Det är inte ofta jag ser film. Men förra veckan, närmare bestämt i måndags på alla hjärtans dag så såg jag en. Jag såg The Last Station, ett historiskt drama som handlar om den ryske författaren Lev Tolstojs sista dagar i livet. Tolstoj avsäger sig både titel och sin förmögenhet, samt planerar att skänka rättigheterna av sina litterära alster till det ryska folket. En idé som hans lärjunge Chertkov (Paul Giamatti) starkt förespråkar. En idé som Tolstojs hustru Sofya (Helen Mirren) starkt är emot.  Hon vill vara på det säkra med att hon och hennes barn inte står lottlösa efter sin makes död och vill därför inte skänka bort de litterära rättigheterna, Det kan tyckas vara en tragisk och melankolisk berättelse, men det blir den aldrig. Inte när Sofya är i farten! Då hon vill att Tolstoj ska hedra sin familj och Chertkov vill att Tolstoj ska hedra sina ideal.

Det är inte enbart Sofya som jag tycker lyfter denna film, även Tolstojs personliga sekreterare, drar även han sitt strå till stacken. Sekreteraren vid namn Valentin Bulgakov (James McAvoy) anställs för att spionera på Sofya i det Tolstojanska hushållet. Allt skulle löpt relativt smärtfritt om han inte mött Masha, en vacker ung kvinna som också tillhör det tolstojanska samfundet. Ett samfund som predikar om kyskhet, jämlikhet, tar avstånd från ägande samt den officiella kyrkan. Det förstnämnda sätter Valentins trofasthet samt Tolstojs uppfattning om ren kärlek på prov.

Både Aftonbladet, SvD och Gomorron Sverige SVT har gett den fyra av fem i betyg. Och jag är inte sen med att hålla med! Dock inte super lätt smält, så inget man ser en kväll då man är trött och dåsig. Men en kväll då man är lite piggare och sugen på att se en bra film, som man kan smälta med lite popcorn.