Give a little bit
Min nya dator rasade samman, eller enligt Dell var den gammal. 101 dagar hade den på nacken. Men det är bara ett litet obetydligt problem, det finns de som har det betydligt värre. Det finns de som saknar ett tak över huvudet, ett varmt mål mat och känslan av att känna sig behövd och älskad. Jag har lyxen att kunna checka av alla punkter, men jag vet samtidigt att många har det sämre. Så jag försöker att ge och faktiskt bry mig. Det är det lilla som räknas. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
Min kusin Johanna skriver väldigt fint om detta, samtidigt som hon nämner lite av problematiken kring Jante. Att det skulle vara skryt att göra så. Visst kan jag förstå att vissa tycker det, men låt de då tycka så. Det är sannolikt inte den hemlöse som man just har försökt hjälpa en gnutta som tänker just den tanken. Tänk om alla faktiskt skulle få för sig att göra något, tänk vilken fin värld vi skulle leva i!
Jag har spunnit loss kring detta tidigare, så om du är intresserad av att läsa mer så kan du klicka HÄR och HÄR.
Så bra skrivet! Ja, Jante får tycka bäst de vill.
Imorgon tänkte jag ta mig an din bloggutmaning, ligger lite efter på uppdateringsfronten känner jag:)
Övningen jag gör med barnen går till såhär: När jag slår på musiken får de antingen springa, smyga eller gå på olika sätt som antingen jag eller de bestämt. När jag pausar musiken så stannar de i en staty som jag ropar ut, exempelvis sort träd, pytteliten buske, krokigt träd osv. Min tanke är att de ska lära sig lyssna och stanna med sin kropp på ett givet kommando, samt träna sig i att utföra olika rörelser som lockar fram olika rörelsekvalitéer. Någonting sådant, hängde du med?:) Hur går det för dig mitt i allt julande? Kram
