinna av i en sil medan löken hackas och fräses i smöret. Vänd ner ogräset och tillsätt buljongen. Red av soppan lite i taget med mjöl, grädde och kryddor. Låt småkoka i fem till tio minuter och servera sedan med surdegsbröd, ägg och lite gräslök.

 

 

 

Fast det är klart, när jag får konventionellt odlat te så slänger jag ju inte bort det eftersom det ändå redan har framställts och hamnat i mitt kök.

Det är finfina grejer att ha egna örter att ta fram ur frysen. Bara att ta fram och smula ner i en mustig gryta eller strö över salladen. Så här i höst skördade jag rikligt med persilja från odlingen. Grovhackade och frös in stjälk så väl som blad och har numer en grön skatt i frysen...

Det börjar vara hög tid att ta hand om örterna. Så jag skördar och hänger upp på tork. Bevarar smakerna till vinterns alla testunder.

 

Om rabarbersaft är sommar på flaska så är rabarbermarmelad sommar på burk! Kan hända att det har något att göra med att jag är smått tokig i rabarberns syra, med gott är det. Än godare blir det om man blandar upp marmeladen med färska hallon från det egna snåret bakom huset samt egenodlad chili. Hallon- och rabarbermarmelad med sting kallar jag mina burkar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är tiden då rosorna doftar underbart. Nu är också tiden som man ska ta tillvara på dessa ljuvliga saker om man vill bevara lite av detta underbara till hösten! Därför lät jag blanda socker och rosenblad och ska nu bara skaka om då och då så att sockret inte klumpar ihop sig. Sedan är det bara att använda till kakor och andra söta saker!

 

I samma veva så fixade jag ihop lite lavendelsocker som görs på precis samma sätt, men av lavendel. Det jag inte nämnde tidigare är att det är bra om de får ligga framme och torka lite efter man sköljt av dem samt att eventuella insekter och kryp då kan krypa iväg för egen maskin.

Morgonmat i en enklare form, bara att sleva i sig innan man slinker ut genom dörren. Här nedan kommer min tjejkompis basrecept som man sedan kan experimentera lite som man själv vill med. Jag gillar när det är knaprigt så jag har i mycket hasselnötter, mandel och solroskärnor för den nötiga smakens skull. Aprikoser och gojibär för sötma och rågflingor för matighetens skull.

 

 

Jag är ganska stolt. Vi grejade det. Jag och Kajsa stack hål på bubblan. Vi gjorde wienerbröd och vi lyckades! Det var ett himla pill och två par händer var riktigt bra att ha tillgång till, men något vidare svårt var det ju inte! Nästa utmaning tack!

 

Istället för att svära åt ogräsen, så kan man glädjas åt dess existens och plocka in dem. Min senaste måltid bestod av en delikat soppa som jag och mina tjejkompisar kokte ihop. Det blev en himla soppa, med både ramslök och kirskål! Grovt bröd med ramslökspesto till och vi hade plötsligt en måltid bestående av sådant som andra svär åt. Men vi svor då rakt inte, utan vi lät maten tysta munnen.

 

 

Frukosten är dagens viktigaste mål, men ibland så kan även jag som är en grötmänniska ut i fingerspetsarna känna för något lättare. Då är müsli perfekt, allra bäst är den som du svänger ihop själv!

Då är variationsmöjligheterna är oändliga!

 

Naturen är ett enda stort skafferi och när man väl har öppnat dörren så vill man aldrig stänga den. Jag och Sofia öppnade denna dörr och ägnade oss åt meditation på hög nivå bland allt det gröna. Skörden blev en rågad korg av ramslök. Du vet att du hittat rätt när det luktar lök och smakar lite vitlöksaktigt, då vet du att det är ramslök du äter. Som du hör anser jag det inte alls som ett ogräs, utan en grön tingest som kan användas till massor i matlagningsväg!  Soppa, paj, risotto eller varför inte pesto!

 

Vårens nyttigheter på burk, direkt från naturen och miljövänligt så det förslår!

 

När jag är sugen på något gott så brukar jag mixa favoritbären med lite mjölk. Inget mer krävs och när jag vill göra det extra lyxigt så smaksätter jag den med vaniljstång och häller upp i cocktailglas! Skål på dig!

 

Varannan tisdag så bubblar hela mig. Jag älskar nämligen Tisdagsfiket, för att baka gör mig glad och att sedan sälja fikat som föreningen gjort känns ännu bättre! Igår hade vi kärlekstema och kärleken fullkomligt flödade bland kakfaten! Men nu tänkte jag att jag skulle låta mina bilder få berätta resten…

Nu på vintern älskar jag att komma in och värma mig med en mustig soppa. Idag blev det min favorit med ingefära, citron och morot är! Gudagod skulle jag vilja kalla den! Extra bra blir det med ett färskt surdegsbröd till, men vanligt bröd går givetvis också bra. Huvudsaken är att man kan skrapa ur den sista skvätten i skålen!

 

Fina Jonas svängde förbi med ett nybakt surdegsbröd!

 

 

Jag är en sparsam person. Jag är en samlare uti fingerspetsarna och därmed ingen som gillar att kasta saker. Så när hösten slår till så går mina celler i spinn, det är lagringstid. Likt en ekorre far jag då fram med världens fart- Plockar svamp och bär, syltar, saftar och gör inläggningar.

Problemet kom nu i höstas var att jag hamnade ute på den skånska slätten och mina gener visste inte riktigt vad de skulle ta sig till. Så glädjen var total när de jag hyr utav frågade mig om jag möjligen var intresserad av lite plommon. Jag tog inte två eller tre, utan jag som är höjdrädd stod på en stege och balanserade för att försäkra mig om att samtliga plommon hamnade i min korg. Plommonträdets ägare är nämligen inte alls förtjust i plommon, så jag fick ta så mycket jag ville. Alla dessa plommon resulterade i ett antal burkar med sylt. Hemkokt plommonsylt med vaniljstång det är grejer det!