Att ni int skämmes!

SJ lyckades åter igen med konststycket att hålla en oerhört låg standard. För igår när jag klev på tåget så var det fullsatt. Folk stod upp i mittgången, det därför att man hade plockat bort en vagn. Uppenbarligen hade aldrig tanken slagit dem att det man tar bort, det ersätter man.

 

Alla var vi frustrerade, vissa blev till och med ilskna. En ilska som den stackars konduktören fick känna av i form av hårda ord. Självklart var jag heller inte helt nöjd med att ha betalat 140 kronor för att stå på ett gungande tåg i fyrtio minuter, men jag visste att det inte skulle bli bättre för att jag skällde. Men det var inte SJ:s taktlöshet som gjorde mig illa till mods. Det var dess påföljd…Folk blev som sagt hänvisade till att stå och jag är uppfostrad så att dem som behöver sitta, dem ska också få sitta.


Där stod jag alltså i mittgången ombord på ett gungande tåg med både gravida och gamla. Människor som helt solklart var i störst behöv av en sittplats lämnades att STÅ. Och ingen frisk ung människa lämnar heller plats. Människor som gott kunde ha lämnat plats och stått. Men icke, de sitter helt oberörda kvar på sina platser. Människor som varken fått någon ordenlig uppfostrad eller som hade någon skam i kroppen. För har man något av detta, så sitter man inte slött kvar på sin plats. Så enklet är det! Så sker en intressant sak, en kille ska kliva av. Han vänder sig om till mig (!) av alla människor och erbjuder sin plats. Blev helt paff, för jag stod där varken med käpp eller putande mage, inte heller har jag passerat nittiostrecket.

 

Jag tog givetvis inte platsen. Jag lämnade självklart över platsen till mannen med käppen som visade sig vara 89 år. För så dåligt har mina föräldrar inte uppfostrat mig, så att jag stjäl sittplatser från gamla och skröpliga. Inte gravida för den delen heller! Och farbrorn han blev himla glad han och sa att det nog trots allt fanns hopp om ungdomen. Men jag är av en annan åsikt. För jag blev nästan lite mörkrädd. Och framförallt så skämdes jag där jag stod. För vart är världen egentligen på väg? Har folk inte längre någon skam i kroppen? Hur har man egentligen blivit uppfostrad om man inte kan visa andra vanlig hederlig respekt? För jag respekterar de gamla något oerhört, för vore det inte för dem så hade vi inte haft det Sverige som vi lever i idag. För dagens välfärdssamhälle kan knappast vi ungdomar skryta med att vi lagt grunden för. Så det jag vill ha sagt är att det är alldelens självklart att man uppvisar lite hyfs! Att man respekterar och att hjälper dem som är i behov av detta. Som den självklarheten att man lämnar plats för gravida, gamla och sjuka!

 

Och som min mormor skulle ha sagt ”att ni int skämmes!” och om inte annat så skäms jag för dem!

 



Kommentarer

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0