Årets sista dagar

Vi har precis passerat årskiftet och bytt kalenderblad- inte bara kalendermånad utan även kalenderår! Om 2022 överlag varit fullmatat och hektiskt, så avslutades året på lugnaste av sätt. Här på mellandagarna har jag knappt klivit ur pyjamasen och all ork har varit som bortblåst. Väldigt olikt mig att knappt hålla styrfart. Men försöker påminna mig om att trötthet inte är ett tecken på att man är lat, utan att man har kämpat hårt. Så det har varit en välbehövlig vila och väldigt skönt att koppla bort alla måsten och jäkt, låta mormor sköta barnpassningen och bara vara. Här mot helgen blev det dock lite fart, det har bakats tunnbröd i bagarstugan i dagarna två. 

Vy från bagarstugebron
Tunnbrödet kavlas och sedan naggas
Innan det slutligen åker in i ugnen

Avrundade tunnbrödsbaket med den sedvanliga pizzakvällen. Salami, rödlök, tomat, ruccola gjorde sig fint med den inlagda chilin (av sorten 'Jamaican Bell'). Den godaste pizzan är oftast den som man svänger ihop själv.

Min pappa och maken har röjt uppe i Talludden i dagarna tre. På den fjärde dagen fick de sällskap, då drog jag ris. Eller det kände mest som att jag grävde fram det. Perfekt att få svettas lite på årets sista dag (dock blev det lite stressigt med maten eftersom undertecknad var förrättsansvarig! Men nyårsaftonskvällen presenteras i ett separat inlägg). Lunchen levererade bror min på skotern, risgrynsgröt som gått från ugnen ner i skoterlådan och blivit invirad i en filt. Bror min tyckte det var mycket skojigt att få direktiv från vår mamma att köra så fort att gröten inte skulle hinna bli kall.

Så här såg det ut innan dagens risdragning påbörjats
Så här tätt var det innan gallringen påbörjades

Efter lunchen gjorde vi ett sista tyck. Styrkta med mat i magen och med nya friska krafter från bror och kusin Otto, så kunde vi färdigställa den röjda sträckan. 
Totalt blev det sex stycken gigantiska högar med ris 

Idag, årets första dag, inleddes med korvtillverkning. Vi var ju tvungna att variera oss lite och byta matspår. När jag väl hade lyckats ta mig ur pyjamasen skred vi till verket.

Tre olika styrkor blev det, från milt örtig till stark chorizo. Så att alla som äter korv kan få en som faller en på läppen gällande hetta. Alla korvar gjordes av älgfärs. För den nyfikne så är basreceptet till grundsmeten oerhört enkelt; lika delar sidfläsk, potatis och älgfärs som mals för sig och blandas. Smeten smaksätts och små biffar steks fram till att man lyckats landa i smakerna.  Tre olika smaksättningar blev det som sagt i år. Nu hänger korvarna på rökning i några timmar och sedan ska de svalna och hoppa ner i frysen för att förgylla kommande års middagar. Precis som momme gjorde på den tiden när hon levde, fast då var de kött från fjällkorna som hamnade i korven ❤️
 



Mellandagslunken

Hoppas ni fick en riktigt skön julafton! Det fick jag och jag är så tacksam över att vi både kom oss upp och att vi även blev så pass krya att vi kunde fira med resten av släkten som är uppe! En bonus var såklart att jag inte enbart hann klart paketet till min make, jag hann även fixa ytterligare en klapp när symaskinen var uppvärmd! Men så blev jag också klar strax före klockan 17 (självklart togs en paus för Kalle Anka) cirka en timme innan det riktiga julfirandet skulle börja.
 
