Framgångsreceptet

Jag har alltid varit lite av en samlare, gällande mångt och mycket. Julen 2004 fick jag en receptbok av min kusin. Däri hade hon börjat skriva in hela släktens favoritrecept, men lämnat tomma sidor för mig att fylla i. Den dagen började jag leta recept och har sedan den dagen gjort. Inte letat som i att jag aktivt letar, men undermedvetet är jag ständigt på uppmärksam vid nya receptmöten. Jag gick verkligen helt upp i spinn den där vintern när jag jobbade på Farbror Elofs Skafferi, för då fullkomligt exploderade receptsamlingen.!Har till exempel aldrig stött på så många olika sorters sill, recept som jag självklart plitade ner. Jag river ibland ut recept ur tidningar som jag klipper och klistrar med. Alternativt så plitar jag ner ett fotograferat recept eller en upplevd smakkombination och kanske ritar en liten illustration till. Det är sådana saker jag sitter och pysslar med ibland om kvällarna. Nu måste jag dock skaffa en till pärm om jag vill utöka receptsamlingen, för annars så briserar nog snart mina pärmar!

 

 
 
 

Brodera mera!

Bror önskade sig ett korsstygnsbroderi i födelsedagspresent och jag som är glad i att sy korsstygn nappade förstås omedelbart! Blev dock lite mer tveksam när jag fick höra exakt vad han ville ha broderat, men tillsammans med en ram bestående av gammalt hjässevirke, så fick den ändå en lite mildare touch. Ramen kan jag själv inte ta åt mig äran för, utan det är min möbelsnickrande sambo som fick rycka ut. 

 
 
 
P.s: La till den gröna rankan precis där på slutet, så det är därför nål och tråd sitter kvar. 
 
 
 

Inte bara bars

Precis som jag förutspådde när jag bakade proteinbars inför fjällvandringen, så höll sig barsen med ägg sämst (hur man bakar proteinbars skrev jag om HÄR). Lite trist att kånka runt på alla dessa bars, för att efter någon dag upptäcka att hela den satsen hade möglat. Fjällvärldens fauna fick den dagen sig ett rejält proteinmål, med en touch av grönt fluffigt ludd. De två andra sorterna, Proteinbar á la chokladboll samt kardemumma, frön och nötter gick verkligen hem. Den först nämnda var som att käka en lite torrare chokladboll. Men så hade jag inte heller i något fett vid tillagningen, så det är inte så konstigt. Fettet bytte jag ut mot värmebeständigt proteinpulver, så den mastiga känslan infann sig ändå efter ett par tuggor. Jag som är svag för choklad tyckte bäst om den sorten, för det kändes som att man hade ätit en hel lunch efter man tuggat i sig en. Den andra sorten däremot var fruktigare och lite sötare samt inte lika knastertorr och föll Nils mer på läppen. Tre sorters bars, två favoriter som vi definitivt kommer att göra igen!

När man är ute till fjälls så behöver man energi!
 

Ett steg är början på en sjumilafärd

Så är hösten här, med klar luft och färgsprakande färger. Jag har börjat studera igen och läser ett masterprogram inom landskapsarkitektur. Programmet som sådant heter Outdoor Environments for Health and Well-being och är på distans. Så en gång i månaden har jag veckoträffar nere i Malmö, men resten av tiden spenderar jag här i Lindesberg, när jag inte sitter på tåget eller i bilen vill säga.

Men tänkte att jag skulle dela med mig av en liten bildkavalkad från förra kursträffen (Läs: första). Solrosorna blommar för fullt borta i sortimentet och sprider glädje till både människor och djur.

I Skåne är det i högsta grad sommar fortfarande, så det blev en glass nere vid kajen efter jag lyssnat på en föreläsning om hur hjärnan fungerar. Hjärnan meddelade nämligen där i slutet av dagen, att den var överhettad och behövde glass,

 

 
En annan dag drog jag och Robin hit för att köpa pizza, stans bästa pizzeria med en riktig vedeldad ugn. Den sena middagen intogs nere på stranden tillsammans med Linus och Daniela. Kvällen slutade med att jag liftade hem med Robin och njut av kvällssolen från pakethållaren.
 
