Det har varit mycket tyst här på bloggen den senaste tiden. Inte för att jag glömt bort den, utan mer för att dagarna rusat fram i sådan fart att det varit svårt till och med för mig själv att hänga med. Jag har haft svårt att få livets kemi att stämma. Jag har hållit på att plocka ihop mina molekyler till fungerande enheter igen. För det har haltat lite på den fronten- Lite sömn, oregelbunden kost, långa och intensiva dagar på universitetet, mycket stress och än fler tidskrävande personliga åtaganden. Som grädde på moset så kom kontrasterna, vilket gjort att vågen svajat…

Hemma bland fjälltopparna vaknar jag av vinden i trädkronorna och fåglarnas kvitter. Det är djur i alla dess färger och former att både gosa och klappa. Det är frisk luft man andas och älgköttet som serveras vid middagsbordet har någon i familjen skjutit. Vattnet i kranen är isande kallt och kommer från den egna brunnen. Det är närhet till naturen. En närhet som varken kan köpas för pengar eller som kommer på burk.

I Malmö däremot så väcks jag oftast av ljud som hör staden till, så som tutande bilar. Jag har ingen eller mycket liten djurkontakt och vattnet i kranen är ljummet och smakar konstigt. I staden lever jag som vegetarian och sitter runt matbordet med mina två kombos. Jag bor med andra ord inte själv. Jag påstår inte att den ena eller den andra bilden är fel, utan allt har verkligen sin charm! För mina kombos (vilka är två helt underbara tjejer) har verkligen fått mig att upptäcka tjusningen med vegetarisk mat och alla de kryddor som kommer med den. Det får mig även att tänka på odlingsförhållandena som är av en helt annan värld här nere, än ovan odlingsgränsen där jag kommer ifrån.  Där jag kommer ifrån kan inte heller aktivitetsutbudet mäta sig med stadens. För en stad lockar med löftet att där alltid något sker. Att ingenting någonsin är helt stilla, utan allt är alltid i rörelse.  All denna aktivitet kan också upplevas som ett brus, där det egna hjärtslagen kan komma i otakt. Det händer liksom inte på en fjälltopp, där dagens bioföreställning kan utgöras av att änglarna skakar sina mattor*. Allt har verkligen sin charm och det går nästan inte att jämföra de två pusselbitarna med varandra just eftersom de är så olika.

Jag brukar säga att jag har hjärtat på landet, men bor i staden och det stämmer verkligen. Jag ser mig själv som besökare här i staden, fastän jag vet att jag numer är folkbokförd här. Men det spelar liksom ingen roll för mig, för jag planerar inte att bosätta mig här för gott. Men det är i alla fall kontrasten som sådan som har gjort att min inre våg har gungat lite. Gjort att jag kommit lite i otakt med mig själv, utan att för den skull tippa över. Men att gå från en miljö till dess raka motsats är en ganska så stor omställning som tar på kroppen. Så det jag har gjort är att jag försökt hitta balansen igen. Återfå jämvikten genom att ta bort eller lägga till. Säga nej till vissa saker och omfamna andra som jag insett att jag inte klarar mig utan. Som jag måste ha för att jag inte ska hamna i otakt med mig själv. Allt för att återfå den inre takten igen.