Hade du inte en fin jul, så kan du glädja dig åt att julafton bara är en dag av årets 365-dagar. Nu är julafton förbi och det kommer en ny chans nästa år ❤️
 
 
 
Jag är inne i en juldagar-kokong och byter knappt om från min flanellpyjamas. Dricker te, försöker mota bort det sista av förkylningen och läser böcker. Vände det sista bladet i Brudskeppet av Jojo Moyes. Brudskeppet är visst den gamla titeln, nu såg jag att den går under nytt flagg, Bortom horisonten. Romanen bygger på verkliga historiska händelser och är en sann bladvändare. Av samma författare har jag i år även njutit av att läsa Bergens stjärnor och Under Londons broar. För en gammal hästtjej var de två senare romanerna riktigt läsvärda. Är nu sugen på Andra kvinnors liv som kommer att publiceras någon gång under nästa år. Och ja, jag är svag för romaner som gränsar åt chic-litt.
 
Nu är det strax lunch, så jag ska ta och hoppa ur pyjamasen och se vad jag ska ta mig för idag! Flera dagar av vila har fått det att klia i fingrarna.
 
 
 

Uppesittarkväll

Uppesittarkväll <3 Efter 21 timmar i bil så kom vi äntligen fram till ett vinterlandskap. Träden är snötyngda och det är bara en handfull minusgrader ute. Vid mellanstoppet i Sorsele passade jag på att krypa ner i bubbelpoolen. Riktigt varmt vatten, så där så att man behöver lägga upp fötterna på badkarskanten för att svalka sig lite. Nybadad och invirad i morgonrock blev att sörpla köttsoppa med klimp innan vi avverkade den sista etappen i bil.


Är så tacksam över att hela familjen blev så friska att vi klarade av resan och kunde komma fram på dan före dopparedagen! Var ett tag orolig för att vi skulle tvingas ställa in julen. Idag är det som sagt dagen före julafton. Granen är klädd, jag funderade ett slag på att endast klä övre halvan med julkulor, men det såg för tokigt ut så imorgon får vi se hur många kulor som är kvar. Paketen är inslagna, förutom det jag dryftade mig till att göra, där har jag bara hunnit göra en av två (men det är ju inte julklappsöppning direkt imorgonbitti, så jag kanske hinner klart). Yrvädret åkte skoter med morbror på förmiddagen så att jag fick slå in julklapparna i lugn och ro och dricka dagens andra kopp kaffe. Första koppen blev efter risgrynsgröten och skinkmackan. 


Inomhus doftar det gran och glögg. Kokte en stor sats på äppelmust från gården igår tillsammans med en näve glöggkryddor. Så nu doftar det nejlika, kardemumma, ingefära och pomerans i hela huset. Men nu är det hög tid att krypa till kojs! Hoppas att du som läser får en riktigt, riktigt fin julafton imorgon! 




Namngivningscermoni och begravning

Vilken vecka! Jag har jobbat, vabbat och åkt genom Sverige- sett virvlande höstlöv bytas ut mot snö som snabbt smält bort. Delat turen med en barndomsvän som jag kommit betydligt närmare igen. Vi har gemensamt sagt adjö till en väldigt betydelsefull person som format oss till dem vi är idag. 


Men som prästen så fint citerade C.S Lewis, "den smärtan jag känner nu är den lycka jag hade innan."

Och det har inte bara varit sorg dessa dagar, utan även lyckliga stunder...



Jag har varit på namngivningscermoni där moderkakan begravts och navelsträngarna eldats upp tillsammans med lyckönskningar inför framtiden. Jag har varit på kusinmys och kusinpromenad. Hälsat på vänner uppe i backen och hjälpt till att organisera i stallet. Jag har värmt fötterna framför kakelugnen och haft långa samtal med min föräldrar. Diskat gammalt porslin som jag fått i gåva och som landade i vitrinskåpet. Jag har packat potatis och kramat farfar och slutligen handlat och storkramat en kär vän. Nu sitter jag på bussen, för även fast det varit gudomligt att vara ute på egna äventyr så saknar jag såklart min dotter och min man. Men snart är jag tillbaks med dem och då är det jul ❤️




Påsken

Det blir aldrig som man tänkt sig. Allra minst när man har planerat allt in i minsta detalj. Åkte hemhem till påsk och var så pepp på att maxa varenda minut! Rida, skida, umgås med alla härliga människor, sola på ett renskinn, basta, baka tunnbröd, greja på gården, fotografera, fiska och jobba med ett restaurerings projekt. Kort sagt jag ville skapa en semester med aktiv vila, Lisa 2.0. Maxa utbudet av härligheter, så som vårvintern inbjuder en till att göra. 

