Kriget på västbanken

(2008-09-22 till 2008-10-03)


Alla som känner mig vet vilket ställe på jorden där jag trivs allra bäst. Nämligen uppe i Ammarnäs där jag har mormor och morfar, hästarna och det rofyllda lugnet. Där jag bara är, och verkligen lever livet här och nu.
     Att flyga fram i en galopp på Flugar, att kunna vissla till sig hästarna och bara sitta och titta på de vackra varelserna som levde ett så till synes perfekt liv, utan måsten. Allt de behöver tänka på är att äta, sova och leka med sina kompisar.

      Men hör och häpna, jag bodde inte i stallet när jag kom upp, istället så...


♥  Jagade jag får. Kändes som om jag var tillbaks på Island. Med undantag för att de fåren inte hade bjällror på sina halsband. Vilket var en himla tur, för tänk vilket oväsen det skulle ha blivit att höra över 1600 klingande bjällror!

     Men dessa svenska får som nu råkade ha bjällror kom på den strålande idén att varje morgon vid halv sju (jag hade tur om jag fick sova så länge), komma springandes in på min gård. Och inte nog med att de invaderade min tomt, deras favoritställe var precis i rabatten utanför mitt fönster! Och med en fågelhund liggandes i fotänden så kan ni tänka er vilket oväsen jag vaknade till varje morgon.

     Och det enda sättet att få slut på oväsendet var genom att ta på sig stövlarna och springa och jaga hem fårhopen dit de hörde hemma. Och efter att ha sprungit ute på de daggvåta (de sista dagarna var de frostbitna) ängarna i full fart och fyllt lungorna med morgonluft så var jag klarvaken.

     Och de följande tio minuterarna ägnade jag alltid till att städa upp på mormors och morfars tomt. Sopa undan lite skit, släta till i rabatterna, försöka dölja de värsta skadeangreppen på blommorna. Allt för att inte göra mormor och morfar upprörda. Eftersom att det som de inte såg, resonerade jag att de inte mådde dåligt av heller. Och den enda möjligheten att de skulle kunna upptäcka att fåren hade varit på besök var att antingen se djuren, eller förstörelsen som de orsakat. Eftersom de är ganska gamla och åldern har fört med sig att de börjat höra lite dåligt.

     Och min taktik fungerade riktigt bra. Morfar var så förundrad över att när jag kom så slutade fåren att rymma. Morfar var riktigt belåten och så var jag. Ända fram tills att grannen, Elna kom och raserade mitt luftslott.

     Hon berättade att fåren visst rymde varje morgon, och hon hade starka bevis. Dels genom att hon både hade sett dem och dels för att de gjort avtryck i trädgårdsrabatterna. Så var det med den goda tanken, men den fungerade i alla fall ett tag. Och än bättre, under dessa dagar lyckades jag övertyga morfar om att stängslet som han byggt av tjocka telefonstolpar, mängder av plankor och metervis med taggtråd visst inte behövde förstärkas. För det är så stadigt så, och om det inte skulle ha stått nere på raningen i Ammarnäs, så skulle det nästan kunna misstas för en av västbankens försvarsmurar.


  Klöv jag ved. Efter två och en halv dags intensivt arbete så hade jag i princip fyllt upp hela vedhuset.


♥   Jag umgicks med mormor och morfar. Satt och pratade med dem, skötte om dem, lagade mat och började även så smått med intervjuandet till min bok.


♥   Jag bjöd in mormors syster, Gerdy till tunnbrödsbak. Egentligen var det tänkt att bli en dag, men det slutade med ett bakmaraton som varade över en vecka! Så nu har vi bröd i frysen för ett tag fram över. Dock så hann mamma med att vara givmild och ge bort allt det bröd som jag bakat och tänkt ge till Robert, som förövrigt också var det som blev allra bäst.


♥   Kusin Johanna kom upp och vi hade en riktig tjej vecka, fylld av bastubad, tunnbrödsbakning, ansiktsmasker från Döda havet av lera samt litervis med grönt te som dracks framför brasan. Det var så härligt att komma upp till stugan och umgås med Johanna som jag inte har sett på så länge, eftersom hon varit ute och rest så mycket. Först Barcelona och nyligen Jordanien. Så ni förstår kanske att vi hade en hel del att prata om, eftersom det var både dåtid, nutid och framtid som diskuterades...


♥   Jag och Johanna åkte ner till Sorsele på tisdagen, hon för att fortsätta vidare till Umeå och jag för att inventera. Träffade både Sanna och Martina på Konsum. Och ja, det var ganska svårt att räkna, eftersom jag och Sanna hade fullt upp med att utbyta det senaste skvallret..


♥   Dagen efter, på onsdagen gick jag, Sanna och Linda ut och tog en fika. Grattade Linda, eftersom hon hade fyllt år och tog ett riktigt tjejsnack. Dock så skulle Linda åka till jobbet efter ett tag, så jag och Sanna fortsatte upp mot Ammarnäs. Efter att vi först hade rånat Roger på en mattebok :) 

     Justja, just innan vi skulle börja fika så ringde Hella och undrade vart jag  var någonstans. Hon var nämligen uppe i Ammarnäs...Löste det kommunikationsproblemet, med lite tunnbröd och ett löfte om att försöka skynda mig lite med att fika. Men att det ändå troligen skulle ta ganska länge, med tanke på att jag inte hade sett Linda på evigheter.

     När Sanna släppte av mig vid stugan var klockan halv fem och vädret var ganska dåligt. Så vi bestämde oss för att ställa in ridningen och istället försöka komma i kapp med varandras liv lite grann. Pratstunden avbröts någon gång vid fyratiden, och ingen av oss minns vem som somnade först. Kanske slumrade vi både till samtidigt.

      ockan sex var vi mer sömngångare än människor, men vi var tvungna att kliva upp eftersom Hella skulle med bussen. Ett besök hos tandläkaren stod nämligen på hennes dagordning.Det spöregnade när vi kom ut, men tack och lov hade jag fått låna Millas bil, så att det blev ingen regnpromenad.


♥   Men såklart blev det lite ridning också. För det var ju egentligen därför jag kommit upp. För att se över Helena Och Gunnars gård, med dess djur. Samt ta hand om ev. bokningar från turister. Dock så var det väldigt lugnt, hade bara en dagstur. Men så är det ju också lågsäsong nu.



Kommentarer

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0