Igår sydde jag en duk, gjorde en duk av duken. Eller rättare sagt dukarna, eftersom det var flera. Jag bara älskar den här typen av pyssel, eftersom det inte finns några gränser. Inget är rätt eller fel och den kan utökas i oändlighet...

Idéen fick jag av Pernilla som jag också lånat bilden av

Jag gillar verkligen gamla kvinnohantverk, de får alldelens för lite uppmärksamhet med tanke på vilket verkligt hantverk det verkligen är! För att inte tala om hur tidskrävande det är. Men jag har ofta känt att de är lite svårplacerade, så när jag för en spottstyver hittade dessa på loppis så kunde jag inte motstå att köpa dem. Kan kanske tyckas att jag kunnat låta bli att sy ihop dukarna, men min filosofi är att det är bättre att använda det man har än att låta dem ligga undanstoppade i en låda. Sedan så sydde jag ihop dukarna så försiktigt att jag tror jag klarar av att ta bort stygnen om jag i framtiden skulle ändra mig.

Så här blev mitt resultat, där det enda som fattas är ett slitet slagbord.

En liten varning eller snarare ett tips till er som nu blir inspirerade att göra samma sak-

Välj dukar av lite tjockare garn eftersom de är lättare att fästa!