Jag vill, jag vill men jag räcker inte till- Ganska talande för semestern. Särskilt om man byter ut det sista jaget mot tiden.

Ödet ville ha ett finger med i spelet- det blev inget maximalt njut av den sorten som jag tänkt. När den välbehövliga ledigheten inföll och axlarna sänktes kom förkylningen som ett brev på posten. Det hör som till att jag blir sjuk när jag tillåter mig att slappna av efter en längre period av stress och press. Och det var inte bara jag som föll dit, hela familjen blev däckad. Feber, hosta och en grad av snorighet som jag sällan har upplevt. Knökade in tussar av hushållspapper i näsan för att slippa det eviga droppet av snor. Inte riktigt vad jag hade planerat- Det blev att byta flexledighet mot sjukdagar och någon dag med vabb. Hela familjen åkte som sagt dit, liksom ett gäng släktingar som vi hann smitta. 

Istället för att bli stressad över att det inte alls blev som vi tänkt, så sänkte vi axlarna och la ner prestationsribban. Fram emot helgen blev samtliga bättre och vi vågade oss på att socialisera lite utomhus. Vi har grejat på lite i maklig takt, men inte gjort ett jota av vad vi önskat att göra- mer än igår när bastun slogs på och bubbelpoolen fylldes upp. Och så blev det faktiskt en skotertur där under påskhelgen, Viljas första ❤️ Det bar varken av långt eller länge, men var alldeles tillräckligt för att jag skulle bedöma det troligt att jag skulle orka bli nerbäddad i skoterpulkan med hjärtegrynet.


Påsken blev med andra ord mycket lugn och inte alls vad vi tänkt oss. Men så blir det ibland och vilan var välbehövlig. I juni när vi kommer upp nästa gång hoppas jag dock på mer tur med hälsan. Vädret kunde vi omöjligt haft mer tur med- strålande sol och gnistrande snö!


Ögonblicket 20.25


Jag har strax rensat klart alla kantareller. Var ute på skattjakt igår med en barndomsvän och tar vara på skörden idag. Vilja har somnat under sin knallorangea filt, odag fem månader gammal. Chili snarkar under bordet och i kakelugnen brinner en brasa. Maken bakar bröd och ute öser regnet ner. Jag njuter verkligen av att vara hemhemma. Axlarna har sänkts. Ute har det börjat skymma. Snart dags att kura skymning- dricka te och äta kantarellmacka.




Juldagslunk

Julen blev inte som vanligt, men ack så fin ändå! Vi åkte upp till Västerbotten till familjen och snön. Anlände dagen före julafton lagom till att granen skulle kläs. På julafton blev det kakbuffé utomhus med delar av släkten och sedan har mysstunderna avlöst varandra. Eldplatsen är det nya innestället där vi träffas på behörigt avstånd vid lågornas sken under snötyngda grenar. För snön ligger relativt djup här uppe i Västerbottensfjällen.

 
 
På dagarna pysslar vi på i lagom takt, har bland annat satt lite lister i garaget. Men mest tankar jag energi genom att inte göra många knop. Pyret lever livet i magen och jag har svårt att sova, så det blir mest lättsamma aktiviteter så som läsning. Sitter allt som oftast uppkrupen framför kakelugnen med en filt och en kopp te, med knäck- eller nötskålen på armslängds avstånd. Har precis avslutat en fantastisk bok som jag återkommer om imorgon!
 
