Julisvepet
Det är hög tid för ett bloggsvep! Eftersom jag ännu inte hunnit dela med mig av vad som hände på gården under juli månad 2023 (!) och detta legat som utkast sedan dess, så kommer här sent omsider en resumé...Jag bor trots allt på en gård och har två små barn, så det där med bloggandet har de senaste åren inte kunnat prioriterats...
Rosens dag infaller alltid i början av månaden, närmare bestämt den 2 juli. Min födelsedag. Självklart önskar jag starta morgonen med kaffe ur farmors födelsedagskopp, en yvig trädgårdsbukett på sängbordet och en tegelsten till bok om rosor. Jag önskade mig regn, men jag borde ha varit mer specifik för sedan regnade det ju som bekant hela juli och augusti.
Regniga dagar är dock som gjorda för att fylla frysen med bullar till sommarens alla utflykter.
En dag åkte vi och plockade jordgubbar. Inte en endaste jordgubbsplanta huserar (men snart så!) på gården. Tur då att det finns ett självplock i närheten där man kan plocka gubbar. Med mig, men ur bild är en mormor, en "granne" och en liten tjej med hamsterkinder. Bärbältet med tillhörande hink är guld!
Efter jordgubbsplockningen blev det lunch och sedan kaffe på PeWe i Hallsberg.
En annan dag åkte vi till Tunbo. Nils paddlade med Vilja, Erwin och Astrid. Jag intog strandfilten i skuggan med en nyfödd Selma.
Sommar är utflykter! En dag besökte vi Ormesta. Även om man inte är en frälst mjukglassfantast så är stället värt ett besök. Jag njöt nog mer av snickarglädjen och de utvalda tingen på övervåningen än av glassen eftersom jag för evigt är Team kulglass, men det var en väldigt mysig utflykt <3
Men största delen av tiden tillbringade jag hemma och maken på jobbet. När inte Nils flängde land och rike runt så påtade vi på här hemma.
Där vi först hade tänkt att placera avloppet utsåg jag till en lämplig plats för lek utifrån skuggsynpunkt. Sagt och gjort, vi tänkte att det "bara" var att gräva ut islagsytan för gungställnigen, men med tanke på alla grova syrenrötter så fick vi ta in förstärkning...
Förstärkningen kom i form av vår fenomenala granne. Det var ingen match för honom att gräva ur den ytan, där vi visste med oss att det inte låg några elkablar.
Resterande yta där det var mer osäkert om det låg några kablar eller inte, skyfflade maken förhand.
När man öppnade dörren in hit så ville man bara stänga den igen. Men inte den där dagen i juli. Först stod slambilen för tömning och rengöring.
Sedan greppade jag kofot och gick loss på "fulskivorna" eftersom jag hade en plan om att slippa städa hallen tre gånger per dag för att alla gick in med leriga skor.
Tillfredsställelsen var enorm att få bli kvitt skivorna! När skivorna var väck, så blev det till att dra spik och sopa alla väggar. Sedan åkte rotborsten och grönsåpan fram.
Det roligaste var dock att få måla insidan och ställa iordning lite där inne! Notera att detta är samma hörn som ovan.
Inget dass är komplett utan ett citat eller två.
Frågar du Vilja så är ingen dag komplett utan att få titta på en maskin eller två. Tur då att Bosse kom och slog ängen. Givetvis radade vi upp oss på första parkett.
Frågar du min pappa samma sak så skulle han nog förespråka att man behöver köra motorsåg en liten stund varje dag. Och självklart fick pappa leka lite med motorsågen, vi hade ju ved kvar som behövde kapas.
När veden hade kapats och burits in i vedboden var det bara kvar för maken att riva den lilla utbyggnaden. Det fixade han medan resten av gänget var nere på Öland.
Men innan vi åkte monterades en skena på den lägre delen av traktorgaraget. Stenplattor, tegel och takpannor må vara bra att ha, men vackra är de inte travade i högar. Jag var ofantligt nöjd när draperiet kom upp, det såg genast mer städat ut. Någon gång kanske jag bjuder på en efterbild.
Läkten till pumphuset sågades fram och jag skyndade mig att måla så att vi kunde sätta upp den på pumphuset. Notera även jordhögen till vänster i bild, jord som blev över vid grävningen ifjol (läs 2022).
Vi kopplade visst in ett trefasuttag utanför jordkällaren.
Broris fick hjälpa till att rulla rundlar som fick sin plats ovanför potatis-/trädgårdslandet.
Bjuder er på kanske den fulaste bilden på mig, men ni får kika på taket och se att det går framåt!
Och framåt gick det, för i juli blev hela övervåningen med golv!
Inte ett kålnät så långt ögat kunde nå, men så blev också kålen otroligt angripen! Men storleken på huvudena var det inget fel på!
Bondbönorna växte dock på bra. Men vi sätter aldrig mer bondbönor mellan potatisen, detta eftersom det var svårt att blasta av när väl bladmöglet slog till. Dessutom har de olika sättdjup, så det blev väldigt pilligt och tidsödande.
Avslutar det gör jag med bryggan över generationer- Min pappa och min stora tjej på den röda bron hos min farmor i Borgholm. I juli 2022 samlades familjen på Öland och spred min farfars aska och han vilar nu med sin älskade Marianne. Marianne heter även Selma i mellannamn <3
P.s: Råkar du eller någon som du känner vara en fena på bloggflytt så hojta till! Jag skulle önska att föra över allt- både inlägg, bilder, kommentarer. Det är tusentals inlägg så har länge gruvat mig inför det. Men banne mig vad jag verkligen skulle vilja blåsa liv i bloggandet igen. Sköt om dig och njut av sommaren och livet <3
