Traditionellt sett så är rött vin det vanligaste vinet till ostbrickan. Något som sommelieren på föreläsningen om ost och vin tyckte var konstigt. Det av den enkla anledningen att det röda vinet lätt krockar med ostarna och tar över allt för mycket i smak. Så hans första tips var att satsa på ett säkert kort och välja ett vitt vin till ostbrickan, eftersom det inte är alla ostar som är så pass feta att de gifter sig med ett rött vin.

Först fick vi testa en treårig hårdost, Arn Gran Reserva tillsammans med ett mousserat vitt vin som hette Charles de fére.  Underbar kombination där alla smaker tilläts komma fram.

Fick sedan testa ett rött vin, Chianti Sorelli tillsammans med samma ost. Något som jag inte alls tyckte var någon hit eftersom vinet då kändes tunt och oförargligt. Osten var inte nog fet för att smakerna skulle gifta sig och hela alltet skar sig istället. Alltså denna kombination är inte att rekommendera!

Blåmögelostens räddare

Den andra osten som vi sedan fick testa var en tryffelbrie (dvs en finare briekaka som delats och fått en fyllning av tryffel och färskost) tillsammans med Bonpas cóte-du-Rhóne samt Chianti Sorelli. Här var jag mest upptagen med att mumsa god ost så jag kan egentligen inte säga vilket vin som passade bäst.

Den sista osten var en blåmögel ost, ganska krämig och en komjölksvariant. Jag som vanligtvis inte äter blåmögel eftersom jag tycker det är vansinnigt äckligt, åt och till min stora förvåning så tyckte jag om det! Så alla som avskyr blåmögelost- Ge den en chans men införskaffa för guds skull en flaska Ultimate Zin! För hade det inte varit för tonerna av drottningsylt med vanilj och en väldigt försiktig strävhet i vinet så hade det nog varit lika oätbart som vanligt. Ett hett tips med andra ord!

Imorgon blir det några rader om bloggfotoskolan som jag var och lyssnade på. Men till dess, ha en fin tisdag!