Vi drar till fjällen!

Snart börjar vi rulla norrut. Volvon är packad och allt är klart. Sambon går på semester alldeles strax och då far vi! Jag är så pepp på att få komma hemhem. Jag riktigt längtar! Efter snö, vänner och blöta nosar. Att laga mat över öppen eld. Baka tunnbröd i bagarstugan. Skida en sväng. Bege sig ut på små utflykter. Att bara ha ett stenkast till stallet. Vi ska bara vara. Tillåta oss att landa i oss själva, efter ett hektiskt slut och en kanske ännu intensivare start på det nya året som kantats av tuffa besked. Så detta ser jag verkligen fram emot! För att ge en hint om vart vi är påväg, så kan jag varmt rekommendera en video som min forna klasskamrat Erik Nordenström har skapat. En väldigt finstämd liten film och jag bara älskar slutet, med bror min. Finaste bror och älskade Ammarnäs <3. Nu ska jag banne mig ta och börja rulla dit! 

 
Ett hett tips om du längtar efter snö och Norrland, är att surfa in på Youtube och kolla in några av Erik & Jonas andra filmer, så som Livet på en planka (Se skärmdump ovan).  Eller så kan du helt enkelt klicka här, så länkas du dit. Sevärt!
 
P.s: Eftersom jag nog kommer ha fullt upp med att njuta, så har jag förutseende nog laddat med ett helt gäng tidsinställda blogginlägg. Så även fast jag är ute och far, så kommer bloggen att uppdateras näst intill dagligen. Bara så du vet!
 
 
 
 
 
 

Vi skulle till Köpenhamn, hamnade i Degerfors

Besvikelsen var total när jag fick influensan och tvingades ställa in min och Marjas Köpenhamns trip. Marja ska gifta sig i sommar och klänningsjakten är därmed i full gång. Hon fick så ett tips här för ett tag sedan av en bekant att Degerfors var ett klänningsmecka för fest- och bröllopskläder. Så efter ett kort samtal bestämde vi oss för att bege oss ut på roadtrip och sammanstråla i Degerfors. Vi hamnade alltså inte i Köpenhamn, utan Degerfors. Jag kan villigt erkänna att det kändes lite som ett nerköp, när jag rattade Volvon mot Degerfors. Men oj, så fel jag fick! För ska man köpa klänning så bör man lägga Degerfors på minnet!

 

De hade allt för bröllop och fest! Både för henne, honom och de små. En storstilad entré med fantastiska soffgrupper ledde in en i självaste butiken. Två rum för bröllopsklänningar, lika många rum med festklänningar, ett rum med herrsaker, ett rum med barnkläder, ett rum med skor samt en smyckesstudio. Det kändes som att man hamnat i Alice i Underlandet när man traskade in i denna storstilade butik i lilla Degerfors! Förutom att lokalen var mäkta imponerande, så var personalen supertrevlig och det bjöds även på gott fika, som med fördel avnjöts i någon av de förtjusande soffgrupperna. Jag ville helst av allt köpa med mig någon av soffgrupperna, Marja sneglade tur nog mest på klänningarna.  Det var en sky av tyll och spets och klädda knappar i miljoner inne i provrummet. Trångt och trevligt hade vi det från att de öppnade till dess att affären stängde. För att inte avslöja allt för mycket av denna skojiga dag, så låter jag några vackra närbilder tala. 

 
 
 

Täljstenskaminen

Under projekt sänghörna önskade jag mig hett en verkstad eller åtminstone några extra rum så att man slapp få byggdamm precis överallt. Till viss del blev min önskan hörd, för vi har fått tillgång till en bekants garage/verkstad. Nu har vi inte bilat dit bort för att snickra, men vi har varit där och fixat med en annan sak…
 