 
 
 

 


Golden milk

Jag hade för mig att jag skrev ett inlägg om det i somras, men jag kan rakt inte hitta åt det! Så här kommer det som jag tänkte skriva, ett litet inlägg om guldmjölk (golden milk).

 

För en handfull år sedan fick jag ett presentkort på en ayurvedisk matlagningskurs i Stockholm. Jag passade på att utnyttja presentkortet dagen efter en bal på Karlbergs slott. Innan tyckte jag att det var bra planerat, men det tyckte jag inte där på morgonen när jag fick springa för att hinna in genom dörren innan klockan slog nio. Nåväl, ett av de recept som jag uppskattade mest på hela matlagningskursen var den gyllene mjölken. Receptet föll dock ur minnet, tills jag nu i sommar kom på mig själv med att känna ett sug efter just denna dryck.

 

 

En av ingredienserna i denna magiska dryck är färsk gurkmeja. Inom den österländska traditionen har gurkmeja använts i tusentals år och är högt värderad för sina medicinska egenskaper. Golden milk, eller turmetic latte som drycken också kallas, består av mandelmjölk, gurkmeja, kryddor och dadlar. Den kan drickas varm som kall, jag själv föredrar dock att dricka den varm. Den värmer gott ruggiga höstkvällar när mörkret sänker sig utanför fönstret.

 
 

Attacken

Från ingenstans kom den, eller de, för det måste ha kommit in ett helt gäng. Jag och Nils var borta och när han kom hem så upptäcker han till sin fasa att de flesta växterna saknar blad! De är bladlösa! Min sommarmurgröna till exempel, som näst intill har motat ut oss ur köket, var helt bladlös! Fikonträdet, alla pelargoner och resten av växterna hade de också gett sig på. De måste ha kommit in genom vädringsluckan i köket och sedan glatt smaskat och skitat ner. För det såg verkligen för bedrövligt ut- Blommorna saknade blad och överallt låg det larvskit. 50 stycken 3 centimeterslarvet plockade min sambo bara så där i ett svep, 50 stycken!!!

 
 
 

Förövarna bekämpades med rikliga mängder med kaffesump samt kanel, så det luktade nästan lite fikaaktigt i hela lägenheten. Och nu är larverna tack och lov borta och jag hoppas att de aldrig någonsin kommer tillbaks! Mina växter har för övrigt fått ny jord och näring, så samtliga skjuter nytt och det är hopp om livet, även för sommarmurgrönan som blev helt nerklippt.

 

Loppissommaren

Sommaren har bjudit på ett antal loppisfynd. Jag har ramlat över dem lite varstans, så som i en lada mitt ute i ingenstans, hos en bekants farmor och så vidare. Bland annat så har jag kommit över en hel del fint porslin. Men även glasburkar, en och annan kakburk, ett helt gäng kakformar samt någon kofta har jag lyckats släpa med mig hem. Till min sambos stora förvåning så orkade vitrinskåpet faktiskt svälja allt som jag drog hem i porslinsväg. Han hävdar dock att det börjar bli aningens fullt…

 
Den stora flaskan, på den undre bilden, använder jag som vas. Just nu står däri några aroniakvistar som börjat skifta i rött. Av presenttekniska skäl så syns dock inte alla loppisfynd på bilderna, men ni kan räkna med att få se resten av fynden i framtiden!
 
 
 
 

Blåklockan

Sprang på en vas här i sommar, älskade formen men var inte alls förtjust i färgen. Tyckte ändå den var värd en femma, så den fick följa med hem som ett pysselprojekt. 

 

Tänkte att går den inte att rädda med lite sprayfärg så är ingen större skada skedd. Precis som jag misstänkt så var de på färghandeln inte supernöjda över att få höra att jag ville måla på en glaserad yta. De trodde inte att vanlig färg skulle fästa. Skulle något bita på en sådan yta behövde jag först slipa den ordentligt och sedan spraya på med sprayfärg, då skulle det kanske fungera. Urvalet var inte enormt på färghandeln, men jag traskade i alla fall ut med en blå kulör. Hade helst av allt velat ha en något mörkare och mer dov nyans, men eftersom jag ville skrida till verket direkt så fick det bli den enda blå nyans som fanns inne.