 
Framåt kvälskvisten blir det allt som oftast något sällskapsspel. Gaddungah som maken fick i julklapp har spelats flitigt dessa dagar. Kortspelet går ut på att med hjälp av en dos tur och en smula strategi samla ihop så många kort som möjligt till sin kassa

Min bror och maken turas också om att stå för musikunderhållningen. Är så innerligt glad att makens knä äntligen verkar klara av tyngden från dragspelet igen, även fast det bara blir korta stunder.

 

Påsken 2017

Det har varit en lite annorlunda påsk i år, av den anledningen att jag har brutit mot alla traditioner. Vanligtvis så firar jag uppe i Ammarnäs, favoritstället på jorden, och umgås med släkt och vänner samt äter så det står härliga tider till av all god påskmat! Till traditionen hör även Påskkärringrännet, en längdskidstävling där alla deltagare klär ut sig. Vi brukar vanligtvis vara ett starkt gäng som representerar Ottossons och i fjol kammade jag helt oväntat hem segern! Den med bäst utklädnad vinner nämligen, så min bror låg riktigt dåligt till ifjol, trots att hans tid slog min med hästlängder. Men här är det som sagt inte tiden i spåret som räknas, utan tiden man lagt på sin utstyrsel. Här vill jag dock påpeka att jag inte la särskilt mycket tid om man jämför med tidigare år, då jag till exempel flaxade runt som Fröken Tö. 

 

Från vänster: Blåbärsfar, påskkycklingen, lingonmor och skidåkaren med lite fantasi.
 

Om sanningen ska fram så har jag varit sängliggandes så gott som hela påskhelgen. Skulle ha grillat med sambon och hans kollegor nere på stationen i fredags, men det fick ställas in för min del och påsktårta nr. 1 försvann utan att jag varit inblandad i själva uppätningen.

 

Lördagen varvade jag sömn med läsning. Läste Arvet efter dig och använde upp en halv toalettpappersrulle. Så kom söndagen och påskmiddag i Hovsta och äntligen infann sig lite påskkänsla! Kanske var det för att jag inte bara fick göra, utan även smaka på påsktårta nr. 2 som jag och sambon svängt ihop.

 
Efter denna helg kan man nog säga att min nya sprits är ordentligt invigd. 
 
 

Vi drar till fjällen!

Snart börjar vi rulla norrut. Volvon är packad och allt är klart. Sambon går på semester alldeles strax och då far vi! Jag är så pepp på att få komma hemhem. Jag riktigt längtar! Efter snö, vänner och blöta nosar. Att laga mat över öppen eld. Baka tunnbröd i bagarstugan. Skida en sväng. Bege sig ut på små utflykter. Att bara ha ett stenkast till stallet. Vi ska bara vara. Tillåta oss att landa i oss själva, efter ett hektiskt slut och en kanske ännu intensivare start på det nya året som kantats av tuffa besked. Så detta ser jag verkligen fram emot! För att ge en hint om vart vi är påväg, så kan jag varmt rekommendera en video som min forna klasskamrat Erik Nordenström har skapat. En väldigt finstämd liten film och jag bara älskar slutet, med bror min. Finaste bror och älskade Ammarnäs <3. Nu ska jag banne mig ta och börja rulla dit! 

 
Ett hett tips om du längtar efter snö och Norrland, är att surfa in på Youtube och kolla in några av Erik & Jonas andra filmer, så som Livet på en planka (Se skärmdump ovan).  Eller så kan du helt enkelt klicka här, så länkas du dit. Sevärt!
 
P.s: Eftersom jag nog kommer ha fullt upp med att njuta, så har jag förutseende nog laddat med ett helt gäng tidsinställda blogginlägg. Så även fast jag är ute och far, så kommer bloggen att uppdateras näst intill dagligen. Bara så du vet!
 
 
 
 
 
 

Magiska dagar

Att resa är trevligt, men att vara hemma är verkligen inte fy skam! Har haft fantastiska dagar hemma och bara njutit. Denna helg har känts som en hel semester, för jag har hunnit med så himla mycket. Exakt vad jag har haft för mig hinner jag inte göra några utläggningar om nu, för nu ska kängorna på. För första gången på mycket länge ska jag, pappa och min bror ut och vandra. Så nu ska jag fortsätta njuta av fjälltoppar, midnattssol och porlande bäckar. Vi hörs om en vecka!
 