Jag och sambon tog med oss en täljstenskamin sist vi var nere på Öland. Den har stått på min släktgård, men tagits ur bruk och sedan bara blivit stående. Jag som både besökt och jobbat ett stenkast från Handöl (Enaforsholms Fjällträdgård) var såklart glad att det var en Handölskamin, då de lagt ner tillverkningen i Handöl. Trots att vi då rakt inte har plats för någon kamin här och nu, så fick denna kamin ändå följa med oss ut på äventyr! För även om kaminen inte kommer att sättas i bruk imorgon, så är det ändå bra att den är färdig restaurerad den dag då vi faktiskt vill och kan koppla in den. Därmed så har Projekt kaminrestaurering har löpt parallellt med snickrandet i lägenheten. Sågspån och blästersand, det är vad jag har haft i håret den sista tiden. 
Dubbla glasögon, det är grejer det! Munskydd och hörselkåpor är två andra måsten, här på en arbetare som ännu inte skridit till verket.
Några av alla kamindelar som har fått sig en genomkörare
Vänstra hörnet har fått smaka på blästersand
 
Hela kaminen har plockats isär, alla täljstenar har våtslipats och kaminens järnram har också fått sig en översyn. Ramen fick först smaka på slipmaskinen, innan slutfinishen gjordes med blästermaskinen. Var himla glad att vi fått uppta halva garaget, för oj vad det har flugit blästersand! Trots munskydd har man varit alldeles svart om nosen när man kastat in handduken för kvällen. Nu är dock allt grovjobb undanstökat och vi är inne på tredje vändan med spissvärta. Håller även på och hör oss för vart man kan få tag på glimmer till luckan samt för en dialog med stenhuggaren kring de två stenar som farit illa av tidens tand. Sitter just Du på tips kring detta så är du hemskt välkommen att skriva en liten kommentar!
 

Prinsess-semlan

I fredags firade jag och sambon med semla, men sedan finns det i Ture Sventos värld inte heller några tillfällen som inte kräver sin semla. Om det var en semla eller inte går såklart att diskutera. Det var ett bakverk i alla fall, fast Ture Sventon hade nog inte gått med på att kalla det Temla…

 

För ett par veckor sedan poppade den upp ur flödet på Instagram, Prinsess-semlan. Jag som gillar både prinsesstårta och semlor tänkte att det skulle vara roligt att provsmaka, bara för att ha gjort det. I fredags var så dagen jag traskade ner till kondiset och plockade upp två pösande bakverk. Jag hade precis bockat av en inlämning i en av mina distanskurser och kände för att fira. Detta hade jag förutseende nog känt på mig redan dagen före och därmed varit nere och beställt två laktosfria prinsess-semlor.

 

 

Hur smakade det? Tja, jag föredrar en vanlig semla alla dagar i veckan under februari. Att modifiera en semla så att man får mindre mandelmassa till förmån för sylt tyckte jag inte var någon höjdare. Det blev för mycket, för sött. Så efter att ha smakat petade jag helt sonika bort sylten. Marsipanen då? Låt mig säga det direkt, marsipan gifter sig inte förträffligt med kardemumma. Det är inte ens ett halvbra äktenskap, jag tror att båda parter är olyckliga. Att däremot dra av marsipanen och äta den för sig var däremot helt okej! En annan sak som jag inte var överförtjust i, var att man lyft bort det bästa i en prinsesstårta, nämligen vaniljkrämen. Det där gottiga som brukar göra grädden sällskap inuti tårtan fattades! Summa summarum är att jag inte tyckte detta bakverk var någon hit, inte ens i närheten. Att korsa två av Sveriges poppuläraste bakverk blev ingen succé enligt mig. Men det var kul att provsmaka, men jag kommer aldrig igen välja att äta detta bakverk två dar i rad (jag orkade inte äta upp min semla, så jag sparade halva till dagen därpå).

 

 


Som man bäddar får man ligga

Projekt Sänghörna medförde att det var byggdamm precis överallt! Allt förutom soffan, som vilade under ett stort skynke, var täckt i några millimeter damm. Jag hade damm och sågspån i håret, i näsan och mellan tårna. Pelargonerna skrek från fönsterbrädorna att de höll på att dö, cellulosa går icket att dricka! Travarna av udda assietter och allt finporslin som i omorganisationen fick flytta ut ur vitrinskåpen, såg ut som de inte blivit använda på ett sekel. Porslinet belamrade för övrigt hela köket, så de dagar projekt byggkaos ägde rum åt och sov vi på golvet.