Är rätt så nöjd över förvandlingen och hoppas att färgen ska sitta kvar även efter jag fyllt vasen med vatten… För det där med att slipa bort glaseringen var inte det lättaste. Försökte lite halvhjärtat rugga upp ytan med ett sandpapper (glaseringen satt som berget), rengjorde därefter vasen med aceton (hade ingen målartvätt hemma och färghandeln hade stängt för dagen) och sprayade sedan på tre lager med färg. Den bruna glaserade vasen i form av en klocka är numer en blåklocka! 

 

 

 
 
 

Smaken av Lofoten

Vi tycks oss baske mig aldrig ta oss till Å. Inte så att jag nu har rabblat hela alfabetet i mina tidigare inlägg, utan att Norgeturen med Hurtigruttresa, Kabelvåg och roadtrip drog iväg rejält. Men då ska gudarna veta att jag sållat som bara den för att krympa ner bildmaterialet till det som faktiskt publiceras. Nåväl, håll i hatten för nu har vi anlänt till Å!
 

Vid slutet av E10, så hittar man Å. Där parkerade vi bilarna och tog en liten promenad längs vandringsleden som följer bergen ner till Lofotens sydspets.
 
 
 
 
 
Löpmeter efter löpmeter av torkställningar skymtades näst intill i varje by.
 
Här hänger det som ska bli torrfisk
 
Men rätt så snart blev vi hungriga och begav oss mot middagsbordet. Middag på en fin restaurang väntade. Restaurangen hette lämpligt nog Smaken av Lofoten och vette mot fiskekajen, så utsikten gick inte att klaga på. Inte heller maten eller det som serverades i glaset. Allt var tipptopp! 
 
 
 
Förrätten!
 
 
Varmrätten x 3
 
 
 
 
Glasen höjde vi för pappsen, som vid den tiden inte än hade fyllt, men snart skulle fylla 60 år. Tiden flyger verkligen, för själv har jag insett att jag faktiskt är 28! 
 
 
Desserten- En chokladälskares dröm!
 
Det var en kväll av samkväm, god mat och många skratt.
 
 
 
 

Lofoten

Efter en god natts sömn i Kabelvåg rullade vi upp till Lofoten. Pittoreska små fiskebyar, enorma tunnlar och fantastiska landskap svepte förbi utanför rutan.

 
 
 
 
Här och var gjorde vi små stopp. Vi gjorde oss ingen brådska med att snabbt ta oss fram, utan njöt av sevärdheterna längs den slingriga vägen. Ett stopp gjorde vi till exempel i glashyttan. 
 
 
Jag personligen är inte så mycket för nybyggnationer, men detta, åh vad vackert det var! Föll pladask för hur de använt sig av de befintliga materialen på platsen, så som kullen med sina stenblock. Grästaken som svajade i vinden och råspont på väggarna. 
 
 
 
Baksidan av glashyttan, med vy nedan
 
Men det fanns faktiskt en insida och där gick det hett till!
 
 
 
På andra sidan vägen så fanns det också ögongodis i form av ett världsmysigt kafé!
 
 
 
 
Även här hade jag kunnat flytta in direkt!
 
 
 
Att välja en bild inifrån var minsann inte det lättaste, men för att ni ens ska ha chans att orka skumma igenom detta inlägg så har jag valt ut bilden nedan. Naturmaterial som sten och trä, möter vinklar och vrår av färg och glas.
Scrollningskapaciteten ha ni nu övat upp, men jag väljer ändå att sätta punkt här och återkomma med en ny bildkavalkad imorgon. Smaken av Lofoten bjuder jag på då, vi ses!
 