 
 
 

Om vårvinter och skejtföre

Både SMHI och YR hade förutspått att det skulle vara dåligt väder, men tji fick de! Har haft perfekta vårvinterdagar med klarblå himmel, gnistrande vit snö och perfekt skare. Tog skejtskidorna och åkte upp till Talludden, läste trädgårds litteratur framför elden och kliade Ockra på magen. Pratade äventyr och framtid med Hella över telefon och vaknade morgonen efter av ytterligare en kanonfin dag. Frukost på bron med hembakt tunnbröd, choklad i kåsa och lite torrkött. Låg ute på bron och bara njöt av att bara vara en stund, innan jag skidade ner till byn igen. Ingen märkvärdig utflykt, men oj så skönt det var att komma iväg lite.

 

 

Något som inte var lika roligt var att jag tappade ena linsen och kröp runt i snön i vad som kändes som en halv evighet. Att leta efter en nål i en höstack kändes helt plötsligt som en barnlek, då nålen med sin metalliska färg torde avvika sig ganska så kraftigt från höet. En plastfärgad lins i snön däremot…var inte det lättaste att hitta åt. Men jag lyckades helt otroligt hitta linsen, precis när jag hade gett upp letandet och tänkte fortsätta skida, då upptäckte jag något som glänste till lite annorlunda där i snön. Lycka!

 

 

Snow

Jag är lite som en sköldpadda, jag har mitt hus med mig. Jag trivs på de flesta platser, men en plats som hjärtat bakar lite extra för är Ammarnäs. Kanske för att där finns ett gediget snötäcke, ett skyddande täcke som sveper in perennerna i sin vinterdvala. För att det är så fantastiskt när solen tittar fram i mitten på januari eller för att det har en tendens att virvla runt snöflingor som är stora som tumvantar.

 

 

Denna bild knäppte jag på Instagram en dag förra veckan när jag traskade hem från stallet. I bakgrunden skymtar skidbacken. Ammarnäs skidbacke tycker jag personligen får på tok för lite uppmärksamhet. Tycker att det borde vara ett paradis för barnfamiljer, inga hutlösa priser för liftkort samt mer utförsåkning för pengarna. Detta eftersom man inte behöver ägna en tredjedel av tiden till att köa. Men det är bara en tanke. Liksom att Tärna förr var jämställt med Ammarnäs gällade utförsåkningen, eller att Ammarnäs ett tag till och med ansågs bättre. 

 

Köldknäppen

Det skulle bli mildare, men istället blev det kallare. I morse visade termometern –37 grader, vilket visst är köldgränsen för kollektivtrafiken i norr. En buss avgick vid sju och rullade enbart ner till Sorsele för att få komma till ett varmt garage, i 50 kilometer i timmen. Dagens andra och sista buss är helt inställd, eftersom all anslutande trafik har ställts in på grund av kylan.

 

Bortsett från att bussen inte går så kan jag inte klaga. Jag och pappa skottade upp snö runt huset igår i äkta moffe manér. Snön isolerar grunden än mer, så att eventuellt golvdrag minskas. Det sprakar gott i kaminen och kakelugnen med sina synliga eldslågor, står för underhållningen när jag tassar runt i mina tjocksockar. Man hinner både läsa och sortera i alla bortglömda lådor. Eftersom jag på något sätt lyckats blanda ihop trettondagen och tjugodag knut, så har jag även städat ut julen. Granen barrade ändå så pass att den ändå inte kunde stå kvar inne. Elen är dessutom kvar, tillskillnad från i vissa andra inlandskommuner, så vi kan både koka te och värma mat. Skulle det krisa så står kaminen till tjänst, tyvärr slukar den mycket ved. Så emellanåt måste man kila ut i vinterlandskapet och fylla på vedkorgarna.