 

Det var lite som Tetris i storformat, flyttade man på en sak behövde man omplacera något annat. Mitt i allt byggkaos, så slog klockan plötsligt sju. Som genom ett mirakel blev några kvadratmeter golv renskurat och en madrass kånkades ut från förrådet. Klockan 19 slutade oväsendet och Skam tog vid. Under några dagar i januari maratontittade vi nämligen på den omtalade ungdomsserien. Tre säsonger på fyra dagar, så lång tid tog det även att vänta in att spackel och alla lager med målarfärg skulle torka. Och så hux, flux så var sängen klar!

 
 
 
 

Projekt sänghörna

Jag och sambon plitade i början av året ihop en liten lista med gemensamma mål för 2017. Ett av målen var att ordna en ordentlig sänghörna. Då lägenheten inte är så stor, behöver vi tänka kvadratsmart och nyttja de kvadratmetrar som vi har. Projekt Sänghörna, med en platsbyggd säng, tog så form. Givetvis med förvaring undertill, så att sambons dragspel och alla mina pysselsaker skulle få någonstans att bo...
 
Vardagsrummet blev byggarbetsplats
Total belamring!
Skruva ribbotten
Sängstomme på plats, det börjar likna något!
Glada snickare!
 
 

Utvärdering

Inför 2016 hade jag en mängd nyårslöften, vissa har jag uppfyllt och andra har jag knappt påbörjat. Men det är också lite syftet med att ge sig själv flera nyårslöften, för då gör det ingenting om man inte lyckas uppnå dem alla. Man har liksom presterat ändå, för vissa saker har man faktiskt helt kunnat bocka av och andra mål kanske man kom en bit på vägen med. Såhär nästan en månad in på det nya året, så tittar jag i backspegeln över året som gått och mina mål jag hade. 

 

Det kan vara lätt att bra skriva ner ett gäng mål, lite mer krävande är det allt att både uppnå dessa mål samt även att vara så rak och kunna utvärdera sig själv. Vad av det man faktiskt lovade sig själv har man åstadkommit? Här är min utvärdering av 2016 års mål, en lista som i sin helhet hittas här.  

 Saxifraga longifolia

 

1) Jag besökte ett flertal platser som jag aldrig tidigare har besökt, bland annat Kungsleden sträckan mellan Nikkaloukta- Kvikkjokk. En handfull platser i Nordnorge när vi åkte Hurtigruten. Vadstena under boksläppet av en trädgårdsroman. Sveriges högsta berg som erbjöd en fantastisk utsikt som fick mina ben att vika sig. Det är några av alla de platser jag besökte under 2016. Dock blev det ingen Englandsresa.

 

2) Jag och sambon har inrättat en vana att dricka morgonkaffe på sängen varje morgon, en stunds njutning innan dagen drar igång på riktigt. Vi äter alltid middag med tända ljus, nu i vår nyrenoverade lägenhet. Så jag tycker nog att jag/vi blivit bättre på att njuta av de mest vardagliga ting.

 

3) En skönlitterär bok i månaden lyckades jag inte ens nästan med, totalt blev det fem stycken. Men sedan tillkom det några löpmeter med facklitteratur- Hej master i landskapsarkitektur!

 

4) Jag må kanske inte ha ridit så mycket mer regelbundet under 2016, men jag har ridit mer än 2015. Därmed så är jag ändå nöjd med mitt mål, men siktar såklart på att komma igen ännu starkare 2017!

 

5) 6 stycken krönikor visade sig vara ett mycket rimligt mål! Det var nämligen exakt så många jag skickade in till tidningen. Dessutom plitade jag ihop en artikel.

 

6) Jag sover fortfarande länge och tungt närhelst jag får chansen. Magontet har dock gett med sig något, mensvärken har dock blivit ännu värre.

 

7) Ingefärsshotsen glömdes bort, det blev kanske 14 stycken eller så, men rakt inte 52! Jag har dock inte dragits med så många förkylningar. Att jag drabbades av influensan nu i januari 2017 tycker jag inte räknas. 

