Nu har lammningen dragit igång och vi har fått ca. 80 lamm : ) Dock så kräver de 700 djuren ganska mycket tid och energi. T.ex. så tog Dori igår natt in en liten lammunge som inte hade lärt sig stå än. Jätte sött, givetvis. Men det var ju allt lite svårt att sova den natten. Eftersom så fort man slutat att mata den så satte den igång med att bräka..
Och i natt har man inte fått någon vidare bra sömn heller, för Freija har fått öroninflammation och hållit alla i huset vakna.
     Det är alltid roligt när tackorna lammar, men det är inte lika roligt de gånger som det inte går bra. T.ex. när lammet är missbildat, dödfött eller har någon annan sjukdom. Första gången jag var med om det, var för några dagar sedan, då vi höll på att mocka ut i fårhuset på den andra gården (de har två stycken gårdar). Det var en tacka som fick två lamm, men födeseln gick inte helt felfritt till. Utan Dori fick hjälpa till och dra ut lammen. Det ena var fullt frisk och ställde sig nästan direkt upp på ostadiga ben. Men för "lillebror"  gick det inte lika bra. När han väl kom ut och vi tagit bort alla hinnor och allt slem, så ställde han sig inte upp.  Han bara låg där i en liten hög och skakade. Mamman brydde sig inte som den lille krabaten, utan hade bara ögonen för dess storebror. Så det slutade med att han tillslut dog, och jag tyckte så synd om honom (skulle gladeligen ha suttit och matat honom med nappflaska, som jag ändå gör dagligen med vissa av de minsta lammungarna). Men troligen hade han något fel som vi inte kunde se, eftersom mamman inte ens kastade en blick på honom. För om hon bara hade slickat av honom lite och försett honom med lite av sina antikroppar, så hade vi kunnat sätta ihop lammungen med någon av de andra tackorna, vars juver fyllts upp med mjölk. Men det blev aldrig något slickande eller diande. Och några timmar senare låg han död ner i halmen. Den dagen var jobbig, både psykiskt och fysiskt. Kanske mest psykiskt eftersom jag aldrig fick chansen att försöka rädda det lilla knytet. Det var svårt att acceptera.

Förresten så lyckades jag med konststycket att INTE gratta Hella på sin födelsedag som var igår! Tänkte på det, men det var inte förrän fyra minuter över tolv (svenska tid) som jag tog mig för att skriva ett sms. Dock så hade jag enligt den isländska tidsräkningen 1 timme och 56 minuter till godo : )

Så grattis i efterskott, igen, Hella : )