Att gå ut när det är mörkt och kallt (har man feber så är allt som inte involverar två täcken och en filt kallt)är ingen hit. Speciellt inte i en storstad och man är i början av helgen. Tur då att jag har en stor kille på besök- Charlie en Cane Corso. För er som inte känner till rasen så är det en jättehund! Och då menar jag en jättehund, med en storlek som en puma. Och precis så känns det också när man är ute och går med honom. Som att man har en puma i koppel. En puma som är ute och går med en snögumma (jag hade bylsat på mig rätt så rejält med kläder eftersom jag frös så hemskt). Och ingen vill gå nära en puma, eftersom det är allmänt känt att de är livsfarliga...

Nu låter de som att vi är ute på skrämselpromenader, men så är inte fallet, utan vi är bara ute och går. Sedan om någon berusad person råkar komma farandes, så backar de raskt när Charlie reser ragg och visar tänder. Han har nämligen bestämt sig för att vakta mig mot världen och sena kvällar i Sveriges näst största stad så känns det faktiskt inte helt fel att ha en fyrbent livvakt som alla backar undan för!