 

8) Regelbundenheten blev det si sådär med, men blogginläggen blev desto fler! Totalt blev det 124 stycken, så utslaget över ett helt år blev det 2,38 stycken per vecka. Målet var 2 per vecka och det uppnådde jag, fast det blev inte så regelbundet som jag hade hoppats. 

 

9) Målet för 2016 har blivit förlängt till 2017! Förra året testade jag inte ens att göra 2 chins, än mindre tränade jag inför att kunna göra det. 

 

10) Varken en eller ett dussin klänningar blev det. Symaskinen gick nämligen sönder efter att jag sytt draperier till hallen och när den väl kom tillbaks från lagning hade jag så mycket annat att göra att det aldrig blev av. Men mönstret har jag och viljan finns, så detta mål kommer jag också att ta med mig till 2017. 


DIY: Skapa med plastblommor

Plastblommor må jag vara smått allergisk mot gällande att ha i krukor och vaser, för där vill jag som trädgårdsingenjör ha äkta vara. Men när det kommer till pyssel så är plastblommor helt fenomenala!

 

 

En sak som jag alltid har span på när jag går på loppisar är fina plastblommor. En kul grej att är att piffa hårnålar eller hårspännen med fina plast blommor. Med hjälp av lite ståltråd, så får du blomstren att fästa. Är du orolig att blommorna ska trilla av så kan man använda både lim och ståltråd, vilket blir lite som hängslen och livrem. Personligen gillar jag ståltråd till hårnålar och lim till hårklämmor och hårband. För en handfull år sedan hittade jag även en ljusslinga på loppis och lyckades pillrade dit en blomma på varje lampa (har dock inte än lyckats hitta åt några bilder från detta pyssel, men det kanske kommer). På så sätt fick jag en flera meter lång blomstergirlang mitt under smällkalla vintern!

 

En annan sak som jag inte förverkligat än, men som jag drömmer om, är att hitta en snygg lampstomme att klä med tygblomster. För den kredden kan plastblommorna faktiskt få, de vissnar aldrig och börjar inte heller sloka när de väl kommit upp i håret. 

 

Kvinnokampen fortsätter

Förra julen upptäckte jag Fröken Frimans krig (läs mer om det här & här) och blev helt fast. Jag och alla andra som förälskat oss i serien, fick sedan snällt vänta ett år på den 3 säsongen vars första avsnitt släpptes på juldagen. Spenderade två mornar med att sörpla kaffe och titta på fröknarna, samt förstås inspireras av den fantastiska inredningen! Vilka färgsättningar alltså!

 

Jag är inte mycket för att se om saker och ting jag redan har sett, men jag var sugen på film nu när jag är sjuk, så jag har börjat att se dokumentären ”Kvinnorna på fröken Frimans tid”. Så här långt tycker jag den är bra, även fast jag självklart kan hålla med om i kritiken att samtliga som bidragit till produktionen borde lyftas fram. Det har bland annat varit lite skriverier att man använt sig av två framstående kvinnoforskares arbeten, vilka man inte omnämner i dokumentären. Sanning eller ej, så tycker jag ändå det är en spännande dokumentär, så kika in på SVT Play innan den och Fröken Frimans krig tas bort.

 

 

 

 

 


Tea for the Tillerman

Innerlig sång, behagliga melodier. Wild world har jag för mig var en av låtarna som gjorde att Cat Stevens slog igenom där på 70-talet. Denna klassiker går hur som helst varm på lp-spelaren idag och jag hostar på. Vi är en icke samstämd duo. 

