Efter allt kransbindande fanns det fortfarande lite naturmaterial i form av kvistar, lärkkottar och olika sorters mossa kvar, material som kändes alltför skadligt för att skicka ner i kompostpåsen och som därför fick göra blockljusen sällsap på zinkfatet.

Daniela gjorde sin stomme av tidningspapper, men eftersom mossan var lite fuktig blev kransen efter en stunds hängande lite avlång. Men det var enkelt åtgärdat, det var bara att rätta till formen och låta den ligga plant tills den torkade. 

Daniela har förmågan att få till det så att det ser så där operfekt perfekt ut. Lite rufsigt och vild, så som skogen är, men samtidigt lyckas få till det så att det blir vackert. Daniela är liksom lekfull och kreativ när hon jobbar med händerna och har hela tiden en tanke med varje kvist. Hade jag försökt på mig något liknande hade resultatet då rakt inte blivit lika tilltalande!

Detta är resultatet av mina vedermödor- Jag kan inte få till det där rufsiga, utan när jag skapar blir det mer strikt. Om nu en krans i naturmaterial kan vara strikt, men jag ni fattar. Tänk fyra tårtbitar, varav tyngdpunkten ligger på ena, nedre, kvarten och flörtar lite med motstående, övre, kvart i cirkeln.