 


Kabelvåg

Bilarna fick som sagt åka med ombord på MS Midnatsol, Hurtigrutten. Tack vare detta, så tog vi oss enkelt bort till platsen där vi skulle bo för natten. Lofotferie hette vandrarhemmet som vi bodde på, vilket är beläget i den lilla fiskebyn Kabelvåg. Vi valde att bo i Kabelvåg efterso vi inte ville bo mitt inne i smeten, men ändå nära från färjan som vi hoppade av i Svolvaer. Det visade sig vara ett fantastiskt val, eftersom stugan var mysig och omgivningarna fantastiska. Eftersom kameran redan var uppvärmd så blev det en liten fototur innan läggdags. 

 
 
 
 
 
 
 
'
 
 
 
 
 
Bildkavalkaden får nog lov att sluta här. Jag får återkomma med det som jag egentligen tänkt att skriva om, vistelsen när vi bilade på Lofoten. Det dyker istället upp imorgon, så håll ut!
 
 

 


Hurtigrutten

Det föll sig så väl att vi både hann bestiga Sveriges högsta berg (tack vädergudarna för det fantastiska vädret!) samt möta upp våra föräldrar i Abisko sent dagen därpå. I arla morgonstund rullade vi sedan från Abisko. Stannade till för att fotografera Lapporten innan vi rullade över till Norge och Harstad. Där vi inväntade vår färja, MS Midnatsol.

 
 
 

Frukostälskaren inom mig jublade när det stod klart att det vankades frukostbuffé ombord på båten. Fantastisk start på dagen för en frukostälskande själ! En hejdundrande utsikt hade vi också, då vi letat oss till panoramafönstren i aktern. Den norska fjorden som dansade förbi utanför tillsammans med en kopp kaffe och en chokladcroissant, det var minsann ingen dålig start på dagen (om än något koffein- och sockerstinn)! Men jag grundade i alla fall bra...

 
Inte världens bästa bild, eftersom den är tagen med en glasruta emellan. Men detta satt vi och tittade ut mot när vi frukosterde.  
 
 
Resten av dagen spenderades i en solstol uppe på soldäck. Ett och annat varv med kameran blev det såklart samt sightseeing ombord på båten. De färgkordinerade salongerna hade jag kunnat ta med mig hem, om än vissa förfasade sig över heltäckningsmattorna. Men det är något speciellt att tassa omkring barfota på mjuka heltäckningsmattor.
 
 
 
 
Kan du se fyren?
 
 
Det drygt 100 meter breda sundet har vi lämnat bakom oss. Vi befinner oss nu i Trollfjorden.
 

Vädergudarna var verkligen på vår sida under hela semestern, för Hurtigruten går nämligen inte in i Trollfjorden om det går sjö. Men eftersom vattnet näst intill låg spegelblankt, så tuffade vi in i fjorden där trollen sades bo. Att befinna sig inne i Trollfjorden var riktigt mäktigt! 1 000 meter höga fjällsidor som sträcker sig rakt upp mot skyn. Man kunde nästan sträcka ut armen och röra vid bergssidorna, så nära var vi! Sedan sträckte örnen ut sina vingar över oss, men vi misstänkte starkt att det var riggat för chanserna för att det annars skulle ha inträffat just precis då, känns som ganska små. Men det var ändå en väldigt mäktig upplevelse!

 

Jag fick inte riktigt kläm på vilken topp som var vilken, för inne i fjorden stoltserar både Trolltindran samt Blåfjellet. Men jag tror att Trolltindran ska vara lite högre, strax över 1 000 m ö h. 

Vi hade en heldag ombord på MS Midnatsol, så vi klev ombord på morgonen och av på kvällen. Hela Hurtigrutten, från start till stopp, är 126 mil och löper längs den norska kusten. Resan från Bergen till Kirkenes tar 11 dagar, det vill säga nästan två veckor. Visst var det fantastiskt att åka med, men det räckte med en dag för min del. Pappa summerade det hela med att vi plockat russinen ur kakan genom att åka uppe vid Lofoten (från Harstad upp till Svolvaer). Då vi hade tagit bilarna med oss, så kunde vi där på kvällen bara sätta oss i bilarna och rulla till vårt boende. Dagen därpå blev det ännu mer sightseeing och fortsatt firande av min pappa, som fyller 60 år idag! Men det får allt bli ett annat blogginlägg.