 
 

En vecka i mitt liv

Detta skulle bli årets, så här lågt, bästa vecka- Spännande föreläsningar och studiebesök, våffelhäng med vänner, testund med ett gäng andra och hänga med Bexi på Garaget (det är inte en kall och ruggig verkstad, utan en av Malmös mest välbesökta mötesplatser). För att inte tala om mina storstilade planer om att guida Emily, min nya kombo, runt i Malmö. Vare sig hon ville det eller ej, hade jag som målsättning att visa upp Sverige och Malmö från sin allra bästa sida. Gudomliga bakverk på Hollandia (Malmös äldsta kafé), strandpromenad och kallbad på Kallis, skådande av Turning Torso, ett glas på Söder om Småland, matmarknad på Möllan...Det finns så mycket att upptäcka! Le grand finale skulle bli en resa över till Köpenhamn med en väninna som ska gifta sig till sommaren. Hade Googlat Köpenhamns tips, spanat på klänningsaffärer och hittat ett gäng loppisar, utifall att vi skulle hitta den perfekta klänningen omedelbums och skulle ha massvis med tid att utforska Köpenhamns utbud av vintageklänningar. Jag hade verkligen sett fram emot denna vecka!

 

 Vy från sängen
 

Jag behövde nästan nypa mig i armen för att se så jag inte fantiserat ihop hela veckan. Men det var sant, fram till dess att jag ställde in allt. Eller tja, jag hann med måndagens och tisdagens föreläsningar och studiebesök. Men sedan när jag blev ”ledig”, fick min kropp det ovälkomna besöket av influensavirus och sen var det adjöss med alla andra planer.  Det är så himla typiskt mig att totaldäcka när det ska till att hända massor av roliga och spännande saker! Så här ligger jag nu, invirad i lägenhetens alla täcken och filtar. Känner mig som 100 år, med muskelvärk och ett huvud som bultar. Svullna ögon, snuva, smärta bakom bröstbenet, halsont, hög feber och en hosta från helvetet. Kort och gott så kan jag checka av Vårdguidens samtliga kännetecken för influensa. Det fina i kråksången är att febern vanligtvis ger sig efter 3-5 dagar. Eftersom jag snart går in i mitt fjärde dygn med kalashög feber så måste det betyda att jag snart kan fungera som vanligt igen, så jag hoppas innerligt att Vårdguiden har rätt! En annan bra grej är att jag har sjuk träningsvärk i magen, känns som jag gjort hundratals situps! Det ni, det är inte dåligt att köra ett helt magpass utan att röra sig ur fläcken! Tror kanske att jag ska be Emily (min räddare i nöden) gå ner och köpa lite lättsaltade chips- tänker att det kan vara en bra grej att bryta min ofrivilliga fasta med. Jag menar, man måste övergå från flytandekost någon gång…Nu är det hög tid att sova igen, tror att detta får bli dagens prestation, för jag har ju faktiskt snart varit vaken en hel timme!

 

Dagens tips!

I Skåne har det faktiskt redan nu börjat spira, men inte ur snön. Här skådas nämligen mycket sällan snö. Men så är inte heller dagens tips, en trädgårdsroman, av söderländsk härkomst. Det som spirar ur snö är nämligen i allra högsta grad rotad i Norrland bland snödrivor och midnattssol.  

Hamamelis x intermedia  'Pallida'- Hybridtrollhasseln visar sig som små solar i parken.
 

Missade du inlägget om boksläppet i Vadstena, så skrev jag om det här. Jag må vara partisk eftersom jag känner författaren och dessutom har haft privilegiet att korrekturläsa denna trädgårdsroman. Men för alla som gillar trädgård så kan jag varmt rekommendera boken. Den har mikroförökats på bokförlags laboratoriet och finns att köpa på Bokus. Så om du inte redan gjort det, skaffa dig ett exemplar och dröm dig bort till grönare tider. 

 

P.s: Inlägget är inte sponsrat!


Fram & tillbaka

Jag fortsätter åka fram och tillbaks i landet. Lämnade Linde imorse, svängde förbi Örebro och hamnade på kalas, innan sambon körde mig till tåget. Sitter nu på tåget ner mot Malmö och har just haft personalbyte här i Göteborg. Föreläsningsvecka x 2 stundar, så ryggsäcken är fylld både på bredden och höjden. Proppfull skulle man kunna säga att ryggsäcken är… För jag hoppas kunna varva plugg med lite äventyr!