 

Kjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjl_ är Rajas bidrag till detta inlägg. Hon klev helt sonika på tangentbordet precis nu. Tyckte troligen att jag satt i vägen här i soffan. Raja låg nämligen på ena sidan och Ockra, på min andra. Nu är ordningen ändrad och till Ockras stora fasa så har Raja kommit betydligt närmare och ligger nu nästan ovanpå henne.

 

Vandringen

I början av sommaren, när knappt musöronen var synliga på fjällbjörkarna och när snödjupet fortfarande var betydande, gav jag och min vän oss ut på lite äventyr. Goletsjaur bar det av till, en behändig vandring med utgång från Biergenais.
   

  

Bad med toppluva, lite fotografering, snöbollskrig och många skratt bjöd helgen på... 

Elias, en av mina absolut bästa vänner.
 
 
Den 29:e juni så såg det ut såhär till fjälls. Gott om snö att göra snöbollar av!
 

 
Går man tillräckligt långt så hittar även de kräsna en tält- tillika badplats.
Men jag tog på mig toppluvan innan jag hoppade i!
 

 
 
 

Kan verkligen rekommendera att gå längs Gouletsbäcken för alla som befinner sig i Ammarnäsfjällen och vill göra en lättare tvådagarsvandring. Extra fint är det om man följer bäcken nedströms, förutsatt att man inte glömmer bort att ibland stanna till och njuta av utsikten. Framförallt vattenfallet är magiskt. Tyvärr är det inte lika magiskt på mina bilder, men det beror på att slutartiden inte blev vad den borde ha varit. Nåväl, bilderna har jag själv lagrade i mitt minne och bevarade i mitt hjärta.

 

 


En skopa

Jag står på tå och hör ljudet av hårt mot mjukt. Sträcker ivrigt upp händerna och möts av kall metall. Dricker girigt och länge av det kristallklara vattnet. Det är så kallt att det går ilningar genom tänderna. Men gott är det. Väldigt gott och svalkande med en iskall skopa vatten en varm sommardag.
 
 
 
Än idag föredrar jag att dricka vatten ur skopa. Men det är bara en skopa som duger och det är skopan som hänger i storstugan i Ammarnäs.
 
 

Vindelfjällen

Jag har faktiskt hittat ut ur Annedals gårdsbutik så du behöver inte oroa dig!

Jag har både hunnit med en tur till Öland och är nu hemhemma <3

Igår såg jag det ut så här när det började dagas!

 

Fröken Tö åker igen!

Jag har haft en helt underbar påsk och ville i vanlig ordning inte åka ner till Götet när det väl var dags för att säga på återseende till alla och flyga ner. För jag har haft en helt otroligt härlig vecka med bland annat följande saker...

 

Jag klädde ut mig till min bloggkaraktär!


Klädde ut mig till Fröken Tö, damen från de gamla skolböckerna som kommer och sopar undan snön så att våren kan titta fram. Där av hade jag dekorerat min grå poncho och min kvast med rosor och murgröna. Min rosakompis fick också följa med, eftersom Fröken Tö leds av fjärilar!

 

 

För det hamnade jag i tidningen (den infällda bilden längst ner). Otroligt varmt och bökigt att åka när varken armar eller ben kunde fundera som vanligt,  intrasslade i ponchon. Men jag hamnade ju i tidningen, så vad gör det?!

 

 

När det inte åktes skidor i diverse utstyrslar, så åkte vi stjärtlapp.

Fast för att kunna åka ner, så måste man klättra upp!

 

Påväg mot Dalovardo

 

Skoter åkte vi också skoter, bland annat till världens vackraste plats-

Dalovardo.

 

Flugar vilar ut efter träningspasset


Fast bäst ändå var det att rida!

Det tyckte nog både lillebror, Macke, Heidi och Riikka som alla blev förtjusta i mina fyrbenta vänner!

 

Lika delar fläsk, kokt potatis och älgfärs är den perfekta korvbasen!


