Alltid Lisa!

NEEEEJJJ!!!!!  Sedan började jag skratta hejdlöst. Jag skrattade så att tårarna rann. Det är ett skämt var min första tanke, det kan inte vara sant. Blickade sedan ut genom fönstret och såg att mekanikerkillen hade slutat att skruva. Planets landningsställ var trasigt. Men vi behövde inte oroa oss, vi skulle vara framme i Stockholm innan imorgon. Jiiipiie sade inte jag som just kommit den vägen. Allt detta resande till ingen nytta för vid sju är jag tillbaks i Umeå. Då har jag ägnat 10,5 timme att komma ifrån stan och cirka 2,5 att ta mig tillbaks till mitt utgångsställe. Plus att min mamma fått den äran att köra 22 mil, enbart för att få sin dotter mellan Storuman och Gunnarn. Till ingen nytta visade det sig. Så nu åker jag samma väg som tidigare idag, fast åt andra hållet. Alltihopa kan kort förklaras med min pojkväns ord: ”Det händer bara dig Lisa. Det är alltid dig det händer”.  Önskar bara att det inte hände mig när jag hade 39 graders feber och inte vill något annat än att krypa ner under täcket…

 


Kommentarer

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0