GRATTIS VÄLDENS BÄSTA PAPPA!!! <3

 

 

Fenologisk inventering

När jag befann mig i Enaforsholm så kom jag i kontakt med massor av trevligt folk. Bland annat visade det sig att förr i tiden så hade trädgårdsmästaren i uppgift att inventera den fenologiska linje som löper från Storsnasens topp ner i dalen till Enaforsholm och sedan upp på Högåsen. Det fungerade som så att trädgårdsmästaren arbetade en dag i trädgården och dagen därpå traskade upp på Högåsen alternativt Storsnaseen. Snacka om hästjobb, för detta skulle göras löpande över hela sommaren!

 

Nu var det ju inte så att Kungliga skogs- och lantbruksakademien (förkortas KSLA, vilket var min arbetsgivare) fick för sig att jag skulle ut och vandra var och varannan dag, men en av hedersledamöterna upplyste mig om saken. Några dagar senare visade det sig att ett forskarteam från diverse instanser i Sverige och Norge, var på väg till Enaforsholm för att göra denna inventering! Jag kunde tyvärr inte delta under samtliga exkursioner, men en kväll samt en heldag spenderade jag med galet kompetenta och trevliga personer. Planen var den att vi skulle flyga upp på Storsnasen och sedan traska ner, men ingen av dagarna var så pass stabila att helikoptern ville lyfta. Eftersom helikoptern inte ville flyga, så traskade vi istället. Det blev att vi inventerade och fastställde fyra rutor, detta beroende på att de lägre hade de sedan tidigare inventerat och de högre avrådde vädergudarna oss från att ta.

Madicken, en van fältarbetare då matte jobbat som forskningsledare på Norges motsvarighet till SLU.
 

Men nu kanske du sitter och klurar på vad fenologi egentligen är. Jo, det kan jag berätta! Det är läran om de periodiska företeelsernas uppträdande inom växt- och djurriket. Termen används när man vill beskriva ett områdes växt- och djurvärld är tidpunkten för fenologiska faser samt startpunkten, slutpunkten och längden på den biologiska växtsäsongen viktiga faktorer.

 

 


Trädgårdsdagen

I egenskap av trädgårdsmästare så arrangerade jag i år Trädgårdsdagen på Enaforsholm. Det var en intensiv, men väldigt rolig dag med ett fullspäckat schema! Bland annat bjöd Peter ifrån PM Trädgård på beskärningstips, Bosse Berglund hade en guidad vandring på ägorna, Maria Sandström guidade i trädgården (jag insåg att det skulle bli för tajt med en föreläsning, en beskärningskurs samt en rundvandring, så Maria räddade mig) och jag själv föreläste om växter till mat och medicin. Det var en liten, men väldigt intresserad publik, så jag fick många frågor vilket var kul! Jag pratade om växterna rölleka (bra vid menstruationssmärtor), groblad (gröna plåster), rallarros (vårprimör), daggkåpa (inflammationshämmande), nässlor (gröna vitaminbomber), kirskål (bra vid ledvärk), rönn (urindrivande), rödklöver (vid hudförhårdnader), älggräs (väldoftande värktablett), rosenrot (prestationshöjande) samt såklart min favorit, kvanne som är bra till allt!

 

 
 
Mamma och pappa körde ner till Åre för att dels se hur jag och kom fram lagom till att Trädgårdsdagen drog igång. Det blev dock en kort visit, för redan dagen efteråt rullade de hemåt igen. Men vi hann i alla fall med att besöka lite av omgivningarna, såsom att promenera runt holmen och besöka Handöl.
 
Handöls täljstensfabrik, en del av den.
 
Fika inne på Handöls kafé
 
Vattenkraftanläggningen, ett ordentligt fall
 
En liten skrutt som minsann inte gillade när det gungade under tassarna ute på hängbron.
 
 

En trädgårdsmästare summerar

Det har varit en fantastisk sommar och jag har trivts otroligt bra på mitt jobb som trädgårdsmästare på Enaforsholms Fjällträdgård. Att få ha näst intill fria tyglar att skapa. Att sätta sina egna arbetstider. Att varva slyröjning med att plantera perenner och sommarblommor. Att möta besökarna i grinden. Att upprätta nya bekantskaper och att tänja på sina egna gränser, både fysiskt och psykiskt.

 

Nu så här när sommaren är över kan jag bara konstatera att allt jag planerat att göra också blev gjort. Bland annat så höjde jag upp en befintlig rabatt, medan jag anlade en annan. En kompost som man under så många år saknat i trädgården, snickrade min sambo och jag ihop (tack Nils för ditt volontärarbete!). Otaliga perenner har flyttats. Buskar, men även träd har beskurits. Vissa mer än andra, som syrenhäcken som led av fläk- såväl som gamla beskärningsskador och som bara stod där och såg ledsen ut. En sekatörsprydd hand och si sådär tre dagar senare så började det likna något. Eller rättare sagt, det var en bas att utgå ifrån, för jag föryngringsbeskar väldigt kraftigt (bondsyren är väldigt livskraftig). Men nog skrivet, nu får bilderna tala istället! Enjoy! 

 

I maj när jag anlände var det vårflod och snöklädda fjälltoppar. Nils kom på besök och emellan arbetet med komposten så myste vi. Bland annat med fika på solvara klippor vid Enan. Nils hade både bakat bullar samt kolakakor, så kaffetåren behövde inte klucka runt ensam i magen. 
 
 
 
 
Stommen till komposten, sommarens stora projekt (bokstavligt talat) börjar ta form. 

Jag tjärade glatt. Varv efter varv med tjärblandning bestående av kokt linolja och tjära, åkte på. Lärde mig av en byggnadsvårdare att det ska vara kokt linolja, för att det då lättare absorberas av träet. 
 
 Det skvätte glatt när tjärblandningen skulle strykas på, så jag drog på mig de knallorangea galonkläderna som jag hittat i trädgårdsförrådet. Men ibland blev det lite för varmt, så här har en balsampoppel fått agera klädhängare,
 
 Nils han sågade han, så det bara yrde om'et!
 
Den färdiga komposten som blev 3 meter lång så att man kan tömma den med traktorskopan.
Att ena luckan är ljusare än den andra kan förklaras genom att vi förvarade material där när regnet kom. De två mörkare bräderna fick vi göra om så att de skulle mötas på mitten, vilket innebar att de precis innan bilden togs, fick ett lager tjärolja på sig. Därav kompostens färgskiftningar. 
 
Det börjar att spira så smått i köksträdgården! 8 pallkragar tjärades in, så att köksträdgården blev komplett. Jag grävde upp och skapade en entré med både trampsten och vinbärsbuskar.
 
En av de nedre rabatterna i trädgården, i framkant daglilja och irisar. 
 
 Strax ovanför den tidigare rabatten hittas stenpartiet (Obs! Förebild innan jag tog tag i det).
 
 
Björkkloten som avgränsar respektive odlingsparcell, skulle jag vilja påstå är en av trädgårdens sevärdheter. Tio björkar har man planterat tillsammans och sedan succesivt beskurit för att få en klotform. 
 
 
 
 
 
Del ett av cortenstålsrabatten som slingrar sig runt huset fram till entrén.
 
Första kröken...
 
På andra sidan staketet...
 
Framme vid huvudentrén
 
Det börjar även spira så smått vid flaggstångsrundeln. Dessa bilder är alltså tagna underperiod 1 (maj-slutet på juni). 
 
 
Men nu tror jag att det är dags att stänga grinden efter sig. Det räcker nog med bilder nu för er del skulle jag tro, även fast jag bara har börjat tumma på arkivet. Men det där var i alla fall några glimtar av trädgårdssommaren!
 
 

Min profilbild

Fröken Tö


Kallas hon, men heter egentligen Lisa. Hon är trädgårdsingenjören i vintageklänning och blommor i håret. Hon har hjärtat på landet, men bor i stan. Hon som älskar blomster, resor och pyssel. KONTAKT: lisajonsen@gmail.com alt. 076-8184973
Medlem i Better Bloggers
RSS 2.0