Men när man far runt och är så aktiv om dagarna så måste man förståss ibland också fylla på med lite mat. Därför ägnade vi oss åt korvtillverkning, utan tillsatser och E-nummer!  Mums!

 

Egna pizzan den bästa är!

 

Visst är korv väldigt gott, men hemlagad pizza i stenugn är inte heller fy skam. Så efter det dagliga tunnbrödsbaket bidde det pizza till lillprinsens (som inte är så liten längre!) förtjusning!

 

Ojojoj vad många bilder det blev! Tror därför att jag utelämnar dans, tjejmys och diverse andra roligheter.

Morsning korsning, nu ska jag sätta igång med söndagssteken som legat och gottat till sig över natten för P ramlar nog snart in!

 

 

 


Påsk i Ammarnäs

Jag är hemma. Ockra var överallt och skulle slicka mig och innuti hjärtat kände jag mig lika dant. Inte att jag ville slicka hela världen, utan mer att jag var så oerhört glad över att vara hemma. Blir så tydligt också när jag kommer hem vart mitt hjärta egentligen finns, det är bara mina skor som är stationerade nere i Göteborg.

 

Det är underbart att vara tillbaks hemma igen. Det är inte direkt supervarmt och snön ligger självklart kvar men det är så det ska vara den här tiden, det är ju vårvinter för sjutton! Det är synonymt med skid- och skoterutflykter, ridturer i skogen, påskmiddag i stugan med släkten och sist men inte minst att gräva en solgrop och slå sig ner på ett renskinn med en bra bok. Vårvinter är det här i norrland, men i Göteborg är det ordentlig vår. Det har blommat ett bra tag nu i Göteborgs rabatter, här syns inte ens blombänkarna eftersom de är begravda under all snö. Nu är jag som sagt hemma och ska bara njuta av att umgås med mina nära och kära samt skriva en ny krönika.

 

En påsklilja från rabatterna utanför mitt göteborgsfönster

 

GLAD PÅSK!

 


Superwoman

Igår blev finaste mormor gammal, fast det tycker inte hon själv. Hela nittio år har hon levt och fler planerar hon att det ska bli!  För som hon sa efter jag sjungit klart på andra sidan luren, ”Jag känner mig inte ett dugg gammal! Siffrorna måste rimligtvis ha blivit fel, men av allt ståhej att döma så är de kanske rätt ändå…”(det röda boningshuset var mer än välfyllt igår av gratulanter).

 

Det är så himla fint att höra att bara för att man är nittio fyllda så har man inte än börjat klassa sig själv som gammal, för inte förrän man är hundra så är man gammal! Vilket är ganska roande när man tänker på småbarns syn på ålder, där jag borde befinna mig någonstans på stenåldern med mina tjugotre år. Men så växer barnet och denna gräns flyttas. Jag antar att denna gräns fortsätter att flyttas fram allt eftersom man blir äldre. Så för en nittioåring så är inte nittio gammalt, utan det är tio år bort!

 

 

Oavsett ålder så är denna otroliga kvinna världens bästa mor, mormor och mormorsmor! För hon lyssnar och ger kloka råd. Ser till att man inte glömt något. Att man är klädd ordentligt.  Att man aldrig är hungrig (då kommer plättpannan snabbt fram). Momme ser till att det logistiska flyter på där i bakgrunden och det har hon alltid gjort. Hon har i alla tider fått hjulet att snurra och klarat av att rodda familj, bondgård och allt därikring. En riktig superkvinna med andra ord! Vill du läsa mer om denna superkvinna så tycker jag att ni ska kika in HÄR. Hoppas att du får en fin söndag!

 


Sjuk, sjukare, sjukast


Är fortfarande rätt låg.
För direkt efter mitt förra inlägg så blev jag sämre igen.
Sagt hej då i tanken till att göra allt som jag planerat
och dragit upp filten till näsan igen



Bild lånad


Dock ändå innerligt tacksam för att jag BARA har vinterinfluensan och
inget livshotande som cancer som endel andra får dras med!





Tidigare inlägg
RSS 2.0