Yey! Jag börjar göra framsteg, jag tror nästan att jag kan påstå att jag inte är flygrädd längre. Det kanske jag får äta upp längre fram, som ikväll då jag flyger ner igen. Men faktiskt, jag har flugit så pass mycket nu att jag slutat bry mig och faktiskt så är det oftast riktigt fint där uppe bland molnen.

Ännu en vecka har gått och det känns som tiden bara flyger iväg. Varje dag lär man sig något nytt och varje dag är underhållande på sitt egna lilla vis. Det är de små sakerna som gör det. Som glänsande kängor, killarnas syjunta eller kvällspermis. Det är även de små sakerna som sänker betyget som egentligen inte alls är små. Som benhinneinflammation, att jag inte kunde sjunka och hämta dockan som var fyra meter ner (som ni hör så ska ingen drunkna i min närhet, för jag får panik när jag kommit ner en bit), och två j*vla poäng ifrån på den viktigaste delen av skyddsvaktsprovet. Sådana saker som får både mig och min, (onda - enligt henne) tvilling att ibland avreagera oss på våra skåp.  Men jag trivs, det enda jag behöver hitta åt nu är min j*vla anamma som jag tycks ha tappat någonstans på vägen, för förr fanns det inget som hette ge upp, dockan skulle ha räddats oavsett vad!