Bjuder på ett gäng suddiga bilder från mitt lilla krypin i Malmö.
Såhär bodde jag under större delen av min studietid. 
Jag har fortfarande kvar mitt rum, men de flesta av blomstren har fått flytta med upp till Linde. 
 

 
 

Gå på kondis

Gamla konditoriet i Vadstena är verkligen värt ett besök! Jag och sambon blev så förtjusta i stället att vi besökte det två gånger under vår tredagars vistelse i Vadstena!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Längs storgatan i Vadstena hittas två kaféer i gammeldagsmiljö, det ena av dem heter Gamla konditoriet. Där hittas ett brett utbud av bakverk, en uteservering som har öppet sommartid och mysig inredning med udda kaffekoppar, omaka möbler och en kakelugn. Stor rymlig toalett, bra utbud för allergiker, vettiga priser och trevlig personal. Kan verkligen rekommendera detta kafé!

 

Gå i kloster

Jag la allt mitt krut på en artikel i tidningen, att jag helt glömde bort att skriva några rader om höstens boksläpp. Ett event som ägde rum i dagarna tre i Vadstena.  

 

Måndag den 14 november 2016 checkade jag och sambon in på Birgittasystrarnas gästhem. Vi hade nämligen fått äran att närvara på boksläppet av “Det som spirar ur snö”. Min vän tillika mentor och forna handledare, Mariana Mattsson, har skrivit en bok som till viss del utspelar sig hos Birgittasystrarna i Vadstena.  Mariana har nämligen själv spenderat ett år innanför klostermurarna i form av postulant, då när drömmen om ett nunneliv ännu spirade.

 

Väl framkomna där på måndagen inledde vi vår vistelse med att prova ett av stadens kaféer, Rådhus konditoriet. Stärkta av socker och koffein, checkade vi in på klostret innan vi begav oss ut på stan för den stora underklädesjakten, då min gigantiska packning visat sig innehålla allt förutom underkläder! Efter kvällsmaten blev det pyssel inför det kommande boksläppet dagen därpå. Den dagen var lugnet före stormen, då kristallglasen diskades och klostret gjorde sig redo för att ta emot den utvalda skaran av trädgårdsmänniskor som blivit inbjudna.

Birgittasystrarnas gästhem
 
Vadstena slott
 
Små kullerstensgator och fantastisk arkitektur
 
Små, mysiga butiker
 
 Röda tornet
 
'
Vadstena klosterkyrka, även kallad Blå kyrkan 
 
'
 
'

Tisdagen värmdes upp med ytterligare en sightseeing tur i Vadstena, med julklappsköp och provsmakning på ett annat av stadens kaféer, Gamla konditoriet. Ett ställe som jag föll pladask för, så inom kort kommer det ett inlägg om det kaféet. Sedan var det dags att svida om! Trädgårdsfolk minglade med nunnor innanför klostermurarna. De inbjudna fick lyssna på smakprov ur romanen som utspelar sig i Akkatjärn, en fiktiv plats som har vissa drag av Ammarnäs, något som trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson noterade på sin blogg.

 

Boksläppet var planerat som så, att alla som ville kunde delta i nunnornas dagliga böneverksamhet. Emellan bönerna serverades det god mat och fram på kvällen bjöd Larsviken på tilltugg. Chipsen som serverades i pappersstrutar fick samtliga besökare krydda själv med egna kryddblandningar som Mariana rört ihop. En väldigt trevlig dag med många skratt och en hel del mingel för trädgårdsingenjören i vintageklänning. 

Den tredje och sista dagen blev det den stora avresedagen. Jag och sambon som inte hade fullt lika lång resa som de andra framför oss, tog en långpromenad efter att vi sagt adjö till alla.

 

Min profilbild

Fröken Tö


Kallas hon, men heter egentligen Lisa. Hon är trädgårdsingenjören i vintageklänning och blommor i håret. Hon har hjärtat på landet, men bor i stan. Hon som älskar blomster, resor och pyssel. KONTAKT: lisajonsen@gmail.com alt. 076-8184973
Medlem i Better Bloggers
